Följ oss på sociala medier:
”Bästa boken i serien. Läs!”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Det hade kunnat bli dyster läsning om det inte var för Sara...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”En mordgåta rullas upp, långsamt och nervkittlande… En verklig bladvän...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Jagformen har gjort Jan Guillou gott. Riktigt gott. ... Guillous som a...”Läs mer
”... svindlande tempo och överraskningseffekter. ... hon har aldrig var...”Läs mer
”Historieskrivningen ... är en kulturgärning av rang.”Läs mer
”Sara Lövestam är halsbrytande rolig, med en förmåga att skriva lätt oc...”Läs mer
”Projekt jul är en välskriven feelgood om känslor av utanförskap och hu...”Läs mer
”Björn Paqualin är också manusförfattare. Det märks. Hans formuleringar...”Läs mer
”"Vem fan är du" borde läsas i alla politiska partier idag. Förutom att...”Läs mer
”Romanen är en riktigt fartig och rolig skröna ... Här finns några rikt...”Läs mer
”Här får ni massor av spänning i en underbar förpackning. Passar alltså...”Läs mer
”Wollin skriver på ett sätt som jag skulle kalla effektfullt. Varje men...”Läs mer
”Boken handlar om sorg, depression, psykoser och övernaturliga fenomen....”Läs mer
”Att bokens undertitel är "Skriftställning 2005-2021" måste förstås läs...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Wow vilken fantastisk bok! Birgitta tillhör en av mina favoritförfatta...”Läs mer
”...en mysig roman, en sådan som man behöver ibland. Jag gillar också a...”Läs mer
”Intrigen fängslar från början till slut trots många förgreningar. Det ...”Läs mer
”Thunberg Schunkes kriminalromaner är alltid ambitiösa med intriger som...”Läs mer
”Rappt och trovärdigt berättat om en tragisk verklighet som snart ingen...”Läs mer
”Detta är en gripande skildring om det sociala arvet, barnlängtan, hopp...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer
”Intressant och angelägen läsning är det, för än finns förhållanden att...”Läs mer
”Idag Dör Alla Gudar av Mattias Leivinger och Johannes Pinter är en spä...”Läs mer
”...kapitel för kapitel skruvas spänningen upp och till slut är jag hel...”Läs mer

Den största rädslan – Nobels testamente

Den största rädslan
Till: Andrietta Ahlsell

Så övergiven han är, så rastlös och utlämnad! Ett decennium före sin bortgång skriver Alfred Nobel till Sofie Hess:
När man vid 54 års ålder är lämnad ensam i världen och en avlönad betjänt är den ende som visar någon vänlighet, då kommer de dystraste tankarna…
Hans största rädsla är inte döden, utan den ensamma vandringen dit: att ligga bortglömd på dödsbädden.
Och han bekymrar sig för sin begravning, vad som ska hända sen. Han vill absolut inte grävas ner i jorden!
Till sin bror Robert skriver han:
Även förbränning tyckes mig vara för långsam. Jag vill bli doppad i het svavelsyra. Då är hela bestyret gjort på en minut…
Han har vänner, jodå, fast de är ofta hans anställda. Han har släktingar, javisst, men de arbetar också i hans bolag. Sofie Hess har gift sig med en ryttmästare Kapy von Kapivar (nu skriver både hon och maken och ber om mera kontanter).
Två vänner har han i England, Frederic Abel och James Dewar. De arbetar i hans engelska bolag och Alfred är generös, han ger dem grundligt betalt.
Men så underrättas han om ett nytt patent, någon har i England registrerat en uppfinning som är identisk med hans egen ballistit:
Någon har stulit hans arbete.
Det är Frederic Abel och James Dewar.
Alfred vägrar tro att det är sant! Han vägrar! Och han vägrar processa mot dem, inte mot sina vänner, men han har inget val. Processen mal på i åratal och den slutar med att Alfred förlorar.
Då har han bara året kvar att leva.
Den 7 december år 1896 sitter han vid skrivbordet i sin villa i italienska San Remo och skriver brev, alltid dessa brev! Nu kommenterar han en sändning krutprover från Bofors, de äro särdeles vackra, och då händer det, då händer det, han sjunker ihop, han sjunker ihop.
Ingen av hans vänner finns i närheten, inga släktingar eller medarbetare. Tjänstefolk bär upp honom till sovrummet, en italiensk läkare konstaterar en kraftig hjärnblödning.
Alfred försöker prata. Han talar med sin betjänt men minnet är skadat: han, kosmopoliten som uttryckt sig obehindrat på ryska, franska, engelska, tyska, minns nu bara sin barndoms svenska.
Han lever tre dagar till.
Tre dagar ligger han förlamad i sin säng och försöker berätta.
Ett ord förstår tjänstefolket: ett enda – telegram.
Så de skickar bud efter medarbetarna långt borta i Sverige men de hinner inte fram.
Och så dör han, klockan två på natten mot den 10 december, på exakt det sätt han fruktat mest: helt ensam, utan någon som förstår hans sista ord.