Följ oss på sociala medier:
”Romanen dröjer sig kvar i det som gör ont, men har även...”Läs mer
”Sophie var en viktig röst i kampen för kvinnors frigörelse...”Läs mer
”Boken är välskriven och lättläst med ett språk som flyter fint. En ep...”Läs mer
”Vilken dramatik Birgitta Bergin skapar på det lilla skäret, man hör vi...”Läs mer
”Detta är en mysig och charmig roman om familjeband, sorg, goda minnen,...”Läs mer
”Jag borde inte ha blivit förvånad med tanke på hennes poetiska, vackra...”Läs mer
”Berättelsen om det journalistiska arbetet att avslöja IB och det polit...”Läs mer
”Spännande, lättläst, rolig, intelligent spänningsroman ... I del två h...”Läs mer
”Det är en mycket spännande bladvändare i samma klass som Unni Lindells...”Läs mer
”Malin Haawind tecknar ett säkert porträtt av miljön, mellan raderna hö...”Läs mer
”Liza Marklund i sitt esse.”Läs mer
”En roman vars första mening är "Min terapeuts samtalsrum är också henn...”Läs mer
”En spännande, lärorik roman... Betyg 4, Mycket bra”Läs mer
”Det blir kriminellt spännande när ett värdefullt manuskript försvinner...”Läs mer
”Varmt, hjärteknipande och med en gåta som gör läsningen till en riktig...”Läs mer
”Lisa Bjerre och Susan Casserfelt hittar rätt med mycket i boken. Karak...”Läs mer
”Thunberg Schunke lyckas åter förmedla en intressant och skrämmande ber...”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Tredje Monikaboken är om möjligt ännu bättre än de två tidigare. Perfe...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”... extremt spännande och välskriven. ... Totalt sett visar ändå boken...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Jagformen har gjort Jan Guillou gott. Riktigt gott. ... Guillous som a...”Läs mer
”Härlig spänningsroman med en sympatisk medelålders hjältinna och många...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer

I dödens skugga – Nobels testamente

Ämne: I dödens skugga
Till: Andrietta Ahlsell

Emil, Emil, den yngste och den blondaste av bröderna Nobel, han som dansar och skrattar mest.
Så Alfred älskar honom.
Emil, som precis tagit studentexamen i Uppsala, Emil, som ser fram emot att fortsätta sina studier vid Teknologiska Institutet, Emil, som vill bli som storebror, som vill bli som Alfred.
På sin lediga tid hjälper han storebror med arbetet, åh, så han arbetar – och han är duktig! Han blir så skicklig att han får ansvara för tillverkningen av nitroglycerinet som ska användas för anläggandet av Norra stambanan, den nya järnvägen, en del av den nya tiden.
Det är lördag morgon den 3 september år 1864, han står ute på den inhägnade planen framför Alfreds laboratorium och renar glycerin tillsammans med C E Hertzman, studiekamraten, man kan nästan höra deras röster i den klara luften, en föraning av höst i vinden.
Kanske Alfred hör dem. Kanske storebror lyssnar till deras skratt och prat där han står vid sitt öppna fönster på bottenvåningen i huvudbyggnaden och samtalar med ingenjör Blom.
Och så, klockan halv elva, Södermalm skakar, husgrunder rämnar, fönsterrutor krossas på Kungsholmen på andra sidan Riddarfjärden. Över hela huvudstaden syns en stor, gul låga, en eld som snart blir en enorm rökpelare.
Alfred träffas av tryckvågen i sitt fönster, han kastas till golvet med skador i ansikte och huvud. En timmerman Nyman som råkar passera på gatan utanför sprängs i bitar. Trettonårige springpojken Herman Nord och nittonåriga Maria Nordqvist dödas också. Kropparna efter Emil och kamraten Hertzman är så illa tilltygade att man från början inte kan säkerställa hur många människor som dött.
Förödelsen på laboratorieområdet är monumental, fundamental. Posttidningen skriver lakoniskt: ”Av fabriken återstod inget annat än några nedsvärtade spillror, kringkastade hit och dit. I alla de närliggande husen och även å dem som voro belägna på andra sidan sundet, voro icke allenast alla rutorna bortsprängda utan även fönsterkarmar och taklister.”
Stockholmarna talar om den Nobelska smällen i flera årtionden.
Alfred själv går till arbetet dagen därpå.
Han talar aldrig om olyckan. Han skriver hundratals brev, men han berör den aldrig.
Och han gifter sig aldrig. Han får aldrig några barn. Han skänker sitt livsverk till dem som för mänskligheten vidare genom fred, uppfinningar och litteratur.
I sin korrespondens beskriver han sin stora ensamhet, sin djupa känsla av meningslöshet, sin förtärande rastlöshet.
Aldrig hemma, alltid på väg.