Följ oss på sociala medier:
”Lyckliga alla ni som ännu inte läst den här boken ... En...”Läs mer
”Samtidsfrågor i ruggig bladvändare.”Läs mer
”Det är lätt att älska grammatik under författaren och sfi-läraren Sara...”Läs mer
”En enkel dagbok som gradvis djupnar till ett ömsint, innerligt, djupt ...”Läs mer
”Nu har "Pärlfarmen" fängslat mig under ett antal timmar. Timmar man ön...”Läs mer
”Älskar Vanessa. Iskall och envis! Riktigt bra bok som jag tycker mycke...”Läs mer
”Lena Ebervall och Per E Samuelsons böcker om historiska rättsfall är a...”Läs mer
”Författaren är en fena på tidsmarkörer och detta tillsammans med bra s...”Läs mer
”Det är driv i berättelsen.”Läs mer
”Jag tyckte den var skojig. Underhållande, lättläst och, precis som inn...”Läs mer
”Det är inte språket som gör att jag fängslas, utan beskrivningen av va...”Läs mer
”En rysligt trovärdig spänningsroman fylld med skam, sorg och mörker. ....”Läs mer
”Den här behöver väl inte presenteras, egentligen. Alla ska ha samma rä...”Läs mer
”Denna gång hamnar skrupellösa flyktingsmugglare och andra samtida feno...”Läs mer
”There is a lot of humour here, some of it quite dark...”Läs mer
”Den väcker många, många tankar och faktiskt en frigörande ilska som ja...”Läs mer
”Truc är fransk journalist och detta är den tredje av hans Sapmi-deckar...”Läs mer
”Spännande och actionfylld.”Läs mer
”Detta är del fyra i en serie av väldigt mysiga deckare. Jag...”Läs mer
”Tankeväckande.”Läs mer

”Dråpligt dräpande och finurligt skruvat”

I höstas utkom Jonas Jonassons roman Mördar-Anders och hans vänner. Romanen har fått fina recensioner och bland annat kallats ”alldeles glimrande bra”.

Mördar-Anders och hans vänner är Jonas Jonassons tredje roman efter världssuccéerna Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och Analfabeten som kunde räkna.

Här träffar vi Johanna Kjellander som just lämnat predikstolen för gott under burop från sin församling och Per Persson som lever ett torftigt liv som uselt betald receptionist, efter att hans farfar slarvat bort den förmögenhet som nu borde varit hans. Av en slump möts de på en parkbänk – båda lurade på tillvaron och utan problem med att luras tillbaka när möjligheten uppstår. Och det gör den – i mötet med Mördar-Anders.

Liksom i sina tidigare romaner synliggör Jonas Jonasson mänsklighetens tillkortakommanden och förvandlar dem till humor. Han tillåter sina läsare att skratta, le och må bra – samtidigt som han bjuder in den som vill till en djupare tanke. Och liksom de tidigare romanerna har Mördar-Anders och hans vänner fått mycket fin kritik.

”Jonas Jonasson har en stil och en ton i sina böcker som är som säkerhetstråden i en sedel. Omöjlig att förfalska.” skriver Jakob Carlander på Östgöta-Correspondenten och tillägger att ”hos Jonas Jonasson är skrönan förenad med en kärlek till ordlekar men också med en varm, empatisk förmåga att förstå och skildra människans storhet och utsatthet. En ton av ömhet till sina gestalter. Jonas Jonasson gör sig aldrig löjlig över dem.”

Anna Lindblom på Skånska Dagbladet kallar romanen ”alldeles glimrande bra. Dråpligt dräpande, finurligt skruvat, elegant som bara tusan. Jag tröttnar aldrig”. Bengt Faleij på Västerviks-Tidningen skriver att ”Jonasson kan konsten att skriva och berätta en historia som får ögonen att rusa över sidorna” och ”Hemmets Veckotidning tycker romanen är ”lika galen som Hundraåringen!”.

Ingeborg Ahlander på Nerikes Allehanda skriver att ”hemligheten med Jonas Jonassons författarskap är hans enastående berättarglädje” och menar att ”sanning eller inte spelar ingen roll, för det är underhållning av bästa slag”.

Slutligen hyllar Martina Montelius på Expressen boken och skriver: ”Jonasson har lyckats packa in sin smärta i tillräckligt glättat papper för att den ska kunna tjäna som guldgruva, men den är fortfarande omisskännlig. Om den här boken skrivits i en annan tonart, och valt stickspår in i komplikationerna i stället för runt dem, hade den kunnat bli ett rekviem över mänsklig, futil strävan, värdigt en plats i Hedengrens skyltfönster, allra minst. Men litterär schlager med underton av spleen och neuros är en konstform i sin egen rätt, och när jag skakat av mig all ekonomisk avund måste jag tillstå att det är en tämligen infernalisk sådan: Den påminner oss om alltings omöjlighet och vår egen desperation, just när vi satt oss tillrätta för att bara ha det lite trevligt.”

>> Läs mer om Mördar-Anders och hans vänner