Intervju 1222 över havet
Hanne Wilhelmsen i huvudrollen. Sedan Anne Holt gjorde sin debut som författare 1993 har det blivit inte mindre än fjorton böcker (elva översatta till svenska), varav största delen kriminalromaner, men även kärleksromaner, barnböcker och fotbollsdokumentärer. I sin nya deckare återvänder hon till sin romanfigur Hanne Wilhelmsen för åttonde gången. Den här gången ville hon ta ett nytt grepp på genren.
– Jag ville skriva en ”gammaldags” deckare utan alla tekniska hjälpmedel som polisen har i dag. Själv är jag väldigt fascinerad av tekniska kriminalgåtor à la CSI, men av och till så märker jag att jag saknar den gamla goda detektiven. Jag ville också leka lite med genren och skriva en slags hommage till den klassiska kriminalromanen.
1222 över havet handlar till det yttre om en samling tågresenärer som blir isolerade på det norska fjället i en våldsam snöstorm. Tåget, där också Hanne Wilhelmsen är passagerare, spårar ur, och de måste vänta på räddningen i till synes trygg isolering på ett gammalt hotell (som också finns i verkligheten och heter 1222). Men strax hittas en av passagerarna skjuten och en spännande och otäck mordgåta rullar igång.
Hur fick du idén till boken?
– Jag är ofta på Finse och har flera gånger blivit insnöad däruppe på hotellet. Det är den högsta punkten på Bergenbanan (mellan Oslo och Bergen) och under vinterhalvåret är det inte möjligt att komma dit på annat sätt än att åka tåg, skidor (minst fyra mil) eller helikopter.
– När vädret gör detta omöjligt finns det helt enkelt ingen väg till eller från stället. Det var väldigt frestande att skriva en roman där handlingen är avskuren och avstängd från tid och rum.
Det var ett tag sedan du skrev en hel roman med Hanne Wilhelmsen i centrum. Har du saknat henne?
– Nej, egentligen inte. Jag är ganska klar över att mina figurer är fiktiva. Jag har inte det nära, intima förhållandet som många författare tycks ha till sina romanfigurer, det verkar nästan ibland som om de ser dem som levande personer. Men det var spännande att skriva om henne igen.
På vilket sätt har hennes karaktär utvecklats sedan sist?
– I början av boken är hon samma introverta, avvisande och olyckliga person som i Presidentens val. Men det händer något med henne på Finse. Hon tvingas på ett helt nytt sätt förhålla sig till andra människors närhet, och det gör något med henne.
Den roligaste delen i författarprocessen, tycker Anne Holt, är att utarbeta själva plotten och att göra research. Med åren tycker hon sig ha blivit bättre på att se vad som fungerar och vad som inte gör det. Själva skrivprocessen är uppdelad i olika jobbfaser och blir alltmer intensiv, ju närmare hon kommer deadline.
– De första månaderna går jag upp mellan fem och sex, läser tre tidningar, lagar havregrynsgröt till familjen och följer vår dotter till dagis klockan nio.
Sedan jobbar jag till två, går ut med hunden och hämtar dottern klockan fyra. Jag lever ett rakt igenom tråkigt och tillfreställande liv på eftermiddagarna och kvällen!
– De sista månaderna jobbar jag mycket mer och de sista veckorna innan jag ska bli klar med en bok åker jag bort måndag till fredag, jobbar dygnet runt och kommer hem till helgen igen.
Du har provat på många olika yrken i ditt liv; advokat, politiker, journalist.
Har det varit en tillgång i arbetet som författare?
– Jag har svårt att se att just mina yrken ska tillföra något mer till mitt skrivande än min övriga erfarenhet. Jag tror i så fall att det är viktigare att jag närmar mig femtio år har varit med om mycket och träffat många människor.
Vad tycker du bäst om med författaryrket?
– Att det ger stor flexibilitet. Och att jag både får och kan leva av att ljuga. Det var omöjligt som advokat och journalist!