Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Intervju Prime time

Varför började du skriva deckare?
Som barn älskade jag mysterieböcker, den första bok jag läste var ”Kitty och spöket på Stora Skuggan”. Så snart jag började kunna stava mig igenom böcker började jag skriva egna. Jag satt i lekstugan och skrev i min pappas rutade kollegieblock. Min hjältinna hette faktiskt Annika redan då.

Är du och Annika Bengtzon samma person?
Absolut inte! Fast å andra sidan – ja, kanske. Alla karaktärer i mina böcker bär drag av mig själv. Annika har fått låna mitt sätt att arbeta journalistiskt (när jag var som värst, ska jag väl tillägga).

Varför syns du själv på omslagen till böckerna?
Det var min förläggare Sigge Sigfridssons påhitt. När Sprängaren skulle komma hade vi inte ett öre att satsa på marknadsföring. Därför ville Sigge använda den enda plats vi hade till vårt förfogande: Bokens framsida. Jag var tveksam först, men sedan Mi Johansson (som layoutar omslagen) hällt på den äckelgula färgen, tyckte jag det var helt OK.

Varför började du med den fjärde boken i serien rent tidsmässigt?
Jag vet inte riktigt. Jag hade fyra eller fem historier klara i huvudet. För min egen del spelade det ingen roll vilken jag började med. Berättelserna var ju färdiga, gick i och ur varandra. Att jag började med Sprängaren, fyran, var framförallt för att den låg närmast mig själv just då.

Dina böcker har hittills gått ut i sammanlagt ca 5 000 000 exemplar, sålts till 120 olika länder fördelat på 20-talet olika språk. Vad är hemligheten bakom succén?
Tur, timing och hårt arbete, tror jag, i den ordningen. Uppriktigt sagt tror jag att framgången är en lyckosam förening av Sigge Sigfridssons nytänkande i förlagsbranschen, handlingen och drivet i historierna, alla fina priser och utmärkelser jag fått, kloka bokinköpare – och på läsarna, som tagit böckerna till sina hjärtan och bokhyllor.

Tillsammans med Jan Guillou och Ann-Marie Skarp äger du Piratförlaget. Vad var tanken när ni startade?
Vi ville förändra de ekonomiska villkoren för författarna i grunden. En författare bör ha hälften av alla intäkter en bok ger efter kostnadstäckning. Det ger en royalty på uppåt 40%, beroende på upplaga.

Hur mycket pengar har du tjänat?
Jag kommer att tjäna väldigt mycket, åtminstone tycker jag det själv. Flera miljoner på bara de första böckerna, som det ser ut nu.

Är det kul att vara kändis?
Inte ett dugg. Jag lider inte av det, men jag har aldrig haft några ambitioner att bli en offentlig person. Jag är inte rädd för offentligheten, men den är inget självändamål – lika lite som makt eller pengar. Alla dessa företeelser är helt poänglösa om de inte används till att göra något vettigt.