Följ oss på sociala medier:
”Den här boken ligger i tiden på många sätt. Inte bara genom...”Läs mer
”Jacob har verkligen lyckats fånga den tid vi befinner oss i, men...”Läs mer
”Romanen dröjer sig kvar i det som gör ont, men har även...”Läs mer
”Sophie var en viktig röst i kampen för kvinnors frigörelse...”Läs mer
”Fin skildring...”Läs mer
”Boken är välskriven och lättläst med ett språk som flyter fint. En ep...”Läs mer
”Vilken dramatik Birgitta Bergin skapar på det lilla skäret, man hör vi...”Läs mer
”På många sätt en ordens och musikens tvillingsjäl till Patti Smith, be...”Läs mer
”Berättelsen om det journalistiska arbetet att avslöja IB och det polit...”Läs mer
”Spännande, lättläst, rolig, intelligent spänningsroman ... I del två h...”Läs mer
”Ur en odramatisk start i en villaidyll bygger Unni Lindell ut en...”Läs mer
”Malin Haawind tecknar ett säkert porträtt av miljön, mellan raderna hö...”Läs mer
”Nu har hon verkligen nytänt! Hon har ett kolossalt driv i sitt...”Läs mer
”En roman vars första mening är "Min terapeuts samtalsrum är också henn...”Läs mer
”En spännande, lärorik roman... Betyg 4, Mycket bra”Läs mer
”Det blir kriminellt spännande när ett värdefullt manuskript försvinner...”Läs mer
”Varmt, hjärteknipande och med en gåta som gör läsningen till en riktig...”Läs mer
”Lisa Bjerre och Susan Casserfelt hittar rätt med mycket i boken. Karak...”Läs mer
”Thunberg Schunke lyckas åter förmedla en intressant och skrämmande ber...”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Tredje Monikaboken är om möjligt ännu bättre än de två tidigare. Perfe...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”... extremt spännande och välskriven. ... Totalt sett visar ändå boken...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Guillou när han är som bäst.”Läs mer
”Appelqvist bevisar att man kan skapa spänning utan blodigt våld. En or...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer

Den största rädslan – Nobels testamente

Den största rädslan
Till: Andrietta Ahlsell

Så övergiven han är, så rastlös och utlämnad! Ett decennium före sin bortgång skriver Alfred Nobel till Sofie Hess:
När man vid 54 års ålder är lämnad ensam i världen och en avlönad betjänt är den ende som visar någon vänlighet, då kommer de dystraste tankarna…
Hans största rädsla är inte döden, utan den ensamma vandringen dit: att ligga bortglömd på dödsbädden.
Och han bekymrar sig för sin begravning, vad som ska hända sen. Han vill absolut inte grävas ner i jorden!
Till sin bror Robert skriver han:
Även förbränning tyckes mig vara för långsam. Jag vill bli doppad i het svavelsyra. Då är hela bestyret gjort på en minut…
Han har vänner, jodå, fast de är ofta hans anställda. Han har släktingar, javisst, men de arbetar också i hans bolag. Sofie Hess har gift sig med en ryttmästare Kapy von Kapivar (nu skriver både hon och maken och ber om mera kontanter).
Två vänner har han i England, Frederic Abel och James Dewar. De arbetar i hans engelska bolag och Alfred är generös, han ger dem grundligt betalt.
Men så underrättas han om ett nytt patent, någon har i England registrerat en uppfinning som är identisk med hans egen ballistit:
Någon har stulit hans arbete.
Det är Frederic Abel och James Dewar.
Alfred vägrar tro att det är sant! Han vägrar! Och han vägrar processa mot dem, inte mot sina vänner, men han har inget val. Processen mal på i åratal och den slutar med att Alfred förlorar.
Då har han bara året kvar att leva.
Den 7 december år 1896 sitter han vid skrivbordet i sin villa i italienska San Remo och skriver brev, alltid dessa brev! Nu kommenterar han en sändning krutprover från Bofors, de äro särdeles vackra, och då händer det, då händer det, han sjunker ihop, han sjunker ihop.
Ingen av hans vänner finns i närheten, inga släktingar eller medarbetare. Tjänstefolk bär upp honom till sovrummet, en italiensk läkare konstaterar en kraftig hjärnblödning.
Alfred försöker prata. Han talar med sin betjänt men minnet är skadat: han, kosmopoliten som uttryckt sig obehindrat på ryska, franska, engelska, tyska, minns nu bara sin barndoms svenska.
Han lever tre dagar till.
Tre dagar ligger han förlamad i sin säng och försöker berätta.
Ett ord förstår tjänstefolket: ett enda – telegram.
Så de skickar bud efter medarbetarna långt borta i Sverige men de hinner inte fram.
Och så dör han, klockan två på natten mot den 10 december, på exakt det sätt han fruktat mest: helt ensam, utan någon som förstår hans sista ord.