Intervju Fint Folk
– Den föddes ur en kombination av sorg, vrede och vämjelse som jag kände när jag tittade ut över det svenska landskapet och såg maktmissbruk, en rättsstat i gungning och en total skamlöshet som präglar landets eliter.
– Jag vaknade en natt i december 2004 och tänkte att ”faan, det här går inte, så här kan det inte få vara utan att någon skriver om det!”. Dagen efter annandagen för ett drygt år sedan började jag skriva och i mars hade jag en första version klar.
Vad gör dig till rätt person att skriva en sådan här bok?
– Tja, med viss självgodhet måste jag säga att det inte är så många som skulle kunna göra det. Med min bakgrund både som journalist och som informationskonsult inom näringslivet har jag fått inblick i oerhört många kretsar, jag vet vad som sker och hur man tänker.
Hur nära sanningen kan man gå i en berättelse som Fint folk, där makthavare inom politik, näringsliv och media dyker upp i tämligen lätt förklädnad?
– Jag tycker det blir väldigt roligt om man vågar gå sanningen väldigt nära. Å andra sidan kan man ju aldrig veta helt och hållet vad som är sant när man skriver om personer som man inte känner.
– Jag har använt sådant man kan läsa sig till i kombination med mina egna erfarenheter av människor och händelser i maktens topp. Men jag har inte utnyttjat några förtroenden, jag bränner inga källor.
Vad väntar du dig för reaktioner – tror du det finns några styrelseproffs och ex-ministrar som kommer höra av sig?
– Jag hoppas givetvis att många blir berörda och förbannade. Om inte folk känner sig träffade är det fullständigt meningslöst att jobba med satir. Att i stort sett alla politiker har i och för sig utmärkta Public Service som favoritprogram i radio, är lite betänkligt…
– Men det är nog som Henrik Brors skrev i en krönika i DN: Vissa kommer säkert känna sig frestade att anmäla mig för förtal och ärekränkning efter att ha läst Fint folk. Men de gör bäst i att ta det coolt om de inte vill dra ännu mer uppmärksamhet till boken.
Hur känns det inför utgivningen?
– Både nervöst och förväntansfullt. Under min journalistiska bana har jag varit med om tillräckligt många påhopp för att bli ganska hårdhudad. Men så hårdhudad att man skiter i vad som skrivs eller sägs blir man aldrig.
Under din tid som satiriker i radio hade du det ofta hett om öronen. Vad har retat folk mest av allt du gjort?
– Under de år på 70-talet som jag och Rolf Börjlind gjorde Kabaré Öppen Kanal var vi oerhört omskrivna och påhoppade och avskydda. Men jag tror det som gjorde folk mest besinningslösa av ilska var när vi i ett annat program gjorde en grej om prinsessan Victoria, tre dagar efter hennes födelse. Vi gjorde en tillbakablick på hennes liv och framställde henne som vuxen. Dagen efter åkte min hustru taxi med en chaufför som satt och berättade vad man borde göra med sådana som mig och Rolf Börjlind. Min fru vågade inte öppna munnen…
Vid sidan av journalistiken och satiren har du skrivit såväl dikter som dramatik, men Fint folk är din första roman. Hur kommer det sig att du väntade så länge?
– Jag har inte känt för det tidigare. Men nu känner jag en väldig lust att fortsätta. Jag har en klar idé till en kommande bok, som jag tänker sätta igång med om det här går hyfsat. Det blir också satir, mer vill jag inte avslöja.