Intervju Ett tal till min systers bröllop
– Jag satt uppe på nätterna med min yngsta dotter Molly och medan jag ammade läste jag om hur Ted Hughes lämnade Sylvia Plath och skaffade barn med en annan kvinna när deras son Nick var bebis och fortfarande ammades. Och så läste jag om hur Märta Tikkanen fick ta hand om de fyra barnen medan hennes make Henrik bara söp och tänkte på sina texter. Och så började jag skriva.Huvudpersonen i Ett tal till min syster bröllop heter Sylvia Svensson, tvåbarnsmamma och frilansskribent med en ständigt frånvarande make. Hur mycket Linda Skugge finns det i Sylvia Svensson?
– Det enda som är Linda är att vi har samma yrke. Allt som handlar om hennes jobb är sant; tidningarna som ringer och tror att man vill skriva för en tusenlapp, till exempel. Det hade inte funkat att låta Sylvia vara sjuksköterska. Hon måste göra samma sak som jag för att få den rätta nerven.
– Men resten är mina fria fantasier. Karl är ett hopkok av Ted Hughes och Henrik Tikkanen, min syster är vare sig gift eller ska gifta sig och både barnen och Sylvias vänner är en blandning av en massa olika människor som jag mött eller hört talas om.
Sylvias liv är minst sagt kaotiskt. Har småbarnsföräldrar det verkligen så här jobbigt?
– Ja, ensamstående mammor har det så här jobbigt. Och alla som är drabbade av tvåbarnschocken, det vill säga att ha en nyfödd och en liten unge samtidigt.
– Jag ville skildra föräldraskapet som det är; ett stort kaos, men med värme och humor. Jag skriver för att det ska bli kul, det är inte meningen att man ska känna igen sig direkt.
Är du nervös för vad kritikerna ska säga?
– Nej, jag är inte nervös. Jag har för mycket andra jobb för att ligga och noja över vad folk ska tycka om min bok. Det vore väldigt roligt om Björn Ranelid får recensera!
Krönikören Linda Skugge har skaffat sig ganska många fiender genom åren. Hur påverkar det privatpersonen Linda Skugge? Hur lika är ni, krönike-Linda och privat-Linda?
– Vi är väldigt olika. Privat är jag en snäll mes. Det faktum att jag är hatad krönikör påverkar mig på så sätt att jag inte har så himla många vänner. Men det är OK ändå. Jag gillar att vara ensam.
En anledning till att folk blir arga på det du skriver är att du bytt åsikter ganska många gånger under dina tretton år som krönikör – nu senast när du avsade dig rollen som feminist. Kommentar?
– Alla människor byter åsikter hela tiden. Gjorde man inte det skulle man vara konstig. Jag är inte rädd för att bränna broar bakom mig. Fördelen med att ha få vänner är att man kan skriva om vem som helst. Jag behöver inte oroa mig för vad andra mediemänniskor ska tycka om det jag skriver, eftersom jag hellre sitter med mina grannar i sandlådan ute i Sollentuna än sitter på mediemiddagar i innerstan.
Du lär ha en deckare på gång. Kan du berätta om den?
– Ja, det har jag och den ska utspela sig ute i Sollentuna. Men just nu hinner jag inte skriva på den, jag hoppas bli klar till 2009.
Kan du tänka dig att bli författare på heltid?
– Ja, självklart! Jag ska bara skriva klart alla de här krönikorna först… hahaha.
Du har startat Sveriges första betal-blogg – hur går det?
– Det går jättebra och är otroligt roligt. Gå in och regga er på http://www.lindaskugge.se/blogdoc/sakersomväxer.htm