Följ oss på sociala medier:
”Det är ju nästan omöjligt att inte gilla det! Författaren skriver ...”Läs mer
”Jag inser att det som gjort djupast avtryck i minnet är beskrivningarn...”Läs mer
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”Flickan som fick en röst är en fantastiskt fin debutroman som ger...”Läs mer
”Starkt och osentimentalt om kvinnor som bär både skam och armod och om...”Läs mer
”Det här är en väldigt rolig, nyttig och förtjusande bok, som i...”Läs mer
”Ett tag funderade jag på om inte nutida Gertrud kunde ha gestaltats so...”Läs mer
”Jonas Jonasson skriver skrönor som är njutbara att läsa. ... Skrönor t...”Läs mer
”Ebervalls och Samuelsons skildring av fyrtiotalets Stockholm och Köpen...”Läs mer
”Jan Guillou har slutfört ett imponerande verk. 1900-talet har fått sin...”Läs mer
”Det finns flera anledningar att sluka Johan Erlandssons bok om Maj Wah...”Läs mer
”Låt det brinna är en grov, mörk, hård och oförutsägbar deckare som man...”Läs mer
”Anne Holt skriver spännande om aktuella samhällsproblem och ger en tro...”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Jag skrattade högt åt den här boken! ... Lärarinnan är en välskriven m...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Men David Wibergs roman är också en poetisk dialog, och mer än...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Intervju Gud som haver barnen kär har du någon ull

Hej Mark! Grattis till nya boken! Hur känns det?
Tack tack. Känns bra, även om det var mycket arbete.

Ryktet säger att du egentligen inte tycker om barn?
Det gör jag ju. Det är barn i grupp som jag tycker är jobbiga. Ett och ett gillar jag dem. Ja, inte alla, somliga är rätt trista.

Så varför då jobba med dem?
Det är barnens tankevärld som oupphörligen intresserar mig. Himlen över barnens huvud är liksom så hög. Allt är fortfarande möjligt.

Hur skiljer sig ”Gud som haver..” från Gamla Tanter?
Strukturen är en annan, vi försöker veckla ut världen från barnens perspektiv, så vi först ser på familjen, sen samhället runt omkring, Sverige, utlandet och sist ut i universum. Eller så var tanken i alla fall, men materialet lever ju lite ett eget liv, och vare sig Unni eller jag har lust att ”kill our darlings” bara för att citaten ibland inte riktigt passar in i strukturen vi tänkt oss. Äsch, kanske skiljer den sig inte så mycket från ”Gamla tanter…”. Jag tycker i alla fall att den blev riktigt rolig, men det var jobbigare den här gången.

Varför det?
För förra gången var det ingen som väntade sig något alls, och då trivs jag bäst. Vi gav ut en liten bok i 10 000 ex, vände oss i första hand till folk inom barnomsorgen för att de skulle bli lite inspirerade. Sen drog allt iväg, boken sålde en halv miljoner exemplar och det blev ett himla ståhej. Och plötsligt är vi i ett läge där vi måste leva upp till vårt eget rykte, och när man sliter på som hårdast med de där intervjuerna så blir man stundom tveksam och undrar om man verkligen är så bra på att vara sig själv…

Hmm.. jag tror jag förstår. Du tycker att förväntningarna är jobbiga?
Inte nu, men när vi gjorde intervjuerna. Nu är boken ju klar, och såväl Unni som jag var väldigt mån om att vi skulle vara lika nöjda med den som vi var med ”Gamla tanter”. Trots att jag gått genom materialet säkert 1000 gånger skrattade jag när jag läste korrekturet till ”Gud som haver…”. Och då släppte också min prestationsångest, och jag kan luta mig tillbaka och vara nöjd med vårt arbete, och då är det inte längre lika viktigt vad andra tycker.

Framgången med ”Gamla tanter” var så exempellös. Vad är er hemlighet?
Jag vet faktiskt inte. Hoppas Unni vet.

OK, Unni – vad är hemligheten?
Hemligheten är att det här är äkta vara. Barnen är så härliga och impulsiva. Dessutom har vi hittat ett sätt att intervjua barnen på som nog är ganska unikt. I Norge är det många som försökt ta efter, men ingen har fått till det. Hur vi gör är lite hemligt, men vi förbereder oss väldigt noga och ställer frågorna på att särskilt sätt.

Grattis du också!
Tack, tack. Det är fantastiskt.

Du borde ha vant dig vid höga förväntningar vid det här laget, efter alla framgångar både som kriminalförfattare och barnintervjuare i Norge…
Ja, kanske. Jättekul att min senaste kriminalroman Nattsystern ligger etta på bästsäljarlistan i Sverige. Men jag har aldrig haft någon bok som blivit tryckt i 200 000 exemplar i första upplagan förut. Det har Gud som haver… blivit. Otroligt!

Vad har du för förhållande till barn?
Ungar är härliga. Det tycker Mark också. Det där med att han inte alltid gillar barn är bara något han säger för att göra sig intressant. I alla fall så älskar barnen honom. De börjar klättra på honom så fort han visar sig i dörren. Jag blir nästan avundsjuk.

Kan du märka någon skillnad mellan norska och svenska ungar?
Absolut inte. Men de svenska barnen har mycket vackrare namn. Ni har så vackra namn i Sverige.

Hur har det varit att arbeta tillsammans med den berömde Mark Levengood?
Hmm, intressant skulle jag vilja säga. Mycket intressant.