Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Annika gör research

Borttaget material ur ”Den röda vargen” av Liza Marklund

Lizas kommentar:
Jag skrev flera olika versioner av det första kapitlet i boken för att hitta rätt stämning och ingång. Den här texten låg tidigt i första kapitlet, men ströks eftersom den sa för mycket, för tidigt.

De lade på, hon funderade några ögonblick och gick sedan ut på nätet och Google-sökte Norrlands-tidningen. Hittade en ganska tam sida med basuppgifter om ansvarig utgivare, lokala nyheter och, minsann, ett litet arkiv. Slog in orden Benny och Ekland för att hitta de artiklar reportern skrivit sedan det elektroniska arkivet startade, fick trehundranittiofyra träffar. Hon visslade till, aktiv kille. Klickade för att få artiklarna i datumordning, den sista träffen överst. Den texten hade han inte skrivit själv. ”Benny Ekland död” löd rubriken. Hon klickade igen för att läsa artikeln, ett formulär för användarnamn och lösenord dök upp på skärmen, skit också. Hon gick tillbaka ett steg för att se om hon kunde registrera sig någonstans, hittade inget att fylla utom anmälan till en kvartalsprenumeration på Norrlands-tidningen, just nu tjugofem procents rabatt.
I stället gick hon till menyraden ”kontakta oss” och bingo! Fick upp en lista på alla reportrarnas bildbylinear med vidhängande mejladresser. Benny Eklands porträttbild låg överst, och prioriteringen gick inte i bokstavsordning. Benny måste ha varit deras stjärnreporter. Hon lutade sig framåt tills bildskärmens magnetfält stack henne i näsan.
Blond kille, glest hår på hjässan. Fyrtio plus. Inga glasögon, aningen röda missfärgningar på näsa och kinder. Det kunde ju vara fel på färgåtergivningen, men hon kunde sätta en peng på att Benny druckit lite för mycket emellanåt.
Gick tillbaka till sidan med den döda reporterns artiklar, och med ens fångades hennes intresse.
Reportern hade just skrivit en stor artikelserie om terrorism. Den senast publicerade texten hade rubriken ”Ny teori om attentatet på F21: Norrbottniska terrorister sprängde planet”. Impulsivt klickade hon på den blå rubriken för att läsa innehållet, men möttes åter igen av den irriterande log-in-rutan.
De andra artiklarna behandlade tydligen bokstavsvänsterns våldstendenser på 70-talet, där fanns flera artiklar om internationell terrorism, inte olika de hon själv skrivit det senaste halvåret. Genomgångar av de militära larm som resulterat i våldsamma jaktinsatser efter ryska terrorister i Töre skärgård.
När telefonen ringde hoppade hon högt.
– Kommer du ut, eller? undrade Spiken.
Hon läste hastigt igenom sin anteckningar, memorerade dem, strök sig över håret och gick ut till editionschefen.