Intervju Presidentens val
– Inte av någon annan orsak än att jag sedan 11 september 2001 har velat – på ett eller annat sätt – behandla terrorns problem. Det är mer naturligt att göra det i en mer brett upplagd bok än i en ren ”deckare”, delvis eftersom jag såg det som nödvändigt att dra in andra länder än Norge den här gången. Dessutom är det en poäng för mig som författare att hela tiden utmana mig själv. Att skriva alla böcker efter en och samma mall tror jag blir tämligen ointressant både för mig och läsaren på sikt.
Det är en mycket briljant och spännande intrig, hur kom du på den?
– Det är alltid helt omöjligt att svara på hur jag kommer på en idé. Det börjar med en slags tanke om vad boken ska handla om. Därefter är det rätt och slätt ett hantverk att sätta sig ner för att skapa en historia. Efter det återstår bara att skriva den!
I boken kidnappas Amerikas första kvinnliga president när hon är på besök i Norge. Norge känns fortfarande ”oskyldigt” där inte sånt händer, har Norge förändrats och blivit mer utsatt för attentat och våld?
– Norge är definitivt inte så oskyldigt som landets image i utlandet kanske är. Norge och Sverige är väl ungefär på samma nivå när det gäller kriminalitet och våld, även om Norge lyckligtvis har sluppit den typen av attentat mot politiker som Sverige har upplevt två gånger sedan 1986.
Vem såg du framför dig när du tecknade porträttet av Amerikas första kvinnliga president?
– Ingen speciell. Att vara författare handlar om att ha rätt till att skapa sina egna figurer, inte att återskapa dem. Men när det är sagt så har jag självklart kikat på de starkaste kvinnorna i amerikansk politik; Condeleeza Rice och Hilary Clinton.
På vissa ställen i boken lägger du ”ord i munnen” på verkliga personer, var det svårt tycker du?
– Nej, egentligen inte. Den typen av ”trick” använder jag för att höja autenticiteten i mina böcker. Det är okej, eftersom jag gör det med tillbörlig respekt.
Man blir som läsare mer och mer nyfiken på en av bokens huvudpersoner psykologen och juristen Inger Johanne Vik, när får vi veta mer om hennes hemligheter som till och med är hemliga för hennes man Yngvar Stubø?
– I den här boken har läsaren fått veta det som finns att veta. Människor måste ha rätt att ha sina innersta hemligheter i fred, även bokkaraktärer!
Du arbetar redan med en ny deckare, vad handlar den om?
– Det säger jag inte offentligt förrän den är färdig.
Hur kom det sig att du började skriva?
– Det vet jag inte ens själv helt och hållet. Jag har alltid gillat att skriva.
Var får du inspiration till dina intriger?
– Överallt. Mest av att läsa tidningar och prata med folk.
Vad är roligast med att skriva deckare?
– Att man får skapa historier som så många tycker om att läsa.
Vad är svårast?
– Ingenting är svårt, egentligen, men det kan vara tämligen tråkigt emellanåt. Så är det med alla jobb.
På vilket sätt försöker du utveckla dina karaktärer?
– Några ger sig själva, för jag låter tiden gå i mina böcker. Det är för övrigt typiskt för moderna, skandinaviska huvudkaraktärer: De förändrar sig, blir äldre, går ut och in i förhållanden, blir sjuka osv. Kriminallitteraturen från 1960-talet var mycket mer statisk. Hercule Poirot är till exempel nöjt densamme i alla böckerna om honom.
Blir det fler politiska thrillers i framtiden?
– Det får tiden utvisa!
Vad läser du just nu?
– En stor biografi om Tove Jansson.
Har du något drömprojekt som du längtar efter att genomföra?
– Att leva tills jag blir nittio utan att bli för sjuk eller senil!
Slutligen, vem tror du blir Amerikas nästa president?
– Hade jag vetat det, skulle jag kunna bli rik! Jag har verkligen ingen aning, just nu i mitten av maj 2007 är det hela öppet. Men det blir spännande!