Intervju Orkestergraven
– Precis som i alla mina böcker ville jag berätta om problem som finns i samhället. I mina tidigare böcker har Cato Isaksen varit inblandad i fall som handlar om kvinnomisshandel, narkotikabrott, ungdomsbrottslighet…
– Den här gången ville jag beskriva hur farligt det kan vara att ha en dålig barndom. Hur enormt lite som avgör om en människa ska lyckas i livet eller inte göra det.
Hur arbetar du – sätter du dig ned och tänker ut en historia som du sedan gör en bok av?
– Nej, historierna kommer till mig hela tiden. Ofta har jag flera berättelser i huvudet samtidigt. Jag får verkligen stålsätta mig för att hålla mig till en bok i taget.
– Det börjar alltid med små detaljer; människor, situationer och saker som dyker upp i mitt huvud och som sedan utvecklas till en hel berättelse.
– Som nu till exempel, när jag går omkring och tänker på nästa bok som jag ska börja skriva i augusti och som kommer ut 2007. Jag vet redan nu att den kommer att innehålla en äldre kvinna som är psykopat, en sjuårig pojke och en glassbil. Sedan kommer fler och fler bitar att falla på plats tills jag börjar skriva.
Du har skrivit en kriminalroman om året under hela 2000-talet. Hur hinner du?
– Ja, det är mycket jobb. Hela tiden. Själva skrivprocessen tar ungefär åtta månader, varav de sista tre är helt hysteriska. Då gör jag inget annat än skriver; träffar inga vänner, går inte bort, umgås knappt med min familj… Efteråt är jag helt slut. Uttömd.
– Men jag älskar det här jobbet, det är därför jag gör det. Jag skulle kunna sitta i ett hus i skogen med tio katter och bara skriva hur länge som helst. Det är det bästa jag vet!
Två av dina romaner om Cato Isaksen, Ormbäraren och Drömfångaren, har blivit tv-serier i Norge. Är du nöjd med resultatet?
– Ja, de har blivit fantastiskt bra. Och det är inte bara jag som tycker – tv-serierna har fått lysande kritik och höga tittarsiffror. De svenska författarna Lars Bill Lundholm och Jonas Cornell har skrivit manus, men det är en helt norsk produktion med norska skådespelare.
– Bägge filmatiseringarna är nominerade till det prestigefyllda norska tv-priset Gullruten för bästa tv-drama, bästa manliga huvudroll och bästa kvinnliga huvudroll.
När får vi se dem i Sverige?
– När det finns fler avsnitt klara. Varje bok har blivit tre avsnitt på tv och svenskarna väntar på att ytterligare en bok ska filmatiseras. I augusti börjar inspelningarna av Sorgmantel och Nattsystern och nästa år görs Orkestergraven och min kommande bok, som går under arbetsnamnet Honungsfällan.
Har du själv varit inblandad i arbetet med tv-serierna?
– Nej. Det är inte mitt område och jag har medvetet hållit mig på avstånd. Men jag var med som statist i ett avsnitt. Och jag har översatt dialogen tillbaka till norska, eftersom manuset skrevs på svenska.
I juni kom din och Mark Levengoods andra bok med barncitat, Gud som haver barnen kär har du någon ull, ut i Norge. Hur har det gått?
– Bra. Den har legat etta på topplistan över alla icke skönlitterära böcker hela hösten. Men samma makalösa succé som i Sverige, där våra bägge citatböcker sålts i närmare en miljon exemplar vid det här laget, har det inte blivit hemma i Norge. Det var ju inte riktigt samma nyhet där, eftersom jag redan gjort sex citatböcker själv innan jag började arbeta med Mark.
Kan man tänka sig ännu en citatbok av dig och Mark Levengood?
– Vi har många planer för många olika saker. Jag hoppas att det resulterar i en bok under 2007, men vi får se vad det blir. Vi har som sagt många goda idéer.
Orkestergraven blir årets påskdeckare i Sverige. Vad läser du själv i påsk?
– Jag har massor av böcker som ligger och väntar på att bli lästa. Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn är en av dem jag tänker ta itu med först.
– Jag kommer att sitta framför brasan med en bok och ett glas vin i vår hytte i fjällen och titta ut genom fönstret på min man, våra söner och deras flickvänner när de åker skidor.
– Själv avskyr jag att åka skidor, så norsk jag är. Och jag går aldrig på tur. Hur skulle jag få några böcker skrivna om jag var ute och gick hela tiden?