Följ oss på sociala medier:
”'Koka björn' är läsning för en långhelg eller många fina höstkvällar: ...”Läs mer
”Det här är en högst läsvärd, humoristisk och ofta väldigt dråplig berä...”Läs mer
”Läsaren får uppfriskande igenkänning kring åttiotalsnyheter som löntag...”Läs mer
”Är man inte misstänksam mot politiker blir man det definitivt under lä...”Läs mer
”Skickligt förs handlingen framåt, men det som lyfter 'Det sista experi...”Läs mer
”Jag är förtjust i hela serien, och avslutningen lever upp till förvänt...”Läs mer
”Boken har ett driv som fångar läsaren efter några sidors upptakt.”Läs mer
”Det bästa är att författaren inte gör det lätt för sig. Flera...”Läs mer
”En härlig bok med vardagsdramatik.”Läs mer
”Välskriven och spännande.”Läs mer
”Det märks att författaren är insatt i det politiska spelet. Han lyckas...”Läs mer
”Fängslande dokumentärroman.”Läs mer
”Ytterligare en gång presterar Christoffer Carlsson en tät historia ......”Läs mer
”Unni Lindells polisroman Där satan har sin tron blir allt mer av...”Läs mer
”Intressant övernaturlig skräckthrillerdeckare med onda undertoner serv...”Läs mer
”Ohlsson skriver otroligt spännande och lyckas knyta ihop alla trådar p...”Läs mer
”I Grejen med substantiv och pronomen fortsätter hon beskriva det svens...”Läs mer
”Rappt skrivet ... tempofyllt och spännande.”Läs mer
”Oerhört brutal och realistisk roman, mycket välskriven och med intress...”Läs mer

Nu kommer uppföljaren till Grejen med verb

Sara Lövestam utkommer 15 mars 2017 med sin andra grammatikbok, Grejen med substantiv och pronomen, och vi passade på att ställa några förhoppningvis grammatiskt korrekta frågor till henne.

För tre år sedan gav du ut din första grammatikbok, Grejen med verb. Vad har den boken inneburit för dig? Beskriv endast med verb.
Föreläsa, intervjuas, föreläsa, föreläsa, föreläsa. Fira. Föreläsa.

Den nya boken handlar om substantiv och pronomen. Du beskrev själv förra boken som ”grammatikporr” – kan dina många språkälskande läsare förvänta sig samma nördiga excesser i den nya? Och hur sexigt är det egentligen med substantiv och pronomen?
Självklart, läsarna kommer att känna igen sig. I substantivdelen får man bland annat stifta bekantskap med den skräckinjagande riddar Kasus och begrunda den klitiska partikeln. Pronomen har jag kallat ”de starka känslornas ordklass”, och om man undrar varför kan man testa att säga ”hen” i ett offentligt sammanhang och se vad som händer. Eller skriva fel på de och dem.

Utvecklas grammatiken eller är den statisk? Och finns det någon utveckling som du i hemlighet går och hoppas på? Vad är egentligen dina innersta grammatikdrömmar?
Den utvecklas, men ganska långsamt. Det är därför de flesta av oss inte funderar så mycket över tidigare förändringar, för de inträffade ofta innan vi var födda. Därför tror vi att de förändringar som inträffar nu är tecken på att språket plötsligt börjat förfalla, när det egentligen är ett helt typiskt språkbeteende.
Jag har inget inre hemligt hopp just när det gäller förändring av grammatiken, men jag kan berätta att många som kommit fram till mig för att prata om Grejen med verb har uttryckt en önskan om att få tillbaka konjunktiven som levande form i det svenska språket. De är så pass många att de skulle kunna bilda en klubb, och även om det på sätt och vis vore en tillbakagång snarare än en utveckling så säger jag inte emot. Det vore roligt!

Som romanförfattare händer det lätt att ens karaktärer blir nästan som levande personer under tiden man skriver boken. Har skrivandet av Grejen med substantiv och pronomen påverkat dig på något motsvarande sätt?
Nja, det som händer är att jag börjar lägga märke till språkliga konstruktioner som har med substantiv och pronomen att göra. Jag har bland annat läst gamla kyrkböcker i research till en roman under den här tiden, och då har jag hejdats varje gång jag sett en latinsk genitiv eller ett pronomen som använts på ett kuriöst vis. De blir liksom självlysande.

Med anledning av inledningsfrågan: Språket blir ju lätt begränsat om man bara använder sig av en enda ordklass. Vilken ordklass skulle det vara lättast att klara sig utan?
Troligtvis prepositioner. Prepositioner är i vissa fall inte betydelsebärande alls, som i uttrycken ”intresserad av” eller ”i telefon”. Man skulle lika gärna kunna säga ”jag är intresserad grammatik” eller ”han pratar telefon”, utan att begripligheten skulle bli lidande. I andra fall är prepositioner betydelseskiljande, som i adverbialet ”om en vecka” jämfört med ”i en vecka”. Det skulle ändå gå att komma runt, man kunde säga ”nästa måndag” eller ”tidsperioden en vecka”. Rumsprepositioner bär förstås också på betydelser, det är skillnad på ”under åsnan” och ”på åsnan”. Men den saken löser vi numera med att skicka bilder, filmer och emojis som förklarar hur vi menar. Observera att jag inte förordar en sådan här reform. Jag bara svarar på frågan.