Följ oss på sociala medier:
”Svalkande feelgood för lata sommardagar. Konsten att hålla sig flytand...”Läs mer
”Den är trovärdig, välskriven, otäck och ruggigt aktuell ... Berättelse...”Läs mer
”Den här behöver väl inte presenteras, egentligen. Alla ska ha samma rä...”Läs mer
”Roslund håller samma höga tempo som tidigare, väver elegant ihop spänn...”Läs mer
”Underhållande, gripande & fängslande! Betyg 4 av 5.”Läs mer
”Den väcker många, många tankar och faktiskt en frigörande ilska som ja...”Läs mer
”Truc är fransk journalist och detta är den tredje av hans Sapmi-deckar...”Läs mer
”Spännande och actionfylld.”Läs mer
”Detta är del fyra i en serie av väldigt mysiga deckare. Jag...”Läs mer
”Tankeväckande.”Läs mer
”En melankolisk och hudlös historia om att vara femton år under tidigt ...”Läs mer
”Stanna hos mig - det kommer sannerligen den här boken att göra....”Läs mer
”Med Malins vassa penna blir denna historia både underhållande och tank...”Läs mer
”Niemi närmar sig Laestadius med värme och vördnad i en spännande och s...”Läs mer
”Jag har läst och gillar verkligen Mikael Bergstrands böcker Delhis vac...”Läs mer
”Insiktsfullt om politik och makt … effektivt berättat.”Läs mer
”Författaren skriver bra och skapar en skrämmande, obehaglig känsla och...”Läs mer
”Mycket väl berättat och med ett patos mot orättvisor som lyfter.”Läs mer
”Det är svårt att förstå att det här är författarens debutroman, den är...”Läs mer
”En av de bästa i Jan Guillous mastodontserie om 1900-talets historia, ...”Läs mer
”Detta är en fantastisk serie tycker jag. Rolig. Lite overklig. Och så ...”Läs mer

Möt Petter Lidbeck!


Petter Lidbeck har skrivit många böcker för barn och ungdom samt flera romaner för vuxna, de flesta under pseudonymen Hans Koppel. Det vita huset, hans thriller för bokslukare utgiven på Lilla Piratförlaget, nominerades till Barnradions bokpris 2017. Kvinna utan minne är en roman om vad som händer med en människa när alla minnen försvinner.

Kvinna utan minne är din första bok på Piratförlaget. Varmt välkommen till oss!

Tack snälla.

Vi börjar från början! Vem är du?

53 år, ursprungligen från Helsingborg, boende i Stockholm sen 30 år tillbaka. Pappa till Linnea, 22, gift med Lotta. Och inte tillnärmelsevis så snygg i verkligheten som på Anna-Lena Ahlströms bild här ovan.

Du har skrivit en lång rad böcker för vuxna och för barn, bland annat Det vita huset och Mördarmormor som Lilla Piratförlaget givit ut. Vad är det som avgör vilken bok och för vilken läsare du skriver?

Jag vet inte. På sätt och vis är det nog mindre skillnad än man tror. Bortsett från uppenbara begränsningar som kommer av ordförråd och ämnesval. De känslor jag upplevde som barn är desamma som jag känner idag.

Den stora skillnaden är väl att barn fortfarande ställer stora och filosofiska frågor som Vad händer när vi dör? och Var var jag innan jag föddes? Vuxna är i regel mer praktiskt inriktade: Har vi ingen mjölk?

Jag tror att de flesta författare skriver samma bok om och om igen. En människa är mer ton än innehåll. Inbillar jag mig. Jag kan ha fel, det brukar jag ha.

Kvinna utan minne är en roman om vad som händer med en människa när alla minnen försvinner. Varifrån fick du idén till romanen? Och vad vill du säga med den?

Kvinna utan minne är en variant på Flickan utan minne, en barnbok jag skrev för 14 år sedan. Idén till den fick jag från Leif Panduros bok En man från Danmark. En man vaknar upp på sjukhus, minns inte vem han är. Hans fru kommer dit, barnen också, vänner och arbetskamrater. Alla hatar honom. Men eftersom han inte minns vad dumt han gjort är han utan skuld, ren och oskriven som en nyfödd.

Vad jag vill säga? Jag vet inte om jag vill säga så mycket, jag vill nog mest prata en stund. Fast slutsatsen är densamma som hos Panduro: Vi kan inte fly. Vi har alla roller att spela. Och bara undantagsvis tillåts vi byta karaktär. Usch, jag låter cynisk. Fast det är alla romantiker.

Vad gör du när du inte skriver?

Tvättar och lagar mat. Som författare blir man lätt hemmafru. Det är ganska trivsamt.

Om du läser, vad väljer du då? Någon favoritförfattare, genrer du föredrar eller bok du återkommer till?

Jag föredrar tunna böcker med driv. Och utan semikolon. De två böcker jag ständigt återvänder till är Candide av Voltaire och Det stora kalaset av John Steinbeck. En tunn som täcker allt och en tjock som inte handlar om något.