Intervju Det stora avslöjandet
– När jag satt inspärrad under IB-affären var det ju juridik och politik som gällde hela dagarna inne i cellen. Fel läge att skriva en allvarlig roman om spioner, således. Alltså skrev jag något som var kul, annorlunda och viktigt.
Säpo var misstänksamma mot ditt skrivande och granskade de första 158 sidorna ingående. Hur kommer det sig att resten av boken slapp igenom?
– Helt enkelt därför att när jag skrivit 158 sidor blev jag försatt på fri fot av Svea Hovrätt, varför Säpo inte längre hade rätt att censurera det jag skrev.
Hur togs boken emot när den kom?
– Det blev så kallat blandade reaktioner. En del tyckte det var kul och träffande. Andra blev rasande, som exempelvis Bo Strömstedt. Och från familjen Bonnier hördes aldrig ett pip.
De journalister du beskriver i boken är enastående cyniska, samtidigt som de flesta drömmer om att skriva något viktigt och riktigt. Hur tycker du att tidningsvärlden har förändrats sedan dess?
– Märkligt nog tycker jag inte att spelreglerna har förändrats särskilt mycket på de här trettio åren. Journalister måste försörja sig, skriva fort och hoppa från tuva till tuva, men önskar samtidigt att de ska få chansen att fördjupa sig. Däremot tror jag inte att någon tidning skulle var intresserad av att ”kidnappa” någon begåvad reportertalang, som de gjorde med mig. Det finns för många journalister idag.
Hur länge var du anställd av Bonniers ( i boken kallade familjen Dunder)?
– Jag var reporter på FIB/Aktuellt 1966-67 och frilansade för SE och Vecko-Journalen 1968-70. Därefter började jag på FIB Kulturfront.
Från Fibban till FiB Kulturfront – det måste ha varit en väldig omställning
Så här trettio år efteråt – vilken tidning var roligast att jobba på?
– Roligast var naturligtvis FIB/Aktuellt, om man menar ha kul. Folket i Bild var ohyggligt seriöst med många stränga kamrater som visste bättre.
Ditt alter ego Erik Ponti har varit huvudperson i två sinsemellan fristående romaner; förutom Det stora avslöjandet även Ondskan, som du skev sex år senare. Kan han tänkas dyka upp igen någon gång i framtiden?
– Ja, det skulle inte förvåna mig om Erik Ponti dyker upp i min nästa roman Tjuvarnas marknad, som jag precis börjat skriva på. Fast som vanligt i en biroll.