Intervju Rödluvan
– Fantastiska. Boken har fått mycket publicitet i både tidningar, radio och teve och dessutom några väldigt fina recensioner. Den har dessutom legat på andra plats på bestsellerlistan ända sedan den kom ut – efter Da Vinci-koden.
Berätta – hur fick du idén till Rödluvan?
– Jag blev så arg när jag tänkte på att kvinnor alltid måste se sig över axeln när de går på en mörk väg; att det är så mycket kvinnor måste akta sig för på grund av män. Från det att vi är små flickor får vi lära oss att akta oss. Det är hämmande och irriterande. Jag skriver om en kvinna som fått nog och som börjar mörda män som skrämmer eller irriterar henne.
Rödluvan är ingen vanlig kriminalroman. Vad skulle du själv kalla den?
– Om jag ska vara helt ärlig känner jag att det här är en bok som mest vänder sig till kvinnor. Så vad sägs om kvinnothriller? Fast det finns det ju inget som heter. Berättelsen utgår hursomhelst från ett helt kvinnligt universum och är en blandning av kriminalroman och thriller.
Den drivande polisen i berättelsen, Holger Eliasen, är en ganska avskyvärd figur. Hur fick du idén till honom?
– Jag ville ha med en spanare som var pensionerad, eftersom jag inte ville att det här skulle bli en vanlig polisroman. Jag ville inte skriva om svartvita personer – mördaren skulle inte bara vara elak och spanaren inte bara god. I detta mänskliga universum finns en stor, mörk spänning.
I dina tidigare kriminalromaner, varav den senaste heter Nattsystern, har vi mött kommissarie Cato Isaksen. Kommer vi få träffa honom igen?
– Ja, han kommer tillbaka i min nästa bok, som jag redan börjat skriva på och som kommer ut 2005 och ska heta Orkestergraven. I oktober börjar den norska televisionen, NRK, att spela in en serie om Cato Isaksen med en mycket känd norsk skådespelare i huvudrollen. Manuset är skrivet av svenskarna Jonas Cornell och Lars Bill Lundholm. Jag är väldigt nöjd med resultatet och tror det blir en bra teveserie.
Du måste vara en av Skandinaviens mest produktiva författare; hittills har du skrivit upp emot 40 böcker. Hur bär du dig åt för att få så mycket gjort?
– Jag älskar att arbeta. Älskar att sitta ensam med min dator och min katt och en kopp kaffe. Då är jag lycklig. Nu på hösten blir det dock bara resor och boklansering. Men det är också fantastiskt att få träffa så många läsare och bokhandlare och bibliotekarier och journalister och förlagsfolk… Jag känner mig som en lyckans ost som får uppleva allt det här!
Hur hittar du inspiration till alla berättelser?
– Man jobbar sig till inspiration; mitt viktigaste verktyg är viljan att jobba. Timme efter timme, dag efter dag. Man kommer ingenstans utan att satsa. Och det blir inga böcker utan MYCKET jobb!
Om du skulle hålla skrivarkurs – vilket skulle vara ditt bästa råd till dem som drömmer om att bli författare?
– Man måste VILJA bli författare, verkligen jobba på det. Och så ska man nog inte tro att det är så svårt. Det man verkligen vill är inte så svårt. Dessutom behövs inte de stora intrigerna. Det är i vardagen historierna utspelar sig, i mötet mellan vanliga människor, i vanliga städer och i vanliga hus. Det finns små historier överallt, på tunnelbanan, på bussen, på ålderdomshemmet eller i skolan. Det är bara att öppna ögonen och se.
Nu startar ett Piratförlag även i Norge – kommer du att ansluta dig till dem?
– Jag kommer att jobba med många böcker för Piratförlaget i Norge och gläder mig mycket åt att få jobba tillsammans med Tine Kjaer, som är en gammal vän. Men jag kommer nog också att fortsätta skriva böcker för Aschehougs förlag, som jag har varit på i tio år. Det är inget problem för mig att förhålla mig till två förlag – det viktigaste är att skriva bra böcker och arbeta med bra människor.
Förra året kom Gud som haver barnen kär har du någon ull – uppföljaren till din och Mark Levengoods otroliga succé Gamla tanter lägger inte ägg. Kan man tänka sig att det blir en tredje bok en dag?
– Mark och jag har andra planer, men ska väl aldrig säga aldrig. Men nu ska vi göra nya spännande saker tillsammans och det ska bli jättekul att jobba tillsammans med Mark igen. Vi är på gång!