Att lära sig skriva

Jag läser Hillevi Wahls blogg. De diskuterar om man ska lära dagisbarn att läsa och skriva eller inte. Om man ska uppmuntra de barn som visar intresse. 

Mitt allra första heltidsjobb var på dagis. Jag jobbade ett halvår på en kommunal förskola precis vid den så kallade gränseken, mitt emellan Stocksund och Djursholm. Det var ett fantastiskt roligt arbete. Antagligen det bästa jobb jag någonsin haft om man inte hade behövt bekymra sig om lönen. På detta dagis fanns en liten kille som var fyra år och redan riktigt duktig på både bokstäver och att bläddra i böcker. Jag gjorde vad jag hann och vad jag tror att de allra flesta dagisfröknar gör i samma situation: satt några minuter då och då med den lilla killen och ljudade mig igenom några sidor i en bok och några andra minuter då och då och skrev lite bokstäver på ett ritpapper. 

När hans pappa kom för att hämta honom en kväll, så sa jag till honom att hans son höll på att lära sig att läsa. Jag trodde det kunde vara kul att höra och dessutom inbillade jag mig att farsan hans kanske hade mer tid över än jag hade för att stimulera sonens läslusta. 

"Men vad ska det vara bra för?" muttrade pappan. "Det ska han ju lära sig i ettan. Han kommer väl bara att tycka att skolan är trist om han redan kan det när han börjar."

"Tja" försökte jag. "Jag vet inte, men jag lärde mig läsa när jag var fyra år och det har bara varit positivt. Skolan blev så mycket lättare, jag fick känna mig duktig redan från början."

Då tittade pappan på mig. En liten stund, från topp till tå. Sedan började han gapskratta, ett sånt där skratt som börjar långt nere i djupet och sedan bara växer. När han så småningom hade lugnat ner sig och torkat skrattårarna tittade han på mig - hans sons dagisfröken, hon som fick ta hand om hans äldsta under större delen av hans vakna tid - och sa.

"Så DU lärde dig att läsa när du var fyra år. Minsann! Det var väl tjusigt. Redan när du var fyra år. Och se bara var du har hamnat någonstans!"


Skriv ett inlägg:
Namn:
E-post:

Text:
Meddelanden  
Nä, f-n vilken deprimerande historia. Solen sken när jag gick upp men jag kan svära på att den just gick i moln. Vilken otäck pappa - tvi tvi tvi.  
Skrevs av Simona, 2009-10-29
Förutom att pappan borde hängas...var hans resonemang inte rätt ologiskt ändå?
Jag menar, om man lär sig läsa som fyraåring blir man "bara" dagisfröken, då borde han väl se till att hans son lär sig läsa innan han blir tre så han ska han nån chans här i livet. 		 
Skrevs av Paperback Lover, 2009-10-29
Vilken charmig pappa. Herregud. Det säger rätt mycket om vårt samhälle, tyvärr.

Kram Frida
http://fridasforfattardrommar.blogspot.com/ 		 
Skrevs av Frida, 2009-10-29
En stor spark någonstans! Nej det är han inte värd. Fy vilken hemsk människa.  
Skrevs av Karin, 2009-10-29
I pappans ögon borde väl ditt jobb vara det viktigaste på jorden - du tog ju hand om hans son!  
Skrevs av steffanie, 2009-10-29
Det är så jävla sjukt hur lågt värderat det yrket är. Håller helt med Steffanie. Jag är alltid lika fascinerad över folk som dömer andra pga yrken, oavsett vilket yrke.

Jag tycker till exempel att civilingenjörer verkar ha riktigt tråkiga sysslor men inte går jag och knäpper dem på näsan för det. Man respekterar folks yrkesval och om det inte är ett val utan omständigheter så kanske man får respektera det också. Fy faen.

Klart man ska uppmuntra när barn visar intresse. Annars missar man tåget.

www.skrivarmamma.blogspot.com 		 
Skrevs av Pernilla , 2009-10-29
Jag tycker också att det är fruktansvärt att det är ett lågprioriterat yrke - framför allt därför att det finns så många personer som jobbar på dagis som bara gör det därför att de inte "kan" något annat eller orkar utbilda sig. Det logiska blir då att de får vara en av de första kontakterna som våra barn har utanför familjen? Det gör mig mörkrädd när dagispersonal hävdar att man blir sjuk av att det är 18 grader (nej, då, inte alls av bakterier eller virus) eller att man måste vara tjej för att ha nagellack även när man är tre år gammal. Det gör mig glad att höra att även personer som Malin finns / har funnits på dagis för jag tror tyvärr efter egen erfarenhet att de är ganska få.  
Skrevs av Eli, 2009-10-30
Aj aj, en sån elaking. Du skriver skitbra! Jag fattade definitivt din känsla när han flabbade. Skriv massor av böcker, tack!  
Skrevs av Agda, 2009-10-30
Tack hörni. Jag berättar den här historien då och då. Jag kan fortfarande komma ihåg precis hur det kändes. För mig är det en utmärkt illustration av människoförakt. Och Steffani har helt rätt: att han föraktade den person som han ändå lät ta hand om sonen, gör det hela ännu mer häpnadsväckande. Vad gäller dagispersonal och deras kvaliteter har jag väl känslan av att dagispersonal är som folk är mest, vissa är något märkliga, andra fantastiska och en del är jubelidioter. Även om jag själv aldrig har träffat någon dagisfröken som varit lika utomordentligt korkad som den där pappan. Men alla mina barn är (har varit) dagisbarn och själv gick jag på dagis och visst är det ett av (flera) yrken som jag tycker borde prioriteras bättre. De absolut i särklass bästa dagisfröknarna jag har stött på har samtliga varit utbildade pedagoger. Så Eli har helt rätt. Även om jag tror att en och annan korttidsanställd ungdom (som jag själv var på den tid det begav sig) inte behöver vara helt fel. Jag målade faktiskt naglarna på en och annan kille när jag jobbade på dagis. Det kan vara bra för ungarna att träffa vuxna i alla åldrar. Om de är så kloka som jag, naturligtvis ;-) Agda o Eli: tack!  
Skrevs av malin persson giolito, 2009-10-30
Visar meddelandetrådar 1 - 9 av 9 meddelandetrådar.