Följ oss på sociala medier:
”Den här boken ligger i tiden på många sätt. Inte bara genom...”Läs mer
”Jacob har verkligen lyckats fånga den tid vi befinner oss i, men...”Läs mer
”Romanen dröjer sig kvar i det som gör ont, men har även...”Läs mer
”Det är intressant, hemskt och sorgligt. Men samtidigt viktigt, det var...”Läs mer
”Fin skildring...”Läs mer
”Boken är välskriven och lättläst med ett språk som flyter fint. En ep...”Läs mer
”Vilken dramatik Birgitta Bergin skapar på det lilla skäret, man hör vi...”Läs mer
”På många sätt en ordens och musikens tvillingsjäl till Patti Smith, be...”Läs mer
”Berättelsen om det journalistiska arbetet att avslöja IB och det polit...”Läs mer
”Spännande, lättläst, rolig, intelligent spänningsroman ... I del två h...”Läs mer
”Ur en odramatisk start i en villaidyll bygger Unni Lindell ut en...”Läs mer
”Malin Haawind tecknar ett säkert porträtt av miljön, mellan raderna hö...”Läs mer
”Nu har hon verkligen nytänt! Hon har ett kolossalt driv i sitt...”Läs mer
”En roman vars första mening är "Min terapeuts samtalsrum är också henn...”Läs mer
”En spännande, lärorik roman... Betyg 4, Mycket bra”Läs mer
”Det blir kriminellt spännande när ett värdefullt manuskript försvinner...”Läs mer
”Varmt, hjärteknipande och med en gåta som gör läsningen till en riktig...”Läs mer
”Lisa Bjerre och Susan Casserfelt hittar rätt med mycket i boken. Karak...”Läs mer
”Thunberg Schunke lyckas åter förmedla en intressant och skrämmande ber...”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Tredje Monikaboken är om möjligt ännu bättre än de två tidigare. Perfe...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”... extremt spännande och välskriven. ... Totalt sett visar ändå boken...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Guillou när han är som bäst.”Läs mer
”Appelqvist bevisar att man kan skapa spänning utan blodigt våld. En or...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer

Intervju Det stora avslöjandet

Du skrev Det stora avslöjandet 1974, då du satt i fängelse efter att ha avslöjat den s k IB-affären. Hur kommer det sig att du skrev en bok om din tid som nykläckt journalist just då?
– När jag satt inspärrad under IB-affären var det ju juridik och politik som gällde hela dagarna inne i cellen. Fel läge att skriva en allvarlig roman om spioner, således. Alltså skrev jag något som var kul, annorlunda och viktigt.

Säpo var misstänksamma mot ditt skrivande och granskade de första 158 sidorna ingående. Hur kommer det sig att resten av boken slapp igenom?
– Helt enkelt därför att när jag skrivit 158 sidor blev jag försatt på fri fot av Svea Hovrätt, varför Säpo inte längre hade rätt att censurera det jag skrev.

Hur togs boken emot när den kom?
– Det blev så kallat blandade reaktioner. En del tyckte det var kul och träffande. Andra blev rasande, som exempelvis Bo Strömstedt. Och från familjen Bonnier hördes aldrig ett pip.

De journalister du beskriver i boken är enastående cyniska, samtidigt som de flesta drömmer om att skriva något viktigt och riktigt. Hur tycker du att tidningsvärlden har förändrats sedan dess?
– Märkligt nog tycker jag inte att spelreglerna har förändrats särskilt mycket på de här trettio åren. Journalister måste försörja sig, skriva fort och hoppa från tuva till tuva, men önskar samtidigt att de ska få chansen att fördjupa sig. Däremot tror jag inte att någon tidning skulle var intresserad av att ”kidnappa” någon begåvad reportertalang, som de gjorde med mig. Det finns för många journalister idag.

Hur länge var du anställd av Bonniers ( i boken kallade familjen Dunder)?
– Jag var reporter på FIB/Aktuellt 1966-67 och frilansade för SE och Vecko-Journalen 1968-70. Därefter började jag på FIB Kulturfront.

Från Fibban till FiB Kulturfront – det måste ha varit en väldig omställning… Så här trettio år efteråt – vilken tidning var roligast att jobba på?
– Roligast var naturligtvis FIB/Aktuellt, om man menar ha kul. Folket i Bild var ohyggligt seriöst med många stränga kamrater som visste bättre.

Ditt alter ego Erik Ponti har varit huvudperson i två sinsemellan fristående romaner; förutom Det stora avslöjandet även Ondskan, som du skev sex år senare. Kan han tänkas dyka upp igen någon gång i framtiden?
– Ja, det skulle inte förvåna mig om Erik Ponti dyker upp i min nästa roman Tjuvarnas marknad, som jag precis börjat skriva på. Fast som vanligt i en biroll.