Följ oss på sociala medier:
”Feelgood när den är som bäst. Redan under de första sidorna känns det ...”Läs mer
”Sehlstedt gör en övertygande skildring av mekanismerna runt den typen ...”Läs mer
”Den här behöver väl inte presenteras, egentligen. Alla ska ha samma rä...”Läs mer
”Denna gång hamnar skrupellösa flyktingsmugglare och andra samtida feno...”Läs mer
”Skruvad humor och tragisk realism.”Läs mer
”Den väcker många, många tankar och faktiskt en frigörande ilska som ja...”Läs mer
”Truc är fransk journalist och detta är den tredje av hans Sapmi-deckar...”Läs mer
”Spännande och actionfylld.”Läs mer
”Detta är del fyra i en serie av väldigt mysiga deckare. Jag...”Läs mer
”Tankeväckande.”Läs mer

Pusseldeckare i den akademiska världen

Kristina Appelqvist är författare och kommunikationskonsult och bor utanför Skövde, en trakt som också utgör inspiration till hennes deckare i universitetsmiljö. Hon har en stor och trogen läsekrets och utnämndes till Årets Skaraborgare 2014 av Sveriges Radio P4 Skaraborg.

Hon skriver klassiska pusseldeckare som uppskattas av både läsare och recensenter. ”Av dagens svenska deckardrottningar är det Kristina Appelqvist som bäst för pusseldeckararvet vidare” skrev Tidningen Vi om Flickan framför muren och ”Fiffig pusseldeckare med roliga ingredienser, överraskande likgömmor och intelligenta resonemang kring klass och familj” skrev Dagen Nyheter om Smultron, bröllop och döden.

Den fjärde pakten är den fjärde fristående delen i serien med litteraturforskaren Helena Waller i huvudrollen. I den här pusseldeckaren återkommer även rektor Emma Lundgren som läsarna mött i dina tidigare böcker. Man kan alltså säga att två serier här möts. Hur kommer det sig?

Ända sedan jag lämnade Emma Lundgren i De blå damerna och började skriva om Helena Waller har jag till och från funderat på om jag skulle föra samman mina två huvudkaraktärer i en och samma bok. De blå damerna skrevs inte heller som en avslutande del i serien om Emma och läsare har då och då frågat om det kommer någon mer bok om henne.

I den här boken skulle rektor på Västgöta universitet spela en viktig roll i handlingen och då kändes det både roligt och naturligt att plocka in Emma Lundgren igen istället för att skapa en ny rektor. Jag var först lite osäker på hur det skulle gå att skriva om Emma och Helena samtidigt, men allt eftersom boken växte fram kändes det lättare och lättare och till slut tyckte jag att de blev ett riktigt superteam!

I nya romanen utforskar du det maktspel som ofta förekommer arbetsplatser. Starka ämnen som engagerar. Vill du säga något om det? Och hur skulle du beskriva romanen?

Den fjärde pakten handlar till stor del om maktkamp och fult spel inom den akademiska världen. Rektor Emma Lundgren känner sig både motarbetad och ifrågasatt. Så småningom utsätts hon för en kupp som syftar till att få henne avsatt som rektor. Flera av hennes medarbetare har egna agendor och gör allt för att vinna egen framgång.

Det är ingen vacker bild av universitetsvärlden som tecknas i min bok, men tyvärr är den här sortens maktspel vanligt på våra universitet och högskolor. Etik och moral får ofta stryka på foten om det finns dolda agendor som styr ett händelseförlopp. Tack och lov finns det mer lättsamma och ljusa parallellhandlingar i boken också, till exempel skildringen av Helenas privatliv som numera präglas av förhållandet med kompositören Mikael.

Vi som har följt dig genom åren vet ju att du gör grundlig research inför skrivandet. Hur har det varit den här gången?

Eftersom jag har arbetat länge inom den akademiska världen kan jag skildra vissa skeenden utan att göra så mycket research, medan annat kräver en större jakt på information och detaljer. Under arbetet med den här boken reste jag till exempel till Nice för att samla på mig miljöer och intryck som jag kunde skriva in i den del som utspelar sig där. Ledningsgruppen vid Västgöta universitet reser till Nice för att ha konferens och tar in på lyxhotellet Negresco där dramatiska ting sker.

Jag tyckte att det var för dyrt att bo på det hotellet, men jag tog en drink i baren och såg mig omkring så mycket jag kunde med kameran till hands. Under mina dagar i Nice satt jag också och skrev på det brasserie som finns med i boken. Det är alltid lättare att skriva om en plats som man nyligen besök, man får med fler dofter, ljud och färger än om man bara använder sig av bilder på nätet.

Recensenter jämför ofta dig och dina böcker med klassiker som Agatha Christie och Maria Lang – hur känns det?

Det är förstås mycket hedrande. Agatha Christie är ju världsberömd och en av världens bäst säljande författare. Jag läste de flesta av hennes böcker i de lägre tonåren och har med all säkerhet inspirerats av hennes sätt att bygga intriger. Hon är ju pusseldeckarens moder och har betytt enormt mycket för deckargenrens utveckling där många tagit avstamp i hennes sätt att skriva.

Maria Lang har jag inte läst lika mycket av, men hon var en av de första stora deckarförfattarna i Sverige och har spelat en viktig roll för oss som kommit efter. Att liknas vid dessa två betydelsefulla kvinnor känns både roligt och ärofullt.

Nu då? Vad händer med ditt skrivande framöver? Något du vill berätta?

Jag funderar just nu på vad jag ska skriva härnäst. Kanske blir det något helt nytt, men jag vet inte ännu. Jag håller som bäst på att pröva olika idéer för att se var jag till sist landar. Mer än så kan jag nog inte berätta!