Intervju Odjuret
Anders:
– Vi lärde känna varandra 1998, då Börge var med och grundade organisationen KRIS – Kriminellas Revansch i Samhället. Jag följde arbetet som journalist under ett år, vilket resulterade i dokumentärfilmen ”Lås in dem” som fått mycket uppmärksamhet.
Börge:
– När filmen var klar hade vi upptäckt att vi gillade varandra och fortsatte umgås. Jag hade redan en idé till en historia, men det var inte förrän jag träffade Anders och vi insåg hur bra vi jobbar ihop, som hela den berättelse som sedan skulle bli Odjuret kunde skrivas.
Det är en fruktansvärd historia ni berättar. Tvekade ni någonsin innan ni började skriva?
– Det är klart att vi frågat oss om man kan och får skriva en sådan här historia. Vi kom fram till att det får vi, om vi använder den rätt.
Få saker, om alls något, upprör så mycket som övergrepp på barn. Vilka reaktioner har ni fått från dem som läst hittills?
Börge:
– Jag kan själv knappt läsa första kapitlet, jag tar så fruktansvärt illa vid mig. Jag har egen erfarenhet av övergrepp som barn. Jag var 37 när jag berättade det första gången, till dess bar jag på minnet helt själv.
Anders:
– Flera har berättat att de börjat läsa och sedan lagt boken ifrån sig när det går upp för dem vad som kommer att hända med flickan Marie. Sedan börjar de läsa igen.
– Men alla som läst är överens om att det här är en historia som kan och ska berättas, om den berättas till slutet.
Berättelsen utspelar sig i många miljöer – från fängelser till små samhällen på landet. Bygger de beskrivningarna också på egna erfarenheter?
Anders:
– Ja, vi är båda uppvuxna i små hålor. Jag har arbetat som kriminalreporter och även varit övervakare åt interner på Kumla.
Börge:
– Och jag har egen bakgrund som missbrukare och kriminell och har suttit inne. Så jag vet vad jag talar om, även om jag varit ren i tio år. Jag åker fortfarande ut på anstalterna och träffar folk, delvis i rollen som övervakare.
Hur går det till rent praktiskt att skriva en bok tillsammans?
Anders:
– Genom att Börge gör hundra procent och jag gör hundra procent. Det är inte så att en står för det ena, medan den andre står för något annat. De här böckerna hade aldrig blivit av om vi inte arbetat så bra ihop.
Börge:
– Vår styrka ligger i att vi är så olika och har så olika bakgrund. Tillsammans blir vi något helt annat än vad det skulle bli om vi skrev var och en för sig.
Krockar era viljor och visioner aldrig?
Börge:
– Jo, visst händer det att vi surar. Det får man. Vi skrattar mest, arbetar ganska mycket och surar en del.
Anders:
– Det är klart att om Börge vill ta bort något som jag gillar och tycker är viktigt, så leder det till diskussion. Det är en sak att klippa sina egna darlings, när någon annan ska göra det blir det ännu svårare.
– Men framförallt är det så enormt roligt att vara två när man skriver. När den ene är helt tom på idéer, kan den andre ta vid.
Börge:
– Det var också skönt att vara två när vi skrev de riktigt vidriga scenerna. Då var vi två som tänkte och kunde avgöra när det var dags att sätta stopp.
Odjuret hade inte ens kommit ut i Sverige när intresset från utländska förlag väcktes. I Norge och Danmark blev det till och med auktion om den
Anders:
– Ja, idag är den såld till Norge, Danmark, Finland, Frankrike, Holland och England. Det sägs vara rekord för en icke utgiven debutroman.
Har ni fler böcker på gång?
Börge:
– Ja, tvåan är i princip färdigskriven. Skammen ska den heta. Och vi har strukturerna för bok tre och fyra klar för oss.