Följ oss på sociala medier:
”Kristina Appelqvist skriver lättillgängligt om människor som är mycket...”Läs mer
”Det är en intressant grund som ligger bakom Kvinna utan minne, och...”Läs mer
”Martina Haags skildring av de sex sista månaderna på högstadiet går ve...”Läs mer
”Stanna hos mig är både rörande, intressant och gripande. Jag var extra...”Läs mer
”Med Malins vassa penna blir denna historia både underhållande och tank...”Läs mer
”Det här är en spretig men fängslande berättelse. Historien om Jussi oc...”Läs mer
”Med små eleganta penseldrag får han språket att flyta, det är lätt att...”Läs mer
”Tycker att detta är en mysig och underfundig bok som jag tror...”Läs mer
”Fängslande, omskakande & skickligt skriven!”Läs mer
”Mycket väl berättat och med ett patos mot orättvisor som lyfter.”Läs mer
”Skicklig actionthrillerdebut.”Läs mer
”En av de bästa i Jan Guillous mastodontserie om 1900-talets historia, ...”Läs mer
”En härlig bok med vardagsdramatik.”Läs mer

Ordning i julkaoset

av Britt-Marie Mattsson

brittmarieliten.jpgJulen infaller vid samma tid varje år. Därför är det lika bra att förhålla sig till den, som det väl heter på modern svenska. Om man ger sig hän och firar finns det bara en sak som gör det hela uthärdligt. Organiserandet av julprydnaderna.
Det brukar börja med en brun flyttlåda i papp. De första grejerna åker ned där efter jul och plockas upp igen drygt elva månader senare. Med tiden blir det fler saker och nya papplådor. Allt åker ned huller om buller och adventsstaken ligger i botten. Till sist finns det oräkneliga antal papplådor i olika storlekar och de första lådorna har börjat falla isär och det mesta luktar unket.
Julprydnaderna är dammiga och grå, tomtarnas skägg bruna, girlangerna har tappat färg, banden har skrynklat ihop sig, trådarna i garntomtarna har gått av, kulorna krossats. Det känns meningslöst att hänga upp och ställa fram. Men ändå … Minnena från platserna där de köpts, barnens önskan att det ska vara som det alltid varit, den egna känslan för alla sakerna.
Och här kommer det centrala avgörandet. Ska alltihop dumpas i containern med damm och allt? Ska nytt och fräscht införskaffas? Och hur ofta ska i så fall den processen genomföras? Varje år? Vartannat? Eller ska det bara vara julblommor och gran? Och hur ska i det läget dekorationerna i granen hanteras? Nytt i granen också år från år? Ingen gran alls?
Nu kommer lösningen. Plastlådor med lock. Och listor fastklistrade på locken som anger innehållet. Ja, jag vet. Det är urtrist att göra något där inte nyttan märks förrän om ett år men då är det å andra sidan värt varenda minuts insats.
Så numera plockas plastlådorna och inte papplådorna ned från vinden. I varje plastlåda ligger allt ordnat i plastpåsar. Tomtar. Luciatåg. Krubba. Julkulor. Smällkarameller. Julstrumpor. Julkuddar. Girlanger. Stjärnor. Stakar. Julstaden. Tågbanan. I en låda endast allt som hör till advent. Efter helgerna packas sakerna enkelt ned i samma plastlådor, innehåll läggs till på listorna eller stryks. Jag vet att det låter välorganiserat och perfekt, i det närmaste outhärdligt. En gång skulle jag tyckt det också. Men det var innan den största pappkartongen gav vika i trappan och spred saker och damm över halva huset. Då insåg jag att det måste till en ändring om julstöket skulle bli – just det – uthärdligt. Mycket åkte då i soporna och efter helgerna införskaffades plastlådorna. Juldekorerandet har revolutionerats. Ingen kan heller påstå att ”där brukar vi ju alltid ha…”. Listorna på lådorna ger besked. ”Tomtarna på bordet i hallen”, ”julstaden på glasbordet”. Diskussionen är avslutad. Hela lådor kan lämnas oöppnade på vinden när man tröttnat.
Hur det ser ut i mitt arbetsrum? Böcker i travar, papper i högar, skåp som inte går att få igen. Men det är väl en helt annan historia!
Ordningen är reserverad för julprydnaderna. För att det över huvud taget ska vara roligt att låta dem delta i firandet.