Sara Lövestam – chockad vinnare i Bok-SM: ”Jag hade ingen känsel i händerna”
– Jag hade inte någon känsel i mina händer när jag stod där. Och jag kommer ihåg att jag var fånigt glad men ändå inte riktigt förstod att det var jag som vunnit. Man vill ju inte stå där och bli jätteglad och tro att man vunnit och så visar det sig att man inte har det, så jag kontrollerade resultatskylten många, många gånger, säger hon på tisdagsförmiddagen.
Firade med de andra finalisterna
Efter beskedet stannade Sara Lövestam kvar på Piratförlaget och firade segern tillsammans med de andra finalisterna ett tag.
– Det var jätteroligt att träffa dem, det har jag aldrig gjort tidigare. Alla gratulerade mig till segern och tog resultatet väldigt sportsligt.
Därefter tvingade hon sig själv att gå hem och sova för att vara fräsch inför en tv-intervju med SVT på tisdagsmorgonen. Men att sova var inte det lättaste efter ett så omstörtande besked:
– Jag vaknade hela tiden, låg och tänkte på tv-intervjun och på min hemtenta och en massa andra saker… ”VANN JAG VERKLIGEN BOK-SM?!”
Att hon faktiskt vunnit förstod hon själv först när hon kom hem från tv-intervjun (som gjordes av ingen mindre än K-G Bergström) och hennes rumskamrater i Sollentuna hade hängt ett knippe ballonger på dörren.
Intensiv period väntar
Nu väntar en intensiv period för Sara. Boken ska redigeras och göras klar för utgivning på några månader. Till bokmässan i september ska den ligga på bokhandlarnas diskar. Sara beskriver själv sin roman ”Udda” såhär:
– Udda är en pusselroman om en helylle amputationsfetischist, en tvär språkforskare och en lesbisk player, vars vägar korsas och leder till en utveckling som kanske är lite … udda.
När man hör beskrivningen av din roman så låter den väldigt speciell och ovanlig. Är den det?
– Nej, det är inte en konstig bok om konstiga människor. Däremot är det en bok om människor som alla har attribut som gör att de uppfattas som konstiga. Jag var lite rädd för att människor skulle läsa beskrivningen av Udda och tänka att ”Jaha en amputationsfetischist, vad konstigt, sådan är ju inte jag …” men det verkar som att läsarna på Kapitel 1 och juryn har sett det allmänmänskliga jag velat förmedla, och det är jag glad för.
Du sade i en intervju med Aftonbladet att du drömt om att ge ut en bok ”i 26 år”, vilket skulle innebära sedan du var två år gammal. Är det verkligen så?
– Ja, jag lärde mig att läsa extremt tidigt och har alltid velat bli författare. Jag har alltid varit fruktansvärt fascinerad av bokstäver och jag slukade böcker som barn. Men författare, det är något jag har sett som så ouppnåeligt. Jag vet inte när jag kommer att kunna betrakta mig själv som författare…