Intervju Ö-morden
– Just därför att hon är så ovanlig. Jag har letat och letat men inte lyckats hitta en enda kvinnlig huvudperson i femtioårsåldern inom kriminallitteraturen. Manliga kommissarier i den åldern vimlar det däremot av. Kvinnorna försvinner ur litteraturen när de passerat trettiofem för att sedan inte dyka upp igen förrän de blivit så gamla som Miss Marple.
– Kvinnor i femtioårsåldern är farliga; de är starka och kompetenta och inte alls några söta gamla mormödrar.
På danska heter din nya roman Robinson-morden. Var kommer det namnet ifrån?
– Från teveserien Robinson. Boken har ju ett socialdarvinistiskt tema; den handlar om sociala mekanismer i ett litet samhälle – som iochförsig också hade kunnat vara stort.
– Min ambition när jag skriver är att vara underhållande och samtidigt få läsarna att reflektera över det samhälle vi lever i. I Ö-morden handlar det dels om tro och religion, dels om sociala klyftor.
För Karin Sommers del blir det här fallet mindre uppslitande rent privat än i föregångaren Paranoia
– Ja, jag ville ge henne lite nytt livsmod. Visserligen blir hon återigen indragen i en mordhärva, men det går inte så nära inpå henne som person. Den här boken är en pusseldeckare, mer åt Agatha Christie-hållet.
Har du några andra förebilder när du skriver?
– Ja, jag tycker mycket om Liza Marklund och flera andra kvinnliga nordiska deckarförfattare. Och Sjöwall-Wahlöö har varit en självklar favorit i många år.
I Sverige och Norge har vi gott om kvinnliga deckarförfattare, men du är den första från Danmark som når ut på bred front. Är du ensam på tronen därhemma?
– Nej, det finns några andra som skriver kriminalromaner. Hanne Vibeke Holsts mamma Kirsten Holst, t ex. Men intresset för kriminallitteratur har hittills inte varit lika stort i Danmark som i Sverige och Norge. Men jag kommer precis från en stor krimi-mässa på Jylland och det känns som om det håller på att vända.