Sara Lövestam gästar Uppsala Pride den 19 maj och HBQT-festivalen i Göteborg 31 maj-3 juni 2012. 

Sara, vad händer i Uppsala?
– Uppsala Pride innehåller ett gäng föreläsningar och författarsamtal. Där får jag äntligen chansen att läsa högt ur källmaterial såsom den 100 år gamla tidningen Rösträtt för kvinnor, spekulera kring lesbianism vid förra sekelskiftet, prata om det förlösande i Hannas fördomsfulla bitterhet och läsa mina favoritbitar ur Tillbaka till henne för den som vill komma och lyssna.

Författarsamtalet äger rum den 19 maj klockan 12.30. Festivalen pågår den 17-20 maj, läs mer om den här.

Vad gör du på HBQT-festivalen i Göteborg?
– Där kommer jag både att prata om Tillbaka till henne och om en del annat. Mitt andra seminarium kommer nämligen handla om vägen till bokkontrakt. Dels om hur jag själv gick från att blogga anonymt till att faktiskt kunna presentera mig som författare. Dels lite om förlagsbranschen, bokmanus och möjligheter för aspirerande författare, eftersom jag har märkt att det kommer en del skrivintresserade på mina seminarier.

HBQT-festivalen pågår den 31 maj till 1 juni. Ladda ner programbladet här.

Al Pitchers snillrika fotobok Begravda elefanter utkommer den 16 maj. Boken som inspirerats av hans egen show Al Pitcher Fika Tour ser ut att bli en riktig skrattsuccé. Hör författaren berätta om resan från idé- till bokform.

Du har länge använt foton i dina föreställningar och på din blogg. Hur föddes idén att göra samma sak i bokform?

– Boken är ett resultat av min show. Det har visat sig vara en jättebra idé att låta showen kretsa kring bilder som jag tagit samma dag, i den stad som jag uppträder i och en bra idé kan förstås expanderas. Att publicera bilder i bokform känns som en perfekt utveckling. Precis som med alla bra idéer krävdes det att några personer tror på dem för att de ska bli verklighet. De personerna visade sig vara min manager och Mattias på Piratförlaget. De hade sett min show vilket jag tror är viktigt för att förstå bakgrunden till bilderna och hur jag gör för att få folk att skratta.

Som stand up-komiker får du sekundsnabb respons från publiken. Hur kommer det kännas att inte veta hur bokläsarna reagerar?

– Åh, jag får be alla som köper boken om deras hemadresser och så får jag helt enkelt åka dit med ett frågeformulär. Nej, det enda jag hoppas är att alla som läser boken kommer att älska den. Även om jag inte möter läsarna så är jag väldigt stolt över boken och den får mig att skratta, så jag känner mig trygg med att läsarna får uppleva den i sin egen värld. Det blir en ny upplevelse för mig, men jag tror att den kommer göra mig gott. Det är lite som att sjunga med hörlurar på sig. Man hoppas att det låter bra, men man har egentligen ingen aning.

Vilka tror du kommer att läsa din bok?

– Min Fika Tour lockar verkligen alla sorters människor. Döm aldrig en publik efter hur den ser ut. Jag skulle aldrig kunna säga vilken min målgrupp är, jag vill bara få folk att skratta. Det låter kanske cheesy men det finns inget bättre än att få någon att skratta åt dina idéer, tankar och bilder, det är verkligen en underbar känsla. Jag tycker att boken passar som toalettlektyr eller som sällskap i sängen, inte det bästa marknadsföringsrepliken direkt, men den är en rolig present för alla, vilket faktiskt besvarar frågan: Jag hoppas att alla läser den.

Vad gillar du själv att läsa?

– Vet du, jag har inte läst en bok på flera år. Min koncentrationsnivå är väldigt låg när jag läser, jag blir lätt distraherad. Om jag börjar läsa kommer jag kanske till sidan fyra och tittar sedan ut genom fönstret: ”Titta där springer en duva.” Men den här boken fångar din uppmärksamhet, för den har bilder. Kanske är det felet som de stora författarna gör, att de inte har tillräckligt många bilder. JK Rowling har missförstått hela grejen.

Läs mer om Begravda elefanter här.

Roslund & Hellströms Två soldater, med recensionsdag 9 maj, faller recensenterna i smaken. ”Mästerligt”, tycker Gefle Dagblad och Skånska Dagbladet ser den som ”årets viktigtaste läsning”.

UNT tycker att ”parets osvikliga förmåga att både skriva spännande så att man bara måste fortsätta kapitel för kapitel och samtidigt fördjupa sig i sina karaktärer och de samhälleliga skeenden som styr dem är smått oöverträffad.”

Eskilstuna-Kuriren tycker att boken är ”kusligt bra” och Sydsvenskan håller med: ”Visst är de bra, mycket bra, kanske till och med bäst i branschen i år.”

”Årets viktigaste läsning skulle det här mycket väl kunna vara.”, skriver Skånska Dagbladet och Kulturbloggen tycker att ”Två soldater är en bok som kryper in under huden. Ett mästerverk.”

LitteraturMagazinet är glada över att ha fått läsa ”ytterligare en mycket spännande och engagerande kriminalroman av Roslund och Hellström.”  Dast Magazine får förväntningarna uppfyllda: ”Det blir som alltid i Roslund & Hellströms böcker nervkittlande spännande…”.

Kristianstadsbladet ser Två soldater som ”en viktig berättelse som når in under skinnet”.

Läs fullständiga recensioner:
Gefle Dagblad
UNT
Sydsvenskan 
Skånska Dagbladet
LitteraturMagazinet 
Kulturbloggen
Dast Magazine
Kristianstadsbladet
Östgöta Correspondenten 

Läs mer om Två soldater här.

Onsdag 9 maj är recensionsdag för Två soldater, efterlängtad uppföljare till Tre sekunder. Imorse gästade författarna Roslund & Hellström Gomorron Sverige.

Se klippet från författarnas medverkan här.

Vi har också passat på att ställa några frågor om den nya boken:

Tre år har gått sedan er senaste bok. Hur känns det inför recensionsdagen?

Roslund & Hellström: Det känns … som det alltid känns. Rutin och erfarenhet och fler utgivna böcker förändrar inte särskilt mycket när tre års intensivt arbete ska värderas. Och varje kulturarbetare – författare eller konstnär eller musiker eller … – bryr sig förstås om mottagandet, vad han eller hon än säger. Vi ser det nog som två grupper av recensioner – recensenternas och läsarnas. Olika perspektiv men för oss lika viktiga.

Hur fick ni idén till Två soldater?

Roslund & Hellström: Den fick vi redan före utgivningen av vår första bok Odjuret. På tåget hem från första bokmässan i Göteborg kom sedan början och slutet. Men tiden var inte redo för temat. Vi skriver ju romaner – underhållningsromaner eller spänningsromaner eller thrillers eller vad man nu vill kalla vår sort av romaner – för att just underhålla men också för att ge kunskap om en del av ett samhälle som de flesta inte har så stor kunskap om. För att nå fram med ett tema som gängkriminalitet måste därför läsare och samhälle känna att det är en angelägen fråga. Nu är det just det – vi möter regelbundet löpsedlar kring konsekvenserna av gängkriminalitet.

Hur har arbetet med den här boken varit annorlunda mot den förra?

Roslund & Hellström: Längre. Djupare. Besvärligare. Roligare. Vårt största romanbygge hittills.

Vilka vill ni ska läsa Två soldater?

Roslund & Hellström: De som är unga, och de som är medelålders, och de som är äldre. Kvinnor och män. De som röstar vänster och de som röstar höger och de som inte röstar alls. De som bor i villa och de som bor i lägenhet. Storstad och landsbygd. Och alla de andra.

Sara Lövestam föreläser om Tillbaka till henne på Feministiskt forum i ABF-huset i Stockholm, lördag 5 maj. Klockan 15.45-17.00 kan den nyfikne delta i författarsamtalet 

Sara Lövestam berättar om sin senaste bok Tillbaka till henne, en berättelse om kärlek, rätten att få finnas på sina egna villkor och kampen för kvinnlig rösträtt.

År 1906 trampar folkskolelärarinnan Signe ilsket genom Tierp, hon är upprörd över att hennes manliga kollegor har högre lön. När en tysk automobil medförande talarinnan Brita Löfstedt rullar in på torget, börjar Signes liv handla om mer än undervisning – rösträttskampen kommer till Tierp och med den passionen.

Sara Lövestam har med  sin roman gett röst åt en av alla kvinnor utan given plats i historieböckerna. Hör henne tala om arbetet med att ge liv åt Signe och hennes drömmar och övertygelser.

Arrangörer för författtarsamtalet är Piratförlaget. Läs mer om Feministiskt forum här.

Humorgalan, som visades i TV4 den 1 maj, firade i år tioårsjubileum. Och dagen till ära lyckades galan slå nytt rekord med över 30 000 nya världsföräldrar!

Årets fyra programledare var de båda Piratförlagetförfattarna Liza Marklund och Mark Levengood, tillsammans med Eva Röse (som numera är ljudboksuppläsare av Liza Marklunds kriminalromaner) och David Hellenius. Hela galan inleddes med att de fyra tillsammans framförde ABBA:s Chiquitita. Se klipp här nedan!

Humorgalan arrangeras i samarbete med Unicef med målet att rekrytera fler världsföräldrar till världens barn, och genom åren har en imponerande stor del av Sveriges komiker, artister och kändisar ställt upp för den goda saken. Somliga medverkar i sketcher, andra sjunger och ytterligare några gör reportage om utsatta barn på olika platser i världen.

Liza Marklund befann sig under två aprilveckor 2012 på författarturné i USA och Kanada. Här är hennes resebrev från turnén. USA-delen av turnén var dessutom av det mer annorlunda slaget – den skedde tillsammans med tre amerikanska kriminalförfattare och en alldeles speciell deckarbuss. Läs gärna mer om Atria’s Great Mystery Bus Tour.

Utsikten från mitt hotellrum i New York

Jag har inget som helst lokalsinne. Jag går vilse överallt.

Därför borde ju New York passa mig väldigt bra. De flesta gator på Manhattan har ju nummer i stället för namn som är pedagogiskt placerade uppifrån och ner, från höger till vänster.

Hjälper inte, kan jag säga.

Jag vet inte hur många gånger jag travat runt kvarteren omkring mitt amerikanska förlag (som jag VET ligger på sjätte avenyn, mellan 48:e och 49:e gatan), men det spelar ingen roll.

Varje gång jag går ut från hotellet så frågar jag killen i dörren åt vilket håll sjätte avenyn ligger och han pekar, och när jag kommer fram till hörnet så har jag ingen aning om åt vilket håll jag ska gå.

Fast numera har jag lärt mig att jag har gått fel om jag hamnar i Central Park.

Fredagen den 13 april

Jag gjorde det igen. Jag gick åt fel håll och hamnade i Central Park. Problemet var bara att jag trodde att jag gått åt rätt håll, att jag var vid Times Square och att sjätte avenyn liksom hade flyttat på sig sedan i går. En vänlig amerikansk man noterade min förvirring, visade mig rätt, studerade mig i ögonvrån och frågade: Var kommer du ifrån – egentligen…?

Till slut hittade jag tillbaka till mitt rum, möjligen tack vare de pedagogiska anvisningarna i hissen…

En sak som alltid slår mig i New York är hur alla människor går och bär på vätska hela tiden, oftast med både plastlock och sugrör – som om de vandrar genom öknen och ständigt fruktar en torkkatastrof.

Nu har vår författarbuss rullat iväg norrut. Den är verkligen tjusig – Air Force One bland markbundna transportfordon. Det här skriver jag från Madison, Connecticut (ja, jag var tvungen att kolla stavningen på ”Connecticut”). Klockan är drygt elva på kvällen, vilket innebär fem på morgonen hemma i Sverige, och jag är inte spyfärdig = jetlaggen håller på att lägga sig…

Utsikten genom mitt jätteskitiga hotellrumsfönster i Madison, Connecticut. Nedanför den allestädes närvarande flaggan syns vår buss, min bok ”Last Will” (Nobels testamente) längst ner i högra hörnet.

Lördag 14 april

I Brattleboro, Vermont, har alla bilar en egen ballong…

… även de riktigt tuffa Chevorna:

Utsikten från mitt hotellrum:

Söndag 15 april

Vi åker alltså buss genom USA, 400 mil på åtta dagar. Bussen må ha lädersäten, men den beter sig precis som vilken SL-buss som helst – kränger, hoppar, skakar och svänger. Det är omöjligt att läsa, man blir hemskt åksjuk. Därför har jag precis försökt titta på film i stället: Joachim Triers ”Oslo 31 augusti” som jag släpat med mig hemifrån. Tio sekunder in i filmen insåg jag problemet: Joachim har filmat dogma-style. När bilden skakar i otakt med bussen blir man åksjuk både på längden och på tvären.

Utsikten från mitt hotellrum i Buffalo, New York:

Måndag 16 april

Ett skäl till att jag tackade ja till den här turnén var att jag skulle få se USA genom bussfönstret.

Problemet är bara att bussens fönsterrutor är överklistrade med stora affischer, föreställande våra böcker.

Jag åker alltså tunnelbana genom mellanvästern.

Utsikten från mitt hotellrum i Lafayette, Indiana:

Tisdag 17 april

Den första, riktiga krisen har uppstått ombord på bussen.

Det började med att vi inte fick använda papper när vi gick på toaletten.

Nu har de sagt att vi inte får bajsa heller.

Bara att prata om sådana här saker kan vara lite jobbigt, har jag förstått. Inte för mig, kanske (jag är ju, trots allt, gift med mannen som gav oss tv-programmet ”SM i Lavemang”) men min författarkollega M.J. Rose bleknade betänkligt när ämnet kom på tal (fast hon är, å andra sidan, en mycket fin judisk flicka från det yppersta av Manhattan).

Tydligen har vi fått hela avloppssystemet på bussen att klogga igen med vårt intensiva och felaktiga användande (läs: bajs&toapapper) så vår stackars chaufför har varit tvungen att (ähum) ta tag i saken.

Bussen från utsidan, här med rena avloppsrör:

Vi har passerat Chicago på vår väg norrut.

Här har vi downtown, sedd genom bussfönstret:

Utsikten från mitt hotellrum i Madison, Wisconsin:

Onsdag 18 april

I morse blev jag bjuden på fika.

Ett riktigt fantastiskt, svenskt gofika med bullar och starkt bryggkaffe.

Det är American Swedish Institute som tagit för vana att bjuda in ambulerande, svenska författare på en kopp kaffe och en rundtur i de fullkomligt otroliga byggnader man disponerar inne i Minneapolis:

http://www.facebook.com/AmericanSwedishInstitute

Det fikabröd som vi inte orkade äta upp på plats fick jag ta med mig och bjuda mina busskompisar på.

Chauffören fick välja först.

Det hade han förtjänat.

Utsikten från mitt hotellrum i Minneapolis, Minnesota:

Torsdag 19 april

Hela mitt liv har jag levt i villfarelsen att Kansas City ligger i Kansas.

Det gör det inte. Det ligger i Missouri, har jag fått lära mig idag. Åtminstone min del av staden:

Fredag 20 april

Idag i St Louis, Missouri.

För er som inte har någon referens till just den här delstaten så kan jag berätta att det var här man spelade in filmen ”Winter’s bone” i existerande miljöer.

Fast inte just utanför mitt hotellrumsfönster:

Några filmsnuttar från turnén:

Lördag 21 april

Tillbaka i New York. Samma hotell, fast lite högre upp:

Söndag 22 april

De sa nyss på radion att det har regnat fyra inches idag, vilket innebär drygt 100 millimeter. Det är en femtedel av årsnederbörden i vissa delar av Sverige.

Jag tyckte väl att det var blött.

Måndag 23 april

Det är lätt att förstå varför filmindustrin ibland använder Toronto och klär ut staden till New York:

Utsikten från mitt hotellrum mitt i Toronto.

Tisdag 24 april

Insåg när jag kom hit att mitt kanadensiska förlag ligger i en helt annan utgivningscykel än mitt amerikanska. Alla de framträdanden och tal jag ska hålla har jag förberett för fel bok.

Onsdag 25 april

Efter ett antal veckor på promotionturné blir man lite nednött. Ett symptom på detta är att man börjar svara ärligt på journalisternas frågor.

Exempel från i morse, radiointervju nr %&X?, i någon kanadensisk station vars namn jag redan glömt.

Reportern: Varför är dina böcker så populära?

Jag: Har ingen aning. Det är fullkomligt obegripligt. De borde inte sälja alls, de är alldeles för komplicerade och politiska och feministiska.

Reportern: (konfunderad) Eh, så hur skulle du beskriva din senaste bok Vanished?

Jag: Den är väldigt grå och sorglig…

Reportern: (häpen tystnad)

Jag: Jag säljer inte in mig själv särskilt bra här, eller hur?

Nedan – på väg till (eller om det var från) Burlington, Ontario:

Torsdag 26 april

Förra veckans lärdom: Elaka skämt om George W. Bush fungerar INTE i Mellanvästern.

Denna veckas lärdom: Elaka skämt om George W. Bush fungerar MYCKET BRA i östra Kanada.

Utsikten från mitt hotellrum i Toronto:

Fredag 27 april

Hej Sverige.

Nu: Humorgalan på tisdag kl 20.00 i fyran!!

http://unicef.se/humorgalan

Paradisoffer faller recensenterna i smaken. Dagens Nyheters Lotta Olsson ser den som Kristina Ohlssons bästa deckare hittills och läste med andan i halsen.

”Av detta upplägg gör Kristina Ohlsson sin fjärde och allra bästa deckare hittills, och det vill inte säga lite – hon har varit mycket bra redan från start. Men det skulle förvåna mig om någon annan deckare kommer i närheten av Paradisoffer i år. Det är en nagelbitarthriller av sällan skådat slag, man läser med andan i halsen… ”

Så skriver Lotta Olsson i sin recension i Dagens Nyheter

.

Inger Lundqvist på Norran

 beskriver Paradisoffer som ”suggestiv och välkomponerad!”, Bengt Eriksson på Kristianstadsbladet hyllar Kristina Ohlssons förmåga att skapa tempo och tycker liksom Lotta Ohlsson på DN att boken är Kristinas bästa deckare hittills.

Nisse Scherman på Dast Magazine

 hade svårt att slita sig:

”Liksom i författarens tidigare böcker skriver hon med en lätthet och ett språkligt driv som gör att man har med sig boken vid alla tillfällen för att kunna snika åt sig några sidors ytterligare läsning. Spänningsmässigt har hon här överträffat sig själv”, skriver han i sin recension.

Inte heller Birgitta Delbrand på Året Runt kunde lägga ifrån sig Paradisoffer:

”Fruktansvärt spännande … Den här gången handlar det om internationell terrorism och det är en oerhört spännande intrig – och man kan inte sluta läsa förrän man nått sista raden.”

Läs hela recensionen i Kristianstadsbladet här.
Läs hela recensionen i Dazt Magazine här.

Läs mer om Paradisoffer här.

Från 25 april kan du köpa Katerina Janouchs spännande relationsroman Tigerkvinnan i pocket.

Boken är den fjärde i serien om barnmorskan Cecilia Lund och hennes familj.

Cecilia väntar sitt femte barn och kämpar med den svajiga relationen till sin man John. Situationen blir inte bättre av att en bok med ett obehagligt budskap dimper ner i brevlådan. Någon håller ögonen på familjen, någon vill Cecilia illa.

Katerinas femte bok om barnmorskan Cecilia Lund, Modershjärtat, utkommer i sommar. Läs mer om den här.

Filmrättigheterna till Kristina Ohlssons Askungar, Tusenskönor och Änglavakter har köpts av det svenska produktionsbolaget NICE Drama.

NICE Drama är del av The Nice Entertainment Group. De producerar i nuläget Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, med tänkt premiär julen 2013.

Läs mer om Kristina Ohlssons senaste bok Paradisoffer här.