Följ oss på sociala medier:
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”"Handbok för språkpoliser" är en fin liten bok som förmedlar en massa ...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
”Ebervalls och Samuelsons skildring av fyrtiotalets Stockholm och Köpen...”Läs mer
”Och i "Hämnden är ljuv AB" låter Jonas Jonasson sannerligen Victor få ...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Anne Holt väver som vanligt en snygg intrig och varvar skickligt verkl...”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Men David Wibergs roman är också en poetisk dialog, och mer än...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

I en annan del av Bromma

NÄR MARTINA HAAG SKREV SUCCÉROMANEN Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) satt hon i ett litet vitt trähus i Bromma i en ganska fuktig (och spindelrik) källare och skrev.

Nästan en halv miljon sålda exemplar och en biosuccé senare har hon bytt upp sig. Till ett lite större stenhus och skrivarlya i en garderob på vinden, där slutarbetet på nya boken och uppföljaren om Isabella pågår för fullt.

För fullt pågår också ett rätt intensivt familjeliv. Martina är nybliven mamma till lilla Diana som föddes i januari. Därtill har hon ytterligare tre barn mellan fyra och elva år, en katt och en hund och en make att jonglera.

– Fast jag skriver som allra bäst när det är kaos och rörigt omkring mig, säger Martina som inte tvekade att skaffa ett fjärde barn vid 44 års ålder trots att hon efter många års harvande utan jobb eller roller just slagit igenom och gjort kometkarriär som både författare och skådespelare i sin egen film.

– Jag skulle aldrig låta karriären gå före barn. Jag kände väl också att det var lite sista chansen att skaffa ett sista barn. Jag kan inte känna att det är jobbigare med en bebis till, utan Diana ger mig snarare energi. Det är ju så kaosbetonat hos oss redan innan, så en till gör ingen större skillnad. Och det skulle vara skittrist att bara gå omkring här hemma med bebis utan att skriva. Kombinationen bebis och att skriva bok gör mig pigg! Det bästa ur två världar!

Enda svårigheten, menar Martina, är att inte riktigt räcka till på alla håll och kanter.

– Man har alltid lite dåligt samvete för att man inte hinner reda ut det där morgonbråket med storbarnen eller gosa med katten. Man försöker klappa den lite sådär i förbifarten.

I Martinas nya bok I en annan del av Bromma har Isabella Eklöf (som var 35 år i första boken) hunnit bli 42,5 år, gått från singeltjej till tvåbarnsmamma och gift sig (och därmed bytt namn till Isabella Ljungström) med skitsnygge och mycket framgångsrike och populäre programledaren Matte. Men hennes egen karriär har sedan länge fastnat i en reception på TV4.

– Isabellas liv är grått och trist och hon känner att hon har stagnerat som någon slags heltidsjobbande hemmafru medan hennes man är kändis och flyger till Göteborg och spelar in roliga teveprogram. Det är ju en sak att känna att ens drömmar inte riktigt har slagit in när man är 30, men när allt ser likadant ut när man är 40 blir det annorlunda. Hon inser att hon kanske måste släppa sina drömmar och det är sorgligt. Att fatta att man har drömt ett liv i onödan och att man satsade fel.

Trots att Isabella nu är en lyckligt gift tvåbarnsmamma, är hon fortfarande underdoggen – fast ur ett nytt perspektiv som nog många kommer att kunna identifiera sig med.

– Hon känner ”Var det här allt? Måste jag ge upp nu för att jag har passerat 40? Å andra sidan – vem är jag att klaga som har en snygg man och bor i ett fint hus och har två friska barn – hur har man rätt att gnälla då liksom?”.

Hur mycket i boken är hämtat ur ditt eget liv?
– Jättemycket! Det är så bra för Isabella följer liksom i mina fotspår och det blir som offentlig terapi, haha! Fast det är ju jag som sitter vid datorn så det är lättare när det bara är jag som vet vad som är sant och vad som är påhittat. Då tyckte jag det var mycket svårare när jag skrev krönikor förut och jag skulle skriva om grejer där familjen var med. Det kan jag inte göra längre eftersom barnen har blivit så
stora. En roman är en helt annan sak, då är det inga problem att ta från sitt eget liv.

Har det varit svårare eller lättare att skriva andra boken?
– På sätt och vis har det varit svårare. Jag är ju en sån person som inte har en aning om vad jag ska skriva när jag sätter mig vid datorn, utan jag hittar på allt eftersom jag skriver. Då kan det bli så att jag skriver 246 sidor och sen känner att det inte är bra och slänger allt utom fyra sidor. Jag har slängt otroligt mycket den här gången.

– Å andra sidan vet jag mer hur det är, det är som att få sitt andra barn, man vet att man går in och ut i olika faser. Så när man sitter där framför datorn och tänker ”vem fan kommer vilja läsa det här? Det är ju bara en massa bokstäver?” så vet man att det vänder sen.

Är det inte svårt att kasta så mycket material?
– Nej, det är lite som att skära i ett bonsaiträd – vad är det som behöver tas bort? Jag tycker att det är ganska roligt och häftigt att göra det. Och också det där hur man kan överraska sig själv med allt konstigt man kommer på när man skriver. Men under själva skrivprocessen skriver jag bara på, jag kan inte censurera mig själv då utan det får jag göra i efterhand när jag tar bort.

Bonsaibeskärningen av böckerna får hon hjälp med av systern Bea Uusma Schyffert som hon arbetar väldigt nära och som fungerar som Martinas redaktör och bollplank.

– Bea är otroligt viktig för mig och har en stor del i böckerna. Hon är extremt kritiskt till det jag skriver, det är skitjobbigt men  Jag lyssnar väldigt mycket på hennes åsikter och det är inte alltid vi är ense, men i 19 fall av 20 brukar hon ha rätt.

Bea och Martina träffas med jämna mellanrum under skrivperioden av boken som ligger på ungefär ett år.

– Just nu går hon läkarlinjen, så det är svårare att få ihop arbetspassen. Jag får tjata som en galning på henne. Men vi försöker ses tre timmar åt gången och så lägger vi ut alla sidor på en stor säng och betygsätter alla kapitel och går igenom vad som ska bort, eller skrivas om eller ändras och så håller vi på fram och tillbaka. Det är som att få ihop en kub och en väldigt kul och lustfylld process.

Till skillnad från många andra författare upplever inte Martina någon skrivångest eller skrivkramp.
– Det är lite som att gå på bio i sitt eget huvud att få sitta och hitta på saker hela dagarna. Sen är det klart att när man väl har det på papper kan man få ångest och känna att det inte är bra nog. Men just själva skrivprocessen är bara rolig.

Med fyra barn varav ett spädbarn är Martinas stora utmaning kanske snarare att överhuvudtaget få tid att skriva.

– Jag får minst en timme om dagen när Erik tar Diana och då skriver jag skitintensivt. Och jag blir rasande om nån avbryter mig då, helt okontrollerat som en Tyrannosaurus Rex. När jag skrev förra boken hade jag ett eget rum på Piratförlaget, vilket jag tyckte var jättebra för då fanns det inget annat som distraherade när jag jobbade. Nu har jag inte den möjligheten för det tar för mycket tid att ta sig dit. Men ibland kan jag försöka ta mig iväg till något fik och
jobba till exempel.

Förutom själva skrivarbetet handlar det mycket om att låta hjärnan jobba och kreativiteten flöda för att komma på idéer, nya scener och, som just nu, att få ihop slutet på nya boken.

– Idéerna kan komma mitt i natten eller till exempel när jag och Erik var och vandrade i fjällen, då kom det massor. Men jag brukar inte skriva ner idéerna, jag tänker att de som är bra och värda att behålla kommer jag ihåg av mig själv.

För en vanlig dödlig låter det rätt tufft att skriva en roman med fyra barn, lite nattsömn och med allt vad det innebär att ha en liten bebis. Men förutom förhoppningsvis fler filmer baserade på böckerna planerar Martina ytterligare en bok om sitt alter ego Isabella Eklöf.

– Det sitter ihop. Det ena är liksom en förutsättning för det andra.

Barn och kaos = Kreativitet.
Stora tomma välstädade salar = Stiltje i huvudet.