... ...

I din bokhandel just nu

Tio böcker om ett odödligt brott

Det var med Per Wahlöö och Maj Sjöwalls tio romaner om kommissarie Beck som det svenska deckarundret och den moderna kriminalromanen föddes. Sedan dess har paret inspirerat en lång rad av världens främsta kriminalförfattare.

Piratförlaget ger nu ut hela bokserien Roman om ett brott i vackert formgivna, påkostade band, inklusive bonusmaterial och nyskrivna förord av bland annat Henning Mankell, Jo Nesbø, Liza Marklund, Leif GW Persson, Anne Holt, Håkan Nesser och Roslund & Hellström.

– För första gången under alla dessa år fick jag den här gången själv föreslå vem som skulle formge böckerna. Så jag valde en gammal idol, Dan Jonsson, en grafisk formgivare som har gjort jättemycket fina saker, och resultatet blev fantastiskt, säger Maj Sjöwall som ser fram emot att böckerna ges ut på nytt.

Att böckerna, som skrevs mellan 1965 och 1975, skulle överleva i ett halvt sekel, och troligtvis mer än så, var inget som fanns med i beräkningarna från början.

– När vi skrev böckerna hade vi inte en tanke på att de skulle hålla så här länge. På den tiden var det inte vanligt att man blev översatt och utgiven i andra länder, och framförallt inte när man, som vi, sysslade med underhållningslitteratur. Det var bara ”fina” författare som blev översatta på den tiden. Att vi blev så spridda kom som en stor överraskning. Och att böckerna skulle leva kvar i dag hade vi aldrig kunnat tro.

Maj Sjöwall, som vid det här laget har hunnit bli 77 år och själv påstår att hon mest ”dräller omkring” på dagarna, berättar att det var lika delar tur och tajming som gjorde att böckerna om Martin Beck och hans kollegor togs emot så väl på 60- och 70-talet.

– Det låg nog i tiden tror jag, och så vi hade tur. Vi skrev en ny sorts kriminalroman och tiden var antagligen mogen för det.  Dels ligger böckernas handling väldigt nära verkligheten och dels tillät vi våra poliser att ha ett privatliv, vilket de inte brukade ha i dåtidens kriminalromaner. Det gör att läsaren kan känna igen sig i romanfigurerna.

När Maj Sjöwall och Per Wahlöö bestämde sig för att skriva tio böcker, varken fler eller färre, om Martin Beck och hans kollegor inom polisen hade de en tydlig politisk baktanke. Att de valde att skriva deckare var allt annat än en slump.

– Vi ville nå ut med vårt budskap till en stor läsarskara och då var det logiskt att skriva underhållningslitteratur. Vi slog två flugor i en smäll genom att skriva lättläst, lättillgänglig underhållning och samtidigt smussla in vårt politiska budskap, säger Maj Sjöwall.

Brottet som skildras i de tio böckerna är socialdemokratins svek mot den svenska arbetarklassen. Ett brott som inte utretts tillräckligt, säger Maj Sjöwall.

– Böckerna utspelar sig i en omvälvande tid då mycket i samhället förändrades och vi var missnöjda med hur socialdemokratin alltmer började dra sig åt höger. Och med facit i hand så rörde sig ju samhället åt precis det håll som vi antyder i böckerna… det höll på att barka åt helvete med det socialdemokratiska samhället helt enkelt.

Vad som var nytt i Sjöwall Wahlöös böcker var bland annat en noggrann och trovärdig beskrivning av polisens dagliga arbete. Något som än i dag får Maj Sjöwall att le brett.

– Det är väldigt roligt det där. För sanningen är faktiskt att vi gissade oss fram väldigt mycket. Vi hade bara en kontaktperson inom polisen som kunde hjälpa oss lite grann och vi visste egentligen inte mycket mer än en vanlig tidningsläsare. Men vi måste ha gissat väldigt rätt för jag träffar än i dag poliser som säger att de känner igen sig i våra böcker.

Varje del inleds med ett specialskrivet förord av kända svenska deckarförfattare:

Henning Mankell, ur förordet till Roseanna
”Naturligtvis är det en modern klassiker. Det var den första i Per Wahlöös och Maj Sjöwalls serie på tio böcker. De spände bågen hårt och ställde in siktet skarpt redan från början.”

Roslund & Hellström, ur förordet till Mannen som gick upp i rök
”Fyrtio år. Ett annat Sverige, ett annat Europa. Lik förbannat, karaktärerna lever, böckerna lever, då, nu.”

Jo Nesbø, ur förordet till Mannen på balkongen
”Med lågmälda skild- ringar och små, dramaturgiska synkoper skapas en fascinerande oförutsägbarhet, en känsla av slumpmässighet, att vi inte alls är garanterade något uppklarande eller någon plausibel förklaring till brottet.”

Åsa Larsson, ur förordet till Den skrattande polisen
Men jag älskar honom. Faktiskt så mycket att jag lät hans namn gömma sig i namnet på min huvudperson, Rebecka Martinsson.

Leif GW Persson, ur förordet till Brandbilen som försvann
”Om man nu skall skriva en polisroman, jag har själv gjort ett antal försök genom åren så jag tror att jag vet vad jag pratar om, kan det svårligen göras bättre än vad Sjöwall Wahlöö gjorde när de skrev om  Brandbilen som försvann.”

Arne Dahl, ur förordet till Polis, polis potatismos
Före Maj Sjöwall och Per Wahlöö såg den svenska deckaren helt annorlunda ut. Med dem gick all pusseldeckarnaivitet ohjälpligt förlorad.

Jens Lapidus, ur förordet till Den vedervärdige mannen från Säffle
”Att kunna analysera och framförallt skildra förändring inifrån, så att säga i realtid, och med sådan litterär klass får närmast betraktas som magiskt.”

Håkan Nesser, ur förordet till Det slutna rummet. 
”Själva kompositionen – storyn – är lysande; allt som polisen företar sig går åt helvete, men det är en rackarns rolig helvetesvandring.”

Liza Marklund, ur förordet till Polismördaren
”Paret Sjöwall Wahlöö satte en helt ny standard för det kriminalpolitiska berättandet, de sammanförde hög litterär kvalitet med dramaturgiskt skickliga intriger – och ett socialt engagemang som fick sidorna att glöda.”

Anne Holt, ur förordet till Terroristerna
”Myndigheters övergrepp på svagare medborgare; den lilla, den enkla, den sårbaras kamp mot orättvisor – det är här Sjöwall Wahlöös hjärta låg och penna sattes i arbete.”

Läs mer om böckerna och om Sjöwall Wahlöös författarskap här.