Följ oss på sociala medier:
”Kristina Appelqvist skriver lättillgängligt om människor som är mycket...”Läs mer
”Det är en intressant grund som ligger bakom Kvinna utan minne, och...”Läs mer
”Martina Haags skildring av de sex sista månaderna på högstadiet går ve...”Läs mer
”Stanna hos mig är både rörande, intressant och gripande. Jag var extra...”Läs mer
”Med Malins vassa penna blir denna historia både underhållande och tank...”Läs mer
”Det här är en spretig men fängslande berättelse. Historien om Jussi oc...”Läs mer
”Med små eleganta penseldrag får han språket att flyta, det är lätt att...”Läs mer
”Tycker att detta är en mysig och underfundig bok som jag tror...”Läs mer
”Fängslande, omskakande & skickligt skriven!”Läs mer
”Mycket väl berättat och med ett patos mot orättvisor som lyfter.”Läs mer
”Skicklig actionthrillerdebut.”Läs mer
”En av de bästa i Jan Guillous mastodontserie om 1900-talets historia, ...”Läs mer
”En härlig bok med vardagsdramatik.”Läs mer

Laestadius – präst, botaniker, debattör

Foto: Peter Knutson

Mikael Niemis nya roman, Koka björn, rosas av kritiker från norr till söder. Nu senast av Martina Montelius i Expressen: ”Romanens språk är hypnotiskt; exakt så arkaiskt och högstämt som det kan vara utan att bli tillgjort … Niemi besitter den exakta musikalitet som krävs för att ro dylikt ordbruk i land … mycket njutbar, välförfattad fiktion.” Vi fångade honom på väg från det ena bokevenemanget till det andra och ställde några frågor om Læstadius, Jussi och trakten där boken utspelar sig.

Lars Levi Læstadius har utsetts till Årtusendets norrbottning – hur skulle du beskriva honom för någon som aldrig hört talas om honom förut?
Lars Levi Laestadius var en karismatisk präst på 1800-talet i Karesuando och Pajala, mest känd för den väckelserörelse som fått namn efter honom. Han var dessutom en framstående botaniker, skrev bland annat om samisk mytologi och deltog i franska forskningsexpeditioner. Som person var han snabb i tanken med ett hett temperament, något som ofta gjorde honom kontroversiell.

Varför har du valt att skriva en roman om honom?
Jag växte upp i Pajala, och mitt föräldrahem låg bara ett stenkast från den gamla prästgården där han levde sina sista år. Hela min uppväxt kändes hans närvaro i trakten stark, framför allt genom den laestadianska väckelsen som fortfarande är livaktig i Tornedalen. Men vem var han egentligen som människa, som granne, som vanlig bybo? Min roman är ett försök att lära känna honom på ett djupare sätt.

Även om Koka björn handlar mycket om Læstadius så är kanske pojken Jussi, genom vars ögon läsaren möter Læstadius, den egentliga huvudpersonen. Vem är han?
Jussi är en samepojke som prosten finner intill stigen under en av sina vandringar. Pojken vägrar säga var han bor, så prosten tar honom till sig och låter honom växa upp i sitt hem. Jussi får lära sig läsa och skriva, och blir prostens närmaste följeslagare och beundrare, det är Jussis röst vi hör genom berättelsen. På många sätt är de varandras motsatser, Jussi är mycket blyg och har svårt att närma sig kvinnor, alldeles särskilt ladugårdspigan Maria som han i hemlighet kallar sin älskade.

Vill du säga något om trakten där boken utspelar sig?
Vi får lära känna Sveriges nordligaste delar, vidsträckta fjällmarker och ringlande älvdalar genom skogar och myrar. Under 1800-talet var det fortfarande en vidsträckt vildmark där samerna var nomader och för inte länge sedan hade tvingats överge sin traditionella tro. Läskunnigheten var låg, inga folkskolor hade ännu startats, de bofasta levde av naturahushållning med jakt, fiske och primitiva jordbruk. Laestadius var en av de första som införde undervisning för barnen, i första hand i ämnena läsning och kristendom.

Laestadius väckte starka känslor när han levde och predikade, och väcker fortfarande starka känslor har vi märkt efter att din roman utkommit. Varför är det så tror du? Och vilken skillnad på då och nu är det?
Laestadius var en vass debattör, inte bara i religiösa frågor. Idag hade han varit en aktiv bloggare med stort engagemang och vass tunga, han skulle ha provocerat och retat sina motståndare, och inte varit rädd för att vara kontroversiell. Han stod på de fattigas sida, men var samtidigt i många avseenden konservativ. Om han gått in i dagens politik skulle han förmodligen ha startat sitt eget parti. I sina predikningar använde han sig av ett grovt och folkligt språk, dessutom predikade han på samiska och finska, allt för att komma nära sina församlingsbor. Idag tror jag han skulle skrämts av hur materialismen erövrat vårt tänkande och varande. Vi har blivit rika, men har vi blivit goda? Vad är egentligen viktigt i våra liv?