Följ oss på sociala medier:
”Bästa boken i serien. Läs!”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Det hade kunnat bli dyster läsning om det inte var för Sara...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”En mordgåta rullas upp, långsamt och nervkittlande… En verklig bladvän...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Jagformen har gjort Jan Guillou gott. Riktigt gott. ... Guillous som a...”Läs mer
”... svindlande tempo och överraskningseffekter. ... hon har aldrig var...”Läs mer
”Historieskrivningen ... är en kulturgärning av rang.”Läs mer
”Sara Lövestam är halsbrytande rolig, med en förmåga att skriva lätt oc...”Läs mer
”Projekt jul är en välskriven feelgood om känslor av utanförskap och hu...”Läs mer
”Björn Paqualin är också manusförfattare. Det märks. Hans formuleringar...”Läs mer
”"Vem fan är du" borde läsas i alla politiska partier idag. Förutom att...”Läs mer
”Romanen är en riktigt fartig och rolig skröna ... Här finns några rikt...”Läs mer
”Här får ni massor av spänning i en underbar förpackning. Passar alltså...”Läs mer
”Wollin skriver på ett sätt som jag skulle kalla effektfullt. Varje men...”Läs mer
”Boken handlar om sorg, depression, psykoser och övernaturliga fenomen....”Läs mer
”Att bokens undertitel är "Skriftställning 2005-2021" måste förstås läs...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Wow vilken fantastisk bok! Birgitta tillhör en av mina favoritförfatta...”Läs mer
”...en mysig roman, en sådan som man behöver ibland. Jag gillar också a...”Läs mer
”Intrigen fängslar från början till slut trots många förgreningar. Det ...”Läs mer
”Thunberg Schunkes kriminalromaner är alltid ambitiösa med intriger som...”Läs mer
”Rappt och trovärdigt berättat om en tragisk verklighet som snart ingen...”Läs mer
”Detta är en gripande skildring om det sociala arvet, barnlängtan, hopp...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer
”Intressant och angelägen läsning är det, för än finns förhållanden att...”Läs mer
”Idag Dör Alla Gudar av Mattias Leivinger och Johannes Pinter är en spä...”Läs mer
”...kapitel för kapitel skruvas spänningen upp och till slut är jag hel...”Läs mer

Intervju Madame Terror

När och hur föddes idén till Madame Terror?
– I fem års tid har kriget mot terrorismen varit den största frågan i världen och lika länge har jag letat efter en vinkel, ett sätt att beskriva detta i skönlitterär form. Jag hittade det förra året när jag såg Dokument Utifrån på teve, där ett franskt reportage beskrev hur det gick till när amerikanerna av misstag sänkte ubåten Kursk.

Det är en oerhört intrikat historia, inte minst när det gäller tekniken i den superubåt som för alltid kommer att förändra den politiska världskartan. Tog den lång tid att skriva?
– Inte särskilt, faktiskt. Mycket hade jag gratis: allt som har med palestinierna att göra kan jag redan, liksom av samma skäl mellanösterns geografi.
– Det viktigaste var att besöka vår egen ubåtsbas i Karlskrona, där cheferna väldigt entusiastiskt hjälpte mig med tekniken, strategin och intrigen. Det var som på Hamiltontiden, då jag fick mycket hjälp av höga militärer. Genom sitt yrke är de vana att spela krigsspel, och det är ju precis vad jag gör med dem.

Har du själv någonsin varit ombord på en ubåt?
– Jadå, jag fick gå ombord på HMU Sjöbjörnen när jag skulle skriva I nationens intresse, 1988. I den boken anfaller ju Carl Hamilton från ubåt.
– Moderna ubåtar är en helt annan värld än andra världskrigets och femtiotalets undervattensfarkoster. En ubåt som Kursk, till exempel, är 160 meter lång och åtta våningar hög. Där finns stora samlingsrum, matsalar, pingpongbord, en swimmingpool…

Du beskriver livet ombord på U1 Jerusalem så man nästan längtar dit. Det låter bitvis väldigt bekvämt och behagligt…
– Ja, och så måste det vara. Allt sådant som kan störa oss andra i vårt vardagliga liv lite grann, får en enormt förstärkt effekt på en ubåt. Besättningen får helt enkelt inte vara ovänner. Man sitter två centimeter ifrån varandra när man jobbar. Om någon gör fel så dör alla.

Din sista bok om Carl Gustaf Gilbert Hamilton; En medborgare höjd över varje misstanke från 1995, slutar med att han får en livstidsdom som inte kan preskriberas, varvid han under FBI:s beskydd drar sig tillbaka till Kalifornien. Hade du en tanke på att han någonsin skulle kunna komma tillbaka?
– Jag tyckte att jag hade konstruerat hans exit så listigt. Dealen med amerikanerna innebar att han inte kunde lämna ens Kalifornien och han aldrig någonsin mer skulle kunna beträda något annat lands territorium. Han satt absolut fast.
– Att ta död på honom helt ville jag inte. Tänk på Sir Connan Doyle som tog död på Sherlock Holmes för att sedan tvingas förklara att Sherlock bara varit skendöd; att det egentligen bara varit småsten i kistan man begravt.
– En sådan nödlösning ville jag inte ta till, men nu insåg jag att även om Hamilton inte får sätta sin fot på europeiskt territorium, så är det inget som säger något om världshaven. Han var inte med i intrigen från första början, men jag kom till ett stadium där en sådan som han behövdes och sedan blev det väldigt spännande och roligt att få storyn att fungera.

Madame Terror är en i grunden ganska ljus historia. Skulle något liknande kunna utspela sig i verkligheten?
– Den chansen är mycket liten. Bland annat för att den israeliska krigsmakten är så totalt överlägsen i Mellanöstern, både i luften och till lands. Att flottan är relativt svag beror på att man i princip inte har något motstånd till havs.

Vi möter många av världspolitikens stora namn i din berättelse – inte minst USA:s utrikesminister Condoleezza Rice, ganska privat och närgånget. Kändes det självklart att ta det greppet istället för att ge dem lösa förklädnader?
– Ja, helt självklart. Om jag skulle beskriva USA:s utrikesminister som en svart kvinna men med ett annat namn, skulle jag inte åstadkomma något annat än att alla som läste hela tiden satt och tänkte på Condoleezza Rice.
– Jag kan inte gärna anklagas för förtal när jag beskriver president Bush eller Donald Rumsfeldt, så att ge dem andra namn skulle inte fylla någon som helst funktion.

Det är inte svårt att tänka sig Madame Terror som film…
– Tja, att det skulle skjutas till några amerikanska pengar är totalt uteslutet, liksom all hjälp från den amerikanska flottan. Och hur dyrt det skulle bli att göra en film med europeiskt kapital vet jag inte.

Inte heller är det svårt att se den som en internationell bestseller…
– De utländska förlag som kan läsa svenska, det vill säga norrmän och danskar, är oerhört entusiastiska. Översättningen till tyska är på gång, vi får väl se hur det går.
– Detta är den första roman jag skrivit som inte är svensk. I hela handlingen yttras inte ett ord på svenska, det närmaste man kommer är när Hamilton kommer på sig själv med att tänka en mening på svenska.

Vad har du för planer framöver?
– Inga särskilda, faktiskt. För ungefär tio år sedan bestämde jag mig för att skriva om det heliga kriget i form av korstågstiden och sedan de svenska direktörerna och så kriget mot terrorismen. Nu är den planen uppfylld – jag kan knappast göra ”Direktörerna 2” eller ”Ubåten kommer tillbaka”.
– Men man borde kanske skriva något om Bodströmsamhället. Börja med en Säporazzia mot några invandrarfamiljer ute i Tensta…