Hallå där, Mikael Fant… (augusti 2008)

Grundläggande genetik är din första bok. Hur kändes det att nu äntligen se sitt eget manus i bokform?
Fullkomligt galet! Jag fick nån sorts fånig min i ansiktet som inte släppte på ett dygn, och som kommer tillbaka med jämna mellanrum. Mina kompisar blev rädda för mig, de sa att det kallades ett leende. Hoppas det inte är allvarligt.

Nu har boken skickats ut till recensenterna. Är du nervös över folks reaktioner?
Jo, nu får jag äta upp min tidigare kaxighet. Har tyckt innan att det är väl inte så farligt, och att jag har skinn på näsan. Men nu när nedräkningen har börjat blir mina knän geléigare för var dag. Jag kommer förmodligen vara Arne Anka-knäpp på recensionsdagen.

Vad har du hittills fått för reaktioner?
De som läst tidigare versioner sliter boken ur händerna på mig. Alla tycker omslaget är jättefint. Mamma började gråta. Min sambo skryter om mig på sitt jobb.

Vad känns mest spännande?
Att få dela med mig av något. Att ge människor en upplevelse. Det känns fantastiskt att få lov att göra det. Och att få det bekräftat.
Jag kan knappt bärga mig tills jag får se någon sitta och läsa min bok, eller köpa den. Jag får väl sittstrejka på Hamrelius bokhandel här i Malmö på släppdagen och vänta in min första köpare…

Har du någon ny bok på gång?
Ja, jo. Det har jag ju. Om en norrländsk pensionerad skogsarbetare på hemmet och hans tre döttrar. Spännande, va? Längtar efter att komma igång ordentligt i höst, när min jobbsituation har lugnat sig lite. I sommar har det inte blivit mycket skrivet, har suttit för mycket framför en skärm för att kunna sätta mig igen när arbetsdagen är slut.