Följ oss på sociala medier:
”Den här boken ligger i tiden på många sätt. Inte bara genom...”Läs mer
”Jacob har verkligen lyckats fånga den tid vi befinner oss i, men...”Läs mer
”Romanen dröjer sig kvar i det som gör ont, men har även...”Läs mer
”Det är intressant, hemskt och sorgligt. Men samtidigt viktigt, det var...”Läs mer
”Fin skildring...”Läs mer
”Boken är välskriven och lättläst med ett språk som flyter fint. En ep...”Läs mer
”Vilken dramatik Birgitta Bergin skapar på det lilla skäret, man hör vi...”Läs mer
”På många sätt en ordens och musikens tvillingsjäl till Patti Smith, be...”Läs mer
”Berättelsen om det journalistiska arbetet att avslöja IB och det polit...”Läs mer
”Spännande, lättläst, rolig, intelligent spänningsroman ... I del två h...”Läs mer
”Ur en odramatisk start i en villaidyll bygger Unni Lindell ut en...”Läs mer
”Malin Haawind tecknar ett säkert porträtt av miljön, mellan raderna hö...”Läs mer
”Nu har hon verkligen nytänt! Hon har ett kolossalt driv i sitt...”Läs mer
”En roman vars första mening är "Min terapeuts samtalsrum är också henn...”Läs mer
”En spännande, lärorik roman... Betyg 4, Mycket bra”Läs mer
”Det blir kriminellt spännande när ett värdefullt manuskript försvinner...”Läs mer
”Varmt, hjärteknipande och med en gåta som gör läsningen till en riktig...”Läs mer
”Lisa Bjerre och Susan Casserfelt hittar rätt med mycket i boken. Karak...”Läs mer
”Thunberg Schunke lyckas åter förmedla en intressant och skrämmande ber...”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Tredje Monikaboken är om möjligt ännu bättre än de två tidigare. Perfe...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”... extremt spännande och välskriven. ... Totalt sett visar ändå boken...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Guillou när han är som bäst.”Läs mer
”Appelqvist bevisar att man kan skapa spänning utan blodigt våld. En or...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer

Intervju Nobels testamente

När berättelsen i Nobels testamente börjar befinner sig Annika Bengtzon på nobelfesten – en kväll som tar en ände i förskräckelse. När fick du idén till den här historien?
– Den har funnits i mitt huvud så länge att jag uppriktigt sagt inte vet exakt när den kom till. Men en bit föddes i mitten av 90-talet, då en kollega på Expressen objuden lyckades ta sig in på Nobelfesten genom att trippa fram till vakterna i aftonklänning och uppsatt hår och säga ”gud vad jag fryser!”. De trodde att hon varit ute och tagit en nypa frisk luft och släppte in henne. Hon kom ända in i Gyllene Salen och fick dansa en hel timme…
– En annan pusselbit har tillkommit under många promenader runt Stadshuset, under de år jag bodde på Kungsholmen. Jag gick där och tänkte på hur lätt det skulle vara att ta sig obemärkt från nobelfesten genom att springa över gräsmattan och hoppa i en båt och sedan försvinna för alltid.

Och sedan har vi Alfred Nobel, som hur märkligt det än kan låta spelar en aktiv roll i intrigen…
– Ja, hans öde har länge fängslat mig. Jag har alltid varit fascinerad av människor där den officiella bilden krockar med den verkliga. Alfred Nobel var ju en djupt olycklig människa som gick ett tragiskt öde till mötes. Men de flesta ser bara det glamorösa; priset, middagen, kungen och drottningen, alla vackra klänningar…
–Riktigt fast för Alfred Nobel blev jag när en av mina bästa vänner köpte hans gamla laboratorium i Vinterviken strax utanför Stockholm. Efter det började jag läsa allt jag kom över om Alfred Nobel.

Du har med andra ord gjort en hel del research…?
– Ja, den här boken har slagit alla rekord. Ett tag trodde jag att jag tagit mig vatten över huvudet; att jag inte skulle hinna bli klar i tid.
– Men det gick tack vare Cecilia Björkdal, som är doktorand på Karolinska Institutet och som har visat mig runt och svarat på alla mina frågor. Henne kom jag i kontakt med genom min författarkollega Åsa Nilsonne, som också är anställd på Karolinska.

Vad var mest spännande att sätta dig in i?
– Försöksdjuren. I dag är de ju helt undangömda, på grund av alla attacker, och det var otroligt intressant att få tillträde till försöksdjursstallarna.
– Jag tycker inte det är hemskt med djurförsök, de är nödvändiga. Djuren lever ett väldigt bra liv, forskarna och djurskötarna är oerhört förtjusta i dem och tar väl hand om dem. Och många djurförsök är inte ett dugg plågsamma.

Hur är det annars med dina naturvetenskapliga kunskaper?
– Ganska bra, faktiskt. Matte, kemi och fysik var mina absolut bästa ämnen i skolan och när jag var liten höll jag jämt på med min kemilåda och gjorde olika experiment. Jag är egentligen inte alls någon språkmänniska, jag borde ha gått naturvetenskaplig linje på gymnasiet istället.

En annan miljö som naturligtvis återkommer i Nobels testamente är kvällstidningsvärlden. Här har det hänt en hel del på kort tid, vilket Annika Bengtzon inte är odelat positiv till. Hur ser du själv på kvällstidningar i dag?
– Jag tycker de har lyckats väldigt väl i sin anpassning till den nya tiden. De tar tillvara internets möjligheter på ett jättebra sätt.
– Problemet har varit att man släppt den journalistiska kompetensen. Men jag tycker att den är på väg tillbaka, man har förstått att journalistiken ändå är det fundament som en tidning måste bygga på.

På tidningen stöter Annika på tuffa motgångar, som hon möter med mindre ilska och mer uppgivenhet än förr. Vad har hänt?
– Visst är hon fortfarande arg. Men hon har blivit lite äldre, kanterna har slipats av. Nu kanske hon är mer sorgsen, uppgiven.

Och ändå har hon uppfyllt sin dröm och flyttat till villa i en idyllisk förort…
– Jo, men det blev ju inte helt lyckat. Annika
passar inte i förorten.
– Och så har hon det ju jobbigt med sin man, Thomas. Han var ju otrogen och Annika fick reda på det men sa ingenting. Det var inte så listigt. Att hålla tyst är aldrig listigt.

Nu är det snart åtta år sedan Sprängaren kom ut – en thriller av en i princip okänd författare som trycktes i några tusen exemplar. I dag har dina böcker sålts i över sju miljoner exemplar och finns översatta till tjugonio språk. Hur känns det, har du hunnit med i svängarna?
– Ja, det tycker jag. Allt har gått stegvis, jag har kunnat hantera en sak i taget. Mitt mål med första boken var att alls få den färdigskriven. Det lyckades jag med, resten har bara varit bonus.
– Men det där är ingenting jag går omkring och funderar över. Mitt liv handlar mest om hur jag ska få ihop det rent praktiskt. Att skriva en roman är väldigt svårt, men efter nio böcker känner jag att jag börjar lära mig hantverket någorlunda. Jag känner mig lugnare i dag, jag vet vad som krävs runtomkring för att skrivandet ska fungera.

Du har sagt att det skulle bli sex böcker om Annika Bengtzon. Nobels testamente är den sjätte – blir det verkligen inga fler?
– Det har jag aldrig sagt. Däremot har jag sagt att jag hade sex böcker färdiga i huvudet när jag började skriva Sprängaren för tio år sedan.
– I dag har jag fler böcker i huvudet. En del har försvunnit på vägen, medan andra kommit till.

Så nästa bok finns rentav redan i ditt huvud?
– Jadå. Jag har hela plotten klar, nu håller jag på att göra research. Jag avslöjar inte vad det handlar om, men så mycket kan jag säga som att historien börjar tio minuter efter att Nobels testamente slutar.