Intervju Klöver kungar
– Romanen är vävd kring två teman. Det första är ganska uppenbart: Grabbgängets önskan om att göra gemensamma affärer som väcks under ett pokerparti. Det andra temat i boken handlar om ”var tar alla brottslingar vägen när de kommer ut ur fängsligt förvar?”. Ytterst få författare – jag känner själv bara till något enstaka exempel – låtsas om att tidigare brottslingar någonsin funnits när det är dags för nästa bok i serien. Jag ville utreda vad min första brottsling, psykopaten Ulf Petersson tar sig för när han släpps ur fängelset. Sannolikheten för att någon skulle lyckas rehabilitera honom bedömde jag som väldigt liten, och se bara hur det går när man släpper lös honom! På den här dubbla tråden släpper jag sedan ut den lyckligt gifte pappan Micke Norell i en rätt kul balansakt.
Nätpoker som är temat i boken är väldigt aktuellt, vad är det som fascinerar med poker?
– Poker lockar på två sätt. Dels är det en cool sysselsättning som i de flesta utövares fall ger möjligheter att umgås med polarna under trevliga former, dels är det en spegling av livet självt: Det är inte vilka kort du får som avgör hur du lyckas i långa loppet, utan vad du gör med dem.
Drömmer du själv om att göra det stora affärsklippet som killgänget i boken?
– Haha! Jag skulle inte tacka nej om tillfället yppade sig, men det är ju bara att titta på hur jag lever mitt liv: För mig handlar det inte om ett ändlöst sökande efter ”klippet!”. Jag letar snarare efter sätt att hela tiden ha en så bra tillvaro som möjligt.
Böckerna om Micke Norell har tidigare getts ut på ditt eget bokförlag – Kalla Kulor – varför kommer den fjärde boken ”Klöver Kungar” ut på Piratförlaget nu?
– Att ge ut en egen bok är ett väldigt roligt projekt. Att coacha sitt eget författarskap på längre sikt är själsdödande. Kalla Kulor koncentrerar sig på andra former av litteratur än min och Piratförlaget är ett av de förlag som jag beundrat mest. Att jag och Ann-Marie Skarp hittade på varandra och kom överens ser jag som en korsning mellan en ren välsignelse och resultatet av ett lyckosamt sökande efter guds nästa bananskal.
Bokens huvudperson Micke Norell känns som lite som en korsning av en hyvens familjefar och James Bond, finns det några likheter mellan dig själv och Norell?
– Kort svar: Jag är en hyvens familjefar som kan mina Bondfilmer.
Finns det karaktärer i boken som du hämtat ur verkligheten?
– Hela pokergänget ”Klöver Kungar” bygger på det pokergäng som jag är med i. Att sedan polarna där fått se sina egenskaper blandas, sorteras, skruvas och turbomixas får de bjuda på. Några andra av personerna i boken är helt fiktiva, andra är blandningar av personer jag mött på olika håll i livet. Vissa har skäl att betrakta sig som smickrade, andra måhända inte.
På vilket sätt var det viktigt för dig att göra Micke Norell till en jämställd man med en stark, kreativ och självständig hustru?
– Realism! Allt färre tjejer sitter hemma och väntar på att bli ”fådda”. Varför gör dom det i deckarens värld? Och, naturligtvis, skrivglädje. Mitt i den hårdrockande – och som du säger, kanske litet James Bondhyllande – utredningslusten är Micke Norell en (relativt) god människa som uppskattar det goda livet. Han skulle aldrig välja någon annan kvinnotyp än just den starka, självständiga, kreativa. Och nu blev det ju snarast så att det var just hon, denna färgstarka kvinna, som valde honom. Därtill spelar Sara en viktig roll i flera av romanerna. Och jag lovar: Det blir mer av Sara i kommande romaner. Hon har faktiskt bara börjat skrapa på sin potential
Hur fick du idén till böckerna om Micke Norell?
– Det var i slutet av nittotalet när jag jobbade extremt hårt under en period med många och långa resor som jag såg mig omkring och insåg vilket fantastiskt romanstoff som
bara liksom låg där, i drivor, runt mig. Micke är som person väldigt gränslös och nyfiken och därför fick han jobbet som ”hjälte” i romanerna. När det första scenariot ”En jagad man” slog ned framför mina ögon, var han den självklara utredaren.
Du har en bakgrund inom finansbranschen, är jazz- och bluesmusiker, engagerad fotbollsentusiast och även författare, hur får du ihop alla dina intressen och hinner skriva böcker ovanpå det?
– Bokskrivandet först: Om man säger såhär: Med tanke på vad mina böcker handlar om
jag lägger inte ned halvår av research. Och en hel del av det får jag automatiskt på jobbet. Dessutom är jag hyggligt (somliga skulle säga ohyggligt) effektiv när jag skriver – mina musor är inte fackligt anslutna. Fotbollsentusiasmen är en familjeaktivitet – tillsammans med sonen när vi tränar och tillsammans med tjejerna när vi går på Söderstadion. Musiken är ett annat intresse som jag delar med familjen, framförallt ungarna. Men det är också ett livsvillkor, jag menar: Hur hinner man andas?
Vad är roligast med författarskapet?
– Jag är rätt förtjust i alla faserna! Jag älskar att sitta och fnula med intrigen innan jag väl börjar skriva, jag lever i hundranittio knyck när jag skriver och jag gillar att diskutera budskapet i böckerna.
Hur får du idéerna till dina intriger?
– Ganska stora delar kommer direkt ur livet runtomkring mig, annat
vetetusan, faktiskt! Härom natten översköljdes jag av ett otroligt starkt scenario för min nästnästa roman. Jag vaknade och var alldeles stirrig av inspiration. Jag tror för personlig del mindre på att sitta och konstruera intriger
Vilka författare inspireras du av i ditt eget skrivande?
– Jag läser kopiösa mängder och inspireras av det mesta. Men jag gillar författare med prydliga intriger, originellt språk och balla karaktärer: Elmore Leonard är en mästare i ämnet, Carl Hiaasen likaså. Den okände Christopher Brookmyre är ett fynd som man bör läsa TROTS de tokfula omslagen och
om inte Jan Guillou hade kommit på Carl Hamilton, hade nog jag varit tvungen att skapa honom. Fantasyförfattaren Stephen Donaldson skapar fantastiska intriger och psykologiskt intressanta karaktärer; SF-författaren Neil Stephenson – för de intressanta miljöerna – bör man också ta med på inspirationslistan.
Läs mer på www.kloverkungar.com
och Hans-Olovs egen blogg http://hansolov.wordpress.com