Följ oss på sociala medier:
”Den här boken ligger i tiden på många sätt. Inte bara genom...”Läs mer
”Jacob har verkligen lyckats fånga den tid vi befinner oss i, men...”Läs mer
”Romanen dröjer sig kvar i det som gör ont, men har även...”Läs mer
”Sophie var en viktig röst i kampen för kvinnors frigörelse...”Läs mer
”Fin skildring...”Läs mer
”Boken är välskriven och lättläst med ett språk som flyter fint. En ep...”Läs mer
”Vilken dramatik Birgitta Bergin skapar på det lilla skäret, man hör vi...”Läs mer
”På många sätt en ordens och musikens tvillingsjäl till Patti Smith, be...”Läs mer
”Berättelsen om det journalistiska arbetet att avslöja IB och det polit...”Läs mer
”Spännande, lättläst, rolig, intelligent spänningsroman ... I del två h...”Läs mer
”Ur en odramatisk start i en villaidyll bygger Unni Lindell ut en...”Läs mer
”Malin Haawind tecknar ett säkert porträtt av miljön, mellan raderna hö...”Läs mer
”Nu har hon verkligen nytänt! Hon har ett kolossalt driv i sitt...”Läs mer
”En roman vars första mening är "Min terapeuts samtalsrum är också henn...”Läs mer
”En spännande, lärorik roman... Betyg 4, Mycket bra”Läs mer
”Det blir kriminellt spännande när ett värdefullt manuskript försvinner...”Läs mer
”Varmt, hjärteknipande och med en gåta som gör läsningen till en riktig...”Läs mer
”Lisa Bjerre och Susan Casserfelt hittar rätt med mycket i boken. Karak...”Läs mer
”Thunberg Schunke lyckas åter förmedla en intressant och skrämmande ber...”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Tredje Monikaboken är om möjligt ännu bättre än de två tidigare. Perfe...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”... extremt spännande och välskriven. ... Totalt sett visar ändå boken...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Guillou när han är som bäst.”Läs mer
”Appelqvist bevisar att man kan skapa spänning utan blodigt våld. En or...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer

Annika och Berit diskuterar Melodifestivalen – En plats i solen (2006)

Utdrag ur En plats i solen

– Vad tror du om det här? sa Annika sedan hon lagt på.
Berit bet i ett äpple. Hon verkade ha gett upp om kaffet.
– Kriminaliteten på spanska solkusten eller den nya organisationen?
– Den nya organisationen.
Berit satte på sig terminalglasögonen och lutade sig fram mot dataskärmen.
– Man får göra det bästa av det, sa hon. Om ansvaret för det jag gör ligger på någon annan så får jag ju mer tid att göra sådant som jag verkligen vill.
– Vad då till exempel? Egna artikelserier? Påta i trädgården? Eller tänker du ta dykcertifikat?
– Jag skriver låtar, sa Berit samtidigt som hon läste koncentrerat på sin dator.
Annika stirrade på sin kollega.
– Låtar? Vad då för låtar? Poplåtar?
– Schlagers, bland annat. En gång skickade vi in en till Melodifestivalen.
Berit släppte fortfarande inte skärmen med blicken. Annika kände hur hennes haka ramlade ner.
– Lägg av. Har du suttit i green room? Hur var det?
Berit såg upp.
– Låten kvalificerade sig inte bland de ettusentvåhundra bästa. Senast jag hörde något så hade den plockats upp av ett lokalt band i Kramfors som spelar den på ställena i sydöstra Ångermanland. Har du läst Lilian Bergqvists skrivelse till Högsta domstolen?
– Nej, jag har inte hunnit. Vad heter den?
– ”Ansökan om resning i målet…”
– Låten.
Berit tog av sig glasögonen.
Absolutely me, sa hon. Den innehåller bland annat den nyskapande textraden to be or not to be. Jag har jobbat på den här tidningen i trettiotvå år, och om jag har tur så håller den sig flytande i tio år till. Då är jag sextiofem, och då tänker jag gå i pension. Jag uppskattar möjligheten att få ta reda på saker och skriva artiklar, men vem som ger mig uppdragen eller på vilken stol jag sitter är mig tämligen likgiltigt.
Hon såg granskande på Annika.
– Tycker du att jag verkar bitter och uppgiven?
Annika andades ut.
– Faktiskt inte alls, sa hon. Jag känner precis likadant. Inte för att jag ska gå i pension snart, men det har varit så många turer hit och dit att jag inte orkar bli åksjuk längre. To be or not to be. Sedan då?
No more crying, no selfdenying, sa Berit, tog på sig glasögonen och vände sig mot datorn igen. Vad tror du om Filip Anderssons chanser att bli frikänd?