Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”"Handbok för språkpoliser" är en fin liten bok som förmedlar en massa ...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Intervju Dotter önskas

Din nya roman Dotter önskas tar upp ett ämne det sällan talas om: Längtan efter ett barn av ett särskilt kön och hur saknaden kan bli så stor att den överskuggar allt annat.
– Ja. Det här är något jag själv länge velat läsa om, men aldrig hittat i någon annan bok. Det är precis som med min förra roman Anhörig; jag skriver om de ämnen jag saknar i andra böcker.

Anhörig var till stora delar din egen historia. Är Dotter önskas också mer eller mindre självbiografisk?
– Nej, den handlar inte om mig. Åtminstone inte mer än att jag också vet hur det känns att inte få en flicka och hur det känns att längta efter att få en dotter när man bara fött söner.
– Men bokens huvudperson Helena lever helt och hållet sitt eget liv, hon är verkligen inte jag. Min mamma är i livet och själv har jag aldrig känt mig så ofokuserad när det gäller mitt arbete. Jag kan tycka att Helena är lite mesig, men hon kommer säkert loss senare. Alla måste inte ha karriären utstakad när de är tjugofem…

Tror du att Helenas heta längtan efter just en dotter kan provocera någon?
– Absolut. Och jag har inga problem med det. Det är inget självändamål för mig som författare att stryka alla medhårs.
– Helena har åsikter och för en del förvirrade resonemang som får stå för henne. Hon är väldigt egocentrerad och gör saker som är tabu för en småbarnsmamma. Men herregud, hon är trettio år och nybliven mamma – ge henne tio år till så har hon nog mognat. Det jag hoppas är att läsaren ska tänka till lite, börja fundera över saker som kanske tett sig självklara tidigare.

Tror du det finns många som delar Helenas hemliga önskan?
– Jag tror inte, jag vet. Genom åren har jag träffat massor av kvinnor som har de här känslorna utan att kunna prata om dem. De är rädda för vad de känner, de känner skuld och skam och det finns inget forum för dem där de kan träffas och stötta varandra.

Själv fick du fyra söner innan din dotter Ingrid föddes för fyra år sedan…
– Ja. Och även om jag aldrig i livet skulle vilja vara utan mina söner, har jag alltid avundats och fascinerats av familjer där det finns många kvinnor som kan ta hand om varandra. Tänk att ha systrar, det verkar så roligt och så tryggt. Det är klart att det handlar om schablonbilder, men jag tror faktiskt att det finns en annan sorts sammanhållning i familjer där det finns många kvinnor. Som mamma blir man ganska ensam om man inte har några kvinnliga släktingar.

Ändå är de män vi möter i Dotter önskas knappast några mansgrisar…
– Nej. Det kändes väldigt skönt att få beskriva en man som är som Helenas Paul. Stadig och trygg och en bra pappa – en manstyp som annars får väldigt liten plats i litteraturen, kan jag tycka.
– Överhuvudtaget ville ge stort utrymme åt det goda när jag skrev. Det får alldeles för lite plats idag, jag kan bli så trött på att det bara verkar vara ondskan, det dåliga, som är intressant.

Dotter önskas handlar inte bara om längtan efter en dotter. Den är också en väldigt tidstypisk skildring av ett ungt par som träffas och snabbt skaffar barn, villa och hela paketet. Ett ganska slitigt projekt, kan tyckas.
– Ja. Jag tycker barnfamiljerna har det ganska jobbigt i dag. Kraven är stora, livspusslet svårt att få ihop. Man ska sköta jobb och barn och ett socialt umgänge, samtidigt som man själv och ens hem måste se bra ut, man ska träna, laga sin egen mat, allt måste vara perfekt… Den fasad som visas upp för stressen vidare till alla andra i omgivningen, som känner att de själva måste prestera lika mycket.

Och så handlar den om sorg. Om saknaden efter en älskad mamma som dör.
– Ja, även om jag medvetet låtit bli att skriva mycket om själva döden, ville jag skildra sorgen. Hur sorgen finns kvar mycket längre än vad som förväntas idag, när det verkar som om känslor bör komma och gå i snabba samma takt som allt annat.

Din förra roman, Anhörig, berörde också ett känsligt ämne, nämligen missbruk. Den blev en stor succé och har hittills sålts i runt 150 000 exemplar och getts ut i Danmark, Norge, Finland och Tjeckien.
– Ja, och nu kanske den kommer i Tyskland. Självaste Günther Wallraff har läst den och lobbar för att den ska ges ut där. Det är jättespännande och jättekul, vi får se vart det leder…

Har du någon ny bok på gång?
– Ja, det har jag. Vad den handlar om är än så länge hemligt, men jag har börjat skriva.