Intervju Utan onda aningar
– Eftersom jag har drivit förlag själv så hade jag extremt låga förväntningar. Inom bokbranschen satsas det tyvärr inte särskilt mycket i marknadsföring på debutanter utan de brukar försvinna i mängden och tio månader senare så har man ett stort lastbilsflak fullt med osålda böcker. När jag hörde om Piratförlaget så blev jag otroligt glad eftersom de jobbar på ett annat sätt, det handlar inte bara om att deras författare får mer pengar än på andra förlag utan att de satsar marknadsföring på sina författare och bygger upp dem.
Jag höll egentligen på med en bok på ett annat förlag då Pirat förlaget etablerade sig i Norge, jag tog kontakt med dem och lät dem välja mellan två helt nya historier. Mitt i skrivprocessen blev ”Utan onda aningar” antagen. När den kom ut blev den väldigt omtalad och fick fina recensioner men den hade också den där x-faktorn som är omöjlig att förutse eller kontrollera och som behövs för att lyckas fullt ut.
Boken har sålt mycket bra i Norge.
– Ja, men det är ju ingen garanti för att även nästa bok kommer att gå bra. Det viktigaste för mig är att ha kul i skrivprocessen och att hitta en spännande plot. Men jag är väldigt nöjd med att ”Onda aningar” har sålts till både Sverige och Danmark och nu även Tyskland, det finns en enorm potential där.
Är drömmen att kunna skriva böcker på heltid?
– Just nu är skrivandet mer av en hobby som jag ägnar mig åt 25 procent av min arbetstid, jag tycker att det skulle vara kul att vara författare på halvtid. Att skriva en bok om året och sen resterande tiden skriva film- och tv-manus vore optimalt. Jag behöver många olika projekt för att inte bli rastlös.
Hur kom det sig att du började skriva?
– Jag har skrivit sen jag var liten, jag vet inte varför, när jag var sju år gammal fick jag en Facit, en manuell skrivmaskin med färgband. Länge skrev jag utan något egentligt mål eller mening. När jag var i 20-års ålder skickade jag in ett manuskript och fick bra respons, förlaget uppmanade mig att fortsätta skriva. Men jag är inte den typen av författare som har ett behov av att skriva som ett måste, jag tycker det är kul men jag gillar också att hålla på med foto, det viktiga för mig är att få vara kreativ på ett eller annat sätt.
Varför blev det just deckare?
– Jag hade ingen egen historia i mig som jag kände ett behov att få ur mig, deckare är bra på det sättet att man skapar en egen plot, man behöver inte ha så mycket på hjärtat för att kunna skriva. Jag hade i princip hela storyn för ”Onda aningar” klar i mitt huvud innan jag skrev ner den.
Temat i boken är internet och de faror som lurar för unga människor där, varför valde du just detta ämne?
– Det föll sig ganska naturligt eftersom jag själv i många år har hållit på mycket med internet och chatting både privat och i jobbet Jag höll till exempel på med en artikel om nätdejting för en tidning och satte ut en annons på en dejtingsajt för att kunna komma in och chatta och se andras profiler. En tjej svarade på min annons och jag träffade henne, i dag är vi sambos och har barn tillsammans.
Oj, vad häftigt!
– Ja, för mig är internet på det stora hela något väldigt positivt men sen finns det ju också en annan sida där det har blivit en arena för äldre män att få kontakt med unga flickor eller pojkar och realisera sina fantasier. Nätet är gränslöst på det sättet att en del människor tappar sina spärrar och ibland gör saker där som de annars aldrig skulle göra i verkligheten.
– När jag skrev boken så undrade jag ibland om jag överdrev olika situationer på nätet men sen läste jag i tidningen om exakt såna händelser som jag skrivit om och som verkligen utspelats på riktigt.
Boken har två huvudpersoner, polisen Lisa Lunde och psykologen Sander Mørk – en stenrik snobb – finns det något av dig själv i dina karaktärer?
– Jag tror att de flesta författare använder figurer som liknar sig själva. För mig kändes det också viktigt för att kunna leva med karaktärerna i flera böcker. Sander Mørk liknar nog mig lite på så vis att jag också tycker om god mat, gillar att köpa fina kläder och jag själv läste ju psykologi när jag var ung och skulle nog ha kunnat tänka mig att fortsätta med det. Polisen Lisa Lunde är i mitt huvud en ganska attraktiv och sympatisk tjej som jag har hämtat från en tjej på gymnasiet som jag var förälskad i och som hette Lise Lotte Lund Larsen. Jag har inte sett henne på 20 år så jag undrar om vi skulle känna varandra om vi träffades idag, haha. Många av personerna i mina böcker är människor jag träffat eller känner, så joxar jag lite med dem och tar lite här och där.
Vad är de viktigaste ingredienserna för att skapa en bra spänningsroman?
– En tematik och en miljö som intresserar som till exempel chatting, eller som i boken som jag skriver nu, om tsunamin och så naturligtvis en spännande plot som fungerar. Man ska vara nyfiken på karaktärerna och vilja veta hur det går för dem men det får inte ta över, då blir jag otålig.
Varför blev det just den lilla staden Ski i Norge som blev spelplatsen?
– Helt enkelt därför att jag är uppvuxen där och jag har inte bott där på över tio år. Så jag tänkte mig in i hur det skulle vara att komma tillbaka dit precis som Sander Mørk gör i boken. I nästa bok flyttar Sander till Oslo och i den tredje boken som jag skriver på just nu flyttar han tillbaka till Ski igen. Jag kände att den spelplatsen, en mindre by, hade många fördelar att bygga en historia kring.
Hur många böcker i samma serie har du planerat?
– Så länge det finns de som vill läsa så fortsätter jag att skriva. Det finns så många deckarförfattare därute så för mig är det viktigt att både jag och förlaget tjänar pengar och att läsarna finns, annars är det ingen vits att fortsätta. Jag kan tänka mig att skriva minst tio stycken till i samma serie om det går bra. Längre fram skulle det vara roligt att skriva en fristående bok och börja om från början med karaktärer och miljöer.
Vad har du för litterära förebilder?
– Jag tycker mycket om John le Carré och Val McDermid när hon är bra och i Norge är väl Jo Nesbø bland de absolut bästa. Jag tycker också att det finns mycket att lära av bra TV-serier och filmer och jag läser gärna manus till produktioner som ”Trial and Retribution” eller ”Messiah”-serien för att förstå hur de är uppbyggda.
Vad är roligast med att skriva spänningsromaner?
– Att göra själva strukturen och plotten, hitta vändningarna och få det att hänga ihop. Jag är lite som en arkitekt på det sättet att jag tycker om att göra konstruktionen men sen att genomföra det, själva skrivbiten är inte alltid lika rolig. Jag är även väldigt förtjust i att göra research, den första boken ”Onda aningar” hade jag ju i mig men den andra och tredje boken har krävt mycket mer research vilket jag gillar.
Man anar en viss spänning mellan Lisa Lunde och Sander Mørk, blir det någon kärlek?
– Haha, ja vi får se, det är inte omöjligt, det finns definitivt en attraktion mellan dem. Vi får även lära känna Lisa Lunde och Sander Mørks andra och lite hemliga sidor i de kommande böckerna.