... ...

I din bokhandel just nu

Författarskolan del 5: Jan-Sverre Syvertsen om struktur och arbetsredskap

I den femte delen av Piratförlagets författarskola berättar författaren Jan-Sverre Syvertsen om hela sitt arbetssätt. Det som präglar Jan-Sverres skrivande är en extrem struktur och vissa hang-ups kring arbetsredskapen. Härifrån skriver Jan-Sverre själv (översatt från norska):

Jan-Sverre SyvertsenAlla har sin metod, vare sig det handlar om 12 skarpa blyertspennor, en liten grappa på morgonen, ett lugnt rum i ett tomt hus eller obegränsat med tid. För mig handlar det om struktur, disciplin och rätt redskap genom hela processen.

”It’s like driving a car at night. You never see further than your headlights, but you can make the whole trip that way.” – E.L. Doctorow

I vardagen handlar det om allt från gula lappar, ”Att göra-listor”, Outlook-kalender och mobiltelefon med e-post. När jag skriver är jag beroende av rätt verktyg, ett medvetet förhållande till arbetsprocessen och en struktur som gör att jag kan skriva bok på samma sätt som jag kör bil på natten: När allt är planerat till minsta detalj (även om det finns utrymme för förändringar) kan jag jobba utan att se i backspegeln och aldrig längre fram än det jag ska göra precis den dagen. På det sättet kommer jag fram till slut, och kan skicka ett manus till förlaget som förhoppningsvis blir en bok.

Idé
Idéfasen är det närmsta jag kommer ett liv i lyx. För mig är utmaningen att försöka att inte tänka för mycket utan bara läsa, se på film, prata med människor gå till jobbet och njuta av livet utan att ett bokprojekt ligger på PC:n i källaren och kräver uppmärksamhet. I bland dyker det upp något som liknar en idé, till exempel en boktitel: ”Den gröna grodan”. Vilken slags bok kan det bli?

Andra gånger ser jag framför mig en situation som kanske kan vara första kapitlet: en man vaknar av att barnen leker på gården utanför. I köket dricker han kaffe och äter färsk frukt. Chauffören väntar med bilen. Halvvägs till kontoret kör en motorcykel upp bredvid bilen och någon kastar en granat genom fönstret. Vad händer nu? När jag är i denna fasen bär jag runt på en svart anteckningsbok och en penna som är så bra att skriva med att den i sig utgör ren inspiration.
Verktyg: Moleskine Plain Notebook och en penna från Nakaya.

Research
När idén är på plats börjar handlingen ta form. Då vet jag vad jag måste göra research om innan jag kan börja skriva. I den bok jag håller på med nu måste jag till exempel ta reda på om man kan ta livet av en människa med en spruta full av luft och jag måste besöka det nya polishuset i Ski, som jag bara sett från utsidan.

I den här fasen handlar det om att strukturera informationen. På nätet finns ett fantastiskt insamlingsverktyg som heter Diigo. Och på PC:n är det närmsta jag kommit en anteckningsbok OneNote från Microsoft.
Verktyg: Diigo och Microsoft OneNote.

Handling
Jag försöker undvika att strukturera linjärt i handlingsfasen utan ser hellre på helheten som ett gäng parallella handlingar, människor som skapar olika nätverk som ska gripa in i varandra och idéer och nyckelhändelser som är viktiga för hurdan boken ska bli.

På detta stadium är MindMaps, med sin grenstruktur, perfekt. Du kan självklart teckna dem själv, på stora A3-ark, men jag har hittat ett program (MindManager) som funkar fint för mig. Jag börjar aldrig strukturera eller skriva innan jag vet vem mördaren är – eller vem jag vill att läsaren ska tro att det är. Jag måste veta att jag har några avgörande ”twists and turns” på plats innan det är någon vits i att jobba ut boken i detalj.
Verktyg: MindJet från MindManager.

Struktur

För många är det här skrivprocessen börjar, men för att kunna skriva som jag kör bil på natten måste handlingen vara planerad, kapitel för kapitel, genom hela boken. Jag använder programmet Writers Blocks, där varje spalt är ett kapitel och består av färgade fyrkanter med text. Den översta fyrkanten har en färg som avslöjar vem kapitlet handlar om och var på tidsaxeln jag befinner mig. Nästa box är grå, med ett utkast till handlingen. Till sist kommer det då och då en grön box med en ledtråd eller en lös tråd som jag måste plocka upp senare i handlingen.

När strukturen är klar har jag mellan 50 och 80 spalter med handling och kan börja skriva, driven av en behaglig känsla av att jag vet vart jag är på väg.
Verktyg: Writers Block 3.0

Skrivprocessen
Eftersom mitt liv, trots all struktur, är ganska ostrukturerat, är det lite olika hur ofta jag lyckas jobba. En vecka kan jag sitta 3-4 kvällar i rad med manuset. Andra gånger kan det gå 14 dagar mellan gångerna. Och så ibland klarar jag kanske att avsätta en hel vecka med sammanhängande arbete om jag vet att jag ska leverera om sju dagar och har 50 sidor kvar att skriva.

Ett manus för mig är omkring 80 000 ord eller mellan 200 och 250 sidor. Om jag skriver fem sidor om dagen, fem dagar i veckan tar det med andra ord åtta veckor att skriva ut boken.

När jag skriver tar det alltid 20 minuter att komma igång. Då brukar det lossna, vissa gånger väldigt bra, andra gånger bra nog. Om jag varje gång skulle sitta och vänta på inspiration eller lust skulle jag aldrig få något skrivet. Skrivandet är ett jobb och det är ofta ganska tråkigt. Så är det i alla fall att skriva kriminalromaner, som för mig är mer ett hantverk än en konst. Och när såg du senast en snickare eller rörläggare stå mitt i ett ofärdigt hus, med armarna hängande, och vänta på inspiration?

Det hjälper att känna sig själv, och det gör man vartefter. Jag vet till exempel att om jag hade kommit upp tidigt på morgnarna, vid 04, så hade jag kunnat skriva 10 sidor på tre timmar utan att ta till något annat än en dubbel espresso. Jag vet också att speciell musik ger extra energi till att komma igenom delar av handlingen som går trögt. Och jag vet att det kan löna sig att skifta miljö, jag brukar åka till mina föräldrars stuga i Trysil och sitta där i några dagar. Men det viktigaste jag förstått, trots alla mina strukturer, verktyg och arbetsmetoder, är återigen något som E.L. Doctorow har satt ord på:
”Planning to write is not writing. Outlining, researching, talking to people about what you’re doing, none of that is writing. Writing is writing.”

Verktyg: Espresso, iTunes (Från Earth, Wind and Fire, via John Gould till Hardcandy och Thomas Dybdal), en 22-tumsskärm som kan stå på högkant och ett Logitech de Novo-tangentbord.”
/Jan-Sverre Syvertsen, mars 2009
Jan-Sverre Syvertsens kommande bok Sekten utkommer på Piratförlaget den 25 mars.