Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Annika och Berit diskuterar Melodifestivalen – En plats i solen (2006)

Utdrag ur En plats i solen

– Vad tror du om det här? sa Annika sedan hon lagt på.
Berit bet i ett äpple. Hon verkade ha gett upp om kaffet.
– Kriminaliteten på spanska solkusten eller den nya organisationen?
– Den nya organisationen.
Berit satte på sig terminalglasögonen och lutade sig fram mot dataskärmen.
– Man får göra det bästa av det, sa hon. Om ansvaret för det jag gör ligger på någon annan så får jag ju mer tid att göra sådant som jag verkligen vill.
– Vad då till exempel? Egna artikelserier? Påta i trädgården? Eller tänker du ta dykcertifikat?
– Jag skriver låtar, sa Berit samtidigt som hon läste koncentrerat på sin dator.
Annika stirrade på sin kollega.
– Låtar? Vad då för låtar? Poplåtar?
– Schlagers, bland annat. En gång skickade vi in en till Melodifestivalen.
Berit släppte fortfarande inte skärmen med blicken. Annika kände hur hennes haka ramlade ner.
– Lägg av. Har du suttit i green room? Hur var det?
Berit såg upp.
– Låten kvalificerade sig inte bland de ettusentvåhundra bästa. Senast jag hörde något så hade den plockats upp av ett lokalt band i Kramfors som spelar den på ställena i sydöstra Ångermanland. Har du läst Lilian Bergqvists skrivelse till Högsta domstolen?
– Nej, jag har inte hunnit. Vad heter den?
– ”Ansökan om resning i målet…”
– Låten.
Berit tog av sig glasögonen.
Absolutely me, sa hon. Den innehåller bland annat den nyskapande textraden to be or not to be. Jag har jobbat på den här tidningen i trettiotvå år, och om jag har tur så håller den sig flytande i tio år till. Då är jag sextiofem, och då tänker jag gå i pension. Jag uppskattar möjligheten att få ta reda på saker och skriva artiklar, men vem som ger mig uppdragen eller på vilken stol jag sitter är mig tämligen likgiltigt.
Hon såg granskande på Annika.
– Tycker du att jag verkar bitter och uppgiven?
Annika andades ut.
– Faktiskt inte alls, sa hon. Jag känner precis likadant. Inte för att jag ska gå i pension snart, men det har varit så många turer hit och dit att jag inte orkar bli åksjuk längre. To be or not to be. Sedan då?
No more crying, no selfdenying, sa Berit, tog på sig glasögonen och vände sig mot datorn igen. Vad tror du om Filip Anderssons chanser att bli frikänd?