Följ oss på sociala medier:
”Lyckliga alla ni som ännu inte läst den här boken ... En...”Läs mer
”Samtidsfrågor i ruggig bladvändare.”Läs mer
”Det är lätt att älska grammatik under författaren och sfi-läraren Sara...”Läs mer
”En enkel dagbok som gradvis djupnar till ett ömsint, innerligt, djupt ...”Läs mer
”Nu har "Pärlfarmen" fängslat mig under ett antal timmar. Timmar man ön...”Läs mer
”Älskar Vanessa. Iskall och envis! Riktigt bra bok som jag tycker mycke...”Läs mer
”En rättsröta av stora mått, historien är så osannolik att den måste va...”Läs mer
”Författaren är en fena på tidsmarkörer och detta tillsammans med bra s...”Läs mer
”Det är driv i berättelsen.”Läs mer
”Jag tyckte den var skojig. Underhållande, lättläst och, precis som inn...”Läs mer
”Det är inte språket som gör att jag fängslas, utan beskrivningen av va...”Läs mer
”En rysligt trovärdig spänningsroman fylld med skam, sorg och mörker. ....”Läs mer
”Den här behöver väl inte presenteras, egentligen. Alla ska ha samma rä...”Läs mer
”Denna gång hamnar skrupellösa flyktingsmugglare och andra samtida feno...”Läs mer
”There is a lot of humour here, some of it quite dark...”Läs mer
”Den väcker många, många tankar och faktiskt en frigörande ilska som ja...”Läs mer
”Truc är fransk journalist och detta är den tredje av hans Sapmi-deckar...”Läs mer
”Spännande och actionfylld.”Läs mer
”Detta är del fyra i en serie av väldigt mysiga deckare. Jag...”Läs mer
”Tankeväckande.”Läs mer

Shakespeare, Verona och den svenska Agatha Christie

Kristina Appelqvist 2013-3Kristina Appelqvist har kallats för en svensk Agatha Christie. I Smultron, bröllop och döden – den tredje kriminalromanen om litteraturforskaren Helena Waller – kretsar mycket kring Shakespeare, så vi blev sugna på att höra lite mer om Kristinas eget förhållande till den engelske barden.

I Smultron, bröllop och döden hittas Roy Pedersen, Europas främsta expert på Shakespeare, brutalt mördad. När Helena Waller förstår att han letat efter ett okänt originalmanuskript av Romeo och Julia ger hon sig i väg till Verona. Morddramat tycks på ett egendomligt sätt hänga samman med den gamla kärlekssagan, fylld av både passion och ond bråd död.

Boken har redan hunnit hyllas av kritikerna. Tara skrev: ”Agatha Christie ler säkert i sin himmel, här har hon fått en värdig efterträdare på pusseldeckartronen.” Och Femina tyckte att Kristina Appelqvist bjuder på ”perfekt sommarspänning för hängmattan.”

Vad är det med Shakespeares texter som gör att de fortfarande fascinerar oss?

– Jag tror att Shakespeare i sina dramer lyckas fånga och sätta fingret på sådant som är allmänmänskligt och som vi kan känna igen oss i oavsett tid och rum. Ta t ex Romeo och Julia som handlar om ung passion men också om föräldrar och släkter som har synpunkter på ungdomarnas livsval. Sådana känslor och handlingsmönster har funnits i alla tider och vi kan alla känna igen oss i detta på något sätt. Romeo och Julia har också inspirerat andra att skapa verk med samma tema fast med en annan inramning. Musikalen och filmen West Side Story är ett känt exempel liksom musikalen och filmen Grease.

Kristina Appelqvist: Smultron, bröllop och döden (inbunden 2016)Har ditt eget förhållande till Shakespeare förändrats i samband med skrivandet av Smultron, bröllop och döden?

– Jag har för det första lärt mig en hel del nytt om honom eftersom jag googlat och läst ett stort antal artiklar om både Shakespeare och hans dramer under arbetet med boken. Jag har också läst flera manusversioner av Romeo och Julia och fascinerats av spänsten i språket men också upptäckt att de olika översättningarna skiljer sig åt en hel del när det gäller just tonfallet. Jag läste en hel del om Shakespeare när jag var ung och pluggade litteraturvetenskap på universitetet och har förstås sett en och annan uppsättning på teater genom åren men inte förnyat mina kunskaper särskilt mycket. Nu fick jag anledning att skaka liv i mitt intresse för honom igen och jag har blivit väldigt sugen på att se fler av hans pjäser. Jag har många av hans dramer hemma i hyllan men det är förstås stor skillnad på att läsa en pjäs och på att se den framföras.

För att skriva boken gjorde du research i Verona. Vad var det bästa med den resan?

– Jag har varit i Italien många gånger men aldrig tidigare i Verona, så det blev ett första möte med denna fina stad. Svårt att säga vad som var det bästa, men det var väldigt roligt att promenera omrking i staden och fundera på vilka platser jag kunde använda i boken. Då hade jag ännu inte utarbetat alla detaljer i intrigen utan jag lät mig inspireras av det jag såg och upplevde där. Jag bestämde mig till exempel på plats för att San Zeno-basilikan skulle få en en viktig roll i boken. Det bästa under resan var kanske trots allt att besöka de restauranger och kaféer som mina fiktiva personer sedan hamnade på och proväta middagar och annat som jag sedan skrev in i manuset.

Att ha ett tydligt tema i en kriminalroman – i det här fallet Shakespeare – gör det att det blir enklare eller svårare att skapa intrigen?

– Både och, tror jag. Det är lättare att hålla fokus och låta infall och associationer kretsa kring just Shakespeare, men det finns också en risk att temat blir lite för starkt eller övertydligt och att man sedan får ”dämpa” det som rör Shakespeare för att helheten ska bli trovärdig. Ett tydligt tema kan kanske också begränsa möjligheterna till hur intrigen kan hänga ihop, men det upplevde jag inte i arbetet med denna bok. Tvärtom kändes det inspirerande och roligt med ett tydligt tema.

Många tycker att du skriver väldigt mysiga deckare. Tycker du själv att det finns något mysigt med Shakespeare?

– Ordet ”mysig”  är kanske inte det första man förknippar med Shakespeare, men jag tycker ändå att han kan passa väl in i en så kallad mysdeckare! En amatörteatergrupp som spelar Romeo och Julia i en gammal lada på landet känns förhoppningsvis trivsamt och sympatiskt liksom jakten på ett försvunnet originalmanuskript av Romeo och Julia i de väldigt mysiga städerna Siena och Verona.