Intervju Akta er killar här kommer Gud och hon är jävligt förbannaad
– Det är en rubrik på en krönika. Det var en tjej som skickade det i ett mail till mig och det passar jag tacksamt på att använda som titel på boken. Det är roligt med en så lång titel.
1996 kom Lindas samlade på Norstedts, med dina krönikor från tidigt 90-tal. Hur ser du på dem idag om du jämför med den här samlingen som består av krönikor från åren 1998 till 2001?
– Det är otroligt stor skillnad. Jag var helt galen på den tiden och blir chockad när jag läser mina gamla texter, jag var så rolig och modig då, helt skoningslös. Nu är jag äldre, förståndig, politiskt korrekt, hehe. Men jag är fortfarande skitförbannad. Och ganska rolig då och då.
En del av dina krönikor har blivit klassiker som folk minns fast de är flera år gamla. Vad av allt du skrivit tycker du själv har varit viktigast?
– När jag skriver om tonåren och hur jävligt allt var och när jag skriver om hur det är att ha barn.
– Jag vill få folk att skratta. Och bli berörda. Och att känna igen sig, det är viktigt.
Dina krönikor har också provocerat många – vilka lyckas du göra mest upprörda idag jämfört med när du började skriva?
– Förr retade jag nog mest folk som inte hade samma musiksmak som jag. Nu retar jag mest män. Alla sorters män.
Är ilska en bra inspirationskälla?
– Ja. Det är lättare att skriva ”arga” texter.
Finns det något i samhället du INTE är förbannad på?
– Hehe, jag kan inte komma på något…
Hur har det påverkat ditt skrivande att bli mamma?
– Jag tror att jag skriver bättre nu… Jag skriver i alla fall MYCKET snabbare. Överlag blev jag skitbra på att jobba sedan jag fick barn. Man fick en annan motivation, man MÅSTE dra in stålar, snabbt. Haha.
Du fyller trettio i år – hur känns det?
– Det känns bra att fylla trettio. Äntligen slipper jag vara ”liten” och ”yngst” hela tiden. Jag började jobba så himla tidigt, när jag var arton, så jag har alltid varit yngst.
– Jag får hela tiden nya kullar av läsare. Varje vecka får jag brev från tjejer som är tolv, fjorton år. Det känns mycket bra, jag älskar mina små fjortonåriga läsare.
1998 kom din första roman Saker under huden och tre år senare Det här är inte en bok. Blir det fler romaner?
– Jo, det blir det väl. Men det är väldigt svårt att skriva böcker och det tar tid. Jag har skrivit en massa som var så dåligt att jag var tvungen att slänga det. Det är förjävligt. Jag vill skriva en bok om hur det var när jag var 17 år och så vill jag skriva ungdomsböcker och vuxenböcker och spännande böcker. Men det kommer att ta hundra år.
Du har alltid frilansat – skulle du kunna tänka dig att vara fast anställd?
– Nej, det värsta jag kan tänka mig är att tvingas bli anställd någonstans. Och gå dit klockan nio varje morgon och jobba en massa övertid på kvällar. Jag vill inte jobba ihjäl mig för någon annan, jag vill jobba för mig själv.
– Jag jobbar nog mer än heltid, fast inte sådär åtta timmar om dagen utan mer alltid. Jag läser extremt mycket på kvällar och helger, saker som jag använder i mina texter.
Kan du tänka dig att skriva något annat, t ex för film eller teater?
– Jag har skrivit ett manus för SVT men det blev inget med det. Det handlade om tre tjejer i gymnasiet och var jätteroligt och sorgligt. Men jag är inte så sugen på att skriva manus för jag vill inte att nån regissör kommer och förstör allt man skrivit, jag skulle inte palla det.
Nu blir du Pirat-författare. Hur känns det?
– Det känns skitbra. Kul att ligga på samma förlag som Liza Marklund som är en av mina idoler.