Frågor & svar – Ers Majestäts olycklige Kurt
I boken berättas om hur Kurt Haijby deltog i ett party för homosexuella hemma hos prins Eugen på Waldemarsudde. Bland gästerna fanns kung Gustaf och Karl Gerhard. I boken nämns att Karl Gerhard röker cigarrett med munstycke. Jag förstår att författare kan tillåta sig friheter i en roman som inte alltid behöver hålla sig till sanningen, men jag reagerade mot just detta. Karl Gerhard var nämligen övertygad antirökare. Det har jag hört honom själv berätta på en inspelning, det har också hans son Per Gerhard berättat i en av sina böcker. Min slutsats är att en roman naturligtvis inte behöver vara sann, men att skriva att Karl Gerhard rökte är att gå från sanningen alltför mycket. Tack i övrigt för en intressant bok! Den var mycket läsvärd och lättläst!
/Rolf Wenander SVAR:
Tack för Ditt brev! Vi lär oss verkligen mycket av uppmärksamma läsare!
Att en rökande Karl Gerhard är frukten av vår fantasi är vi de första att erkänna. Vad som måste vara sant och vad som får vara påhittat i en roman med verklighetsbakgrund tycker vi är en personlig smaksak. Vår erfarenhet av våra läsare är att de som av någon anledning vet hur det var i verkligheten i något avseende ibland – men långt ifrån alltid – kan bli störda av att vår roman inte stämmer med verkligheten i just det avseendet, medan de som inte alls vet hur det var i verkligheten helt enkelt läser boken som en roman och då bara tar till sig stämningen av svunna tider så som vi skildrat den.
* * *
FRÅGA:
Läst boken, intressant. Saknar Tidningen Fri Kritiks inblandning och beslag. Var inte Albin Ström inblandad?
/Stig Blomberg
SVAR:
Hej Stig. Här slår du oss på fingrarna. Vi har inte stött på vare sig den tidningens namn eller namnet Albin Ström vid vårt resarcharbete. Menar du den tidningen som Haijby processade mot i början på 1950-talet och där Henning Sjöström företrädde tidningen? Berätta gärna mera för oss på Piratförlagets hemsida (skriv i rutan här ovan) så kan vi alla öka på vår kunskap om Haijbyaffären.
Med vänlig hälsning
Per E Samuelson
* * *
FRÅGA:
Nu har jag läst den förträffliga romanen om Kurt Haijby ”Ers Majestäts olycklige Kurt” och hans märkliga liv och eftersom jag bara var i tio-tolvårsåldern i början av 50-talet minns jag inte mycket mer än tidningarnas svarta rubriker om Haijbyaffären. Men nu efter närmare sextio år har jag tack vare denna storslagna roman äntligen fått veta hur det egentligen förhöll sig och med dessa rader ber jag att få framföra ett stort tack för en mycket intressant och gripande skildring om detta speciella rättsfall. Fast det var ju lite synd att han skulle sluta sina dagar på ett sånt olyckligt sätt, ett bättre öde var han väl värd kan man tycka. Och vem vet, så småningom kanske vi kan hoppas på en liknande roman om den så kallade Husebyaffären med Florence Stephens, som tydligen också var ett knepigt rättsfall på den tiden.
Med vänlig hälsning
H-E Svensson
SVAR:
Hejsan och tack för Ditt brev! Och hjärtligt tack för dina fina ord som gläder oss! Visst var Husebyaffären en märklig historia. Faktum är att flera läsare tagit upp den med oss. Vi får väl se vad framtiden utvisar!
Vänligen Lena & Per
* * *
FRÅGA:
Hej,
Tack för en fantastisk välskriven och spännande bok. Jag sträckläste den från pärm till pärm. Jag skulle gärna vilja läsa även Haijbys böcker Patrik Kajson går igen och Ett lysande följe. Finns de att få tag på?
Vänliga hälsningar Jenny Nilborn
SVAR:
Hej Jenny!
Tack så mycket för berömmet! Haijbys egna böcker – så utskällda och usla när de kom – har blivit rariteter. ”Ett lysande följe” lyckades vi hitta på ett antikvariat i Malmö. ”Patrik Kajson går igen” blev ju uppköpt i sin helhet, precis på det sätt vi beskriver i boken. De är alltså mycket svåra att få tag på. I början av 80-talet gjordes ett nytryck av ”Patrik Kajson går igen” så den kan hittas på nätet om Du söker på antikvariat. En varning! Böckerna är så dåliga att de knappt går att läsa…
Glada hälsningar Lena & Per
* * *
FRÅGA:
Hej! Jag har två frågor, vilka personer figurerar på omslaget till er bok? Hur har ni lyckats återge dialoger och tankar, sinnestämningsr så väl som ni gjort i er utomordentligt intressanta och fascinerande bok.
/Thomas
SVAR:
Hej Thomas och tack för Dina vänliga ord!
Omslaget är gjort av en skicklig formgivare vid namn Eric Thunfors. Han hade några olika förslag, samtliga med tema 30-tal. Vi valde den med de cocktaildrickande herrarna för att den liknar Kurts liv, men personerna är okända och bilden kommer från en bildbyrå.
Dialoger och tankar har vi hittat på helt själva. På något sätt kommer sådant naturligt när man väl fått grepp om en karaktär. Alltså, när t.ex. Anna växt fram som en snäll och hårt arbetande kvinna, så föll det sig naturligt att hon pratade så där lite enkelt men klokt och vänligt, och kungen vet man ju faktiskt hur han pratade, eftersom det finns inspelningar. Att kungen var en skämtsam spelevink fick vi också reda på. Sedan kom hans tal och tankar naturligt. Och genom alla brev och annat vi hittade om Kurt och från hans egen penna, så förstod vi att han var lite pompös och uppblåst, och sedan vi gissade oss till att han måste ha varit en kul och charmig person också, och då försökte vi göra honom sådan. Det var väldigt roligt att höra att Du tycker vi lyckats!
* * *
FRÅGA:
Tack för en härlig läsupplevelse!
Er bok om Haijbyaffären fångade mig totalt i dagarna fyra (var så inne i framställningen att jag en morgon på väg till jobbet missade att gå av pendeltåget…). Välskriven, spännande, underhållande. Osäkerheten om vad som är fakta och vad som är fiction gav en extra krydda åt läsningen.
När kommer filmen? Med Max von Sydow som Gustaf V, Mats Bergman i rollen som Kurt Haijby och Johan Rabaeus som Torsten Nothin. I Maria Lundqvist ser jag goda hustru Anna.
Med vänlig hälsning
Thorsten S
SVAR:
Bäste Thorsten!
Varmt tack för Ditt trevliga brev! Vi vill gärna lägga ut det på vår läsarsida hos Piratförlaget.se. Fantastiskt kul att du blev så fängslad även om det ju var trist att Du kom för sent till jobbet! Extra trevligt är det att få höra att Du tyckte om blandningen av fantasi och fakta. Vi gillar själva den genren väldigt mycket – bara fakta blir tråkigt och bara fantasi kanske inte är lika lärorikt. Här fick vi chansen att behandla ett tungt ämne på ett lätt sätt och det har varit ett väldigt roligt projekt!
En film eller tv-serie är en dröm och Dina förslag till skådespelare är utmärkta! Visst intresse har framförts redan i den vägen. Vi får väl se…
Hjärtliga hälsningar/ Lena & Per
* * *
FRÅGA:
Hej,
Har fått din mejladress av vännen Mattias på Piratförlaget – hälsningen gälller förstås lika mycket Lena som dig.
Varmt tack för en underbar hörupplevelse: Ers majestäts olycklige Kurt. Och vilken suverän uppläsare Helge Skoog är, helt outstanding. Hustru Lena D instämmer helhjärtat.
Jag är illa miljöskadad efter drygt femtio års decklarläsande men kan ärligt intyga att er bok givit mig mer nöje än det mesta jag konsumerat. Verkligheten överträffar alltid fantasins produkter även om jag förstår att mycket i er dokumentärroman måste vara tilldiktat.
För många år sedan skrev jag en artikel om Conrad Quensels deckare Den lycka lek, utgiven någon gång på 50-talet under psudonymen Coque på Diakoniförlaget. Om ni inte känner till den och blir nyfikna på mina synpunkter skickar jag gärna en kopia, texten innehåller nog lite extra quenseliana av intresse.
Bästa och tacksamma hälsningar från
Ulf Durling
Sekr i Svenska Deckarakademin.
SVAR:
Bäste Ulf!
Tack för Dina vackra ord! Det är verkligen en ära att få beröm från Dig! Jag är själv en inbiten deckarläsare sedan tioårsåldern och känner mycket väl till Svenska Deckarakademin och de flesta av dess ledamöter och författare. Som Sydsvenskanläsare har jag läst John-Henri Holmbergs välskrivna kritik på deckarsidorna och som ung flicka läste jag K Arne Bom och naturligtvis Sjövall/Wahlöö. Det känns lite overkligt att just Du i denna illustra krets har njutit så av vårt förstlingsverk, tillsammans med hustru – och, får man förmoda, katter? Intressant det Du berättar om Quensel. Han var ju en bifigur i just vår roman, men vi blev alltmer förtjusta i honom, framför allt eftersom han var kattälskare, varför vi utvidgade hans hjälteroll så mycket vi kunde.
Hur som helst, stort tack, och som sagt all heder åt Helge Skoog! Att höra honom läsa upp våra ord var en sällsam och underbar upplevelse!
Med vänlig hälsning
Lena Ebervall
* * *
FRÅGA:
Jag läste boken med stor förundran, jag är 65 år och har i min barndom hört om Haijby-affären som ”anna vill skilja sig eftersom min man har en affär med kungen” men det var ju 1936? Hur nämndes det i den sena rättegången? En underlig känsla är denna: vilken hållhake fanns på Tage Erlander?
/Ulf
SVAR:
Skilsmässan 1936 var inte så mycket på tapeten under rättegången 1952 men var ett litet problem för åklagarsidan; här hade ju Kurt och Anna fått pengar efter initiativ från kungens rådgivare! Det kunde ju inte ens riksåklagaren påstå att det var utpressning. Lösningen blev att de pengar som Kurt och Anna fick då aldrig omfattades av åtalet utan bara pengarna som Kurt fick därefter. När det gäller Tage Erlanders roll så tror vi inte att Nothin hade någon hållhake på den genompräktige värmlänningen utan Erlanders överväganden är nog riktigt beskrivna i vår bok: Han hamnade i valet mellan att stödja Gustaf V och Nothin eller att stödja Hajiby. Han valde föga överraskande att stödja makthavarna och sopade därmed Nothins rättsövergrepp under mattan. Erlander plågades dock av detta, vilket bland annat kommer fram i de radiointervjuer som han gav 1973 där han intevjuades av Arvid Lagercrantz. I intervjuerna uppmanar Erlander mer eller mindre omgivningen att gräva i fakta rörande Haijbys intagning på Beckis. ”Det blev aldrig ordentligt utrett”, säger han. Det uttalandet blev ett bevis på att vi var rätt ute när vi gjorde researchen. För övrigt hatade Erlander Nothin, delvis kanske för att han visste att Nothin inte var oskyldig i Haijbyaffären men att han ändå var ”tvungen” att hjälpa honom komma undan. När Nothin fyllde 70 år 1954 skrev han så här i sin dagbok: ”Besynnerligt kändes det nog att inte uppvakta Nothin med annat än ett telegram på hans 70-årsdag. Men det skulle ha varit alldeles omöjligt för mej att gå dit och låtsas delta i hyllningarna för en man, vars senaste uppträdande så helt bekräftat alla mina undertryckta misstankar.”
Per E. Samuelson Lena Ebervall
* * *
FRÅGA:
En liten fundering som fanns under tiden jag läste boken och som jag inte riktigt fick kläm på var den där portföljen med ev bevis i om den existerade i verkligheten eller det var något som ni lade till historien, det är ju svårt att förstå om den fanns att den ej användes i tid för Haijbys upprättelse. Tackar på förhand att jag fått störa.
/Jan-Erik Palm
SVAR:
Själva portföljen och vad den innehöll har vi fantiserat ihop. Däremot finns uppgiften att Haijby, samma dag som han dog, sökte upp Henning Sjöström på eftermiddagen och till honom överlämnade alla sina dokument rörande Haijbyaffären. I ett uttalande som Henning Sjöström gjorde i en tidningsintervju någon gång på 70-talet berättade Henning om det här och lade till att Haijby ville att Sjöström skulle skriva en bok om hans liv, ”men det har jag inte gjort”, lade Henning Sjöström till i intervjun.
Med vänliga hälsningar, Lena och Per
* * *
FRÅGA:
Jag har läst er bok och är intresserad att tolka den på spanska. Vad tycker ni om det?
/Jorge
SVAR:
Hola Jorge, que tal? Gracias por tu mail. Quisiera saber quien eres, con quien trabajas y donde vives? has leido nuestro libro? A mi me gustaria traducirlo en espanol pero tienes que hablar con Piratförlaget sobre eso. Si estas interesado en trabajar con el libro, hay que ponerse en contacto con ellos!
Saludos, Lena Ebervall
* * *
FRÅGA:
Hej,
Jag fick Er bok i julklapp. Det är den bästa bok jag har läst på länge. Jag har en fråga. Ni skriver att Haijby avled 21 augusti 1965. Var blev han begraven? Finns det någon anteckning om hans begravning. Eller var han helt ensam och övergiven 1965. Hur ensam kan en människa bli. Visserligen var han kanske en tjaskig filur men han var ändå människa.
Med beundran över Er bok
Bertil Lindström
SVAR:
Hej Bertil och tack för ditt trevliga mail! Vi blir så glada när våra läsare berömmer oss.
Jo, visst var det ett hemskt öde att inte ha någon i hela världen när man dör. Haijby var så ensam att det sista han gjorde var att skicka två telegram, det ena till Henning Sjöström och det andra till en tidning, till avsked. Han hade ingen annan att skriva till inför självmordet.
När det gäller begravningsplatsen tänkte vi aldrig på det när vi skrev boken, men Mark Levengood ställde faktiskt exakt samma fråga till oss när han hade läst boken, och vi måste svara att vi vet inte! Kanske vet någon av våra läsare?
Med vänliga hälsningar, Lena och Per
* * *
FRÅGA:
Jag har läst er bok med stort intresse och engagemang. Flera saker förefaller mig dock osannolika – vilket kanske är signifikativt! Jag skulle också vilja veta mer detaljer om vad som är fakta och vad som är fiktion. Hur belagt är t.ex. festandet med Karl Gerhard och Gösta Ekman dä, Gustav V och deras ”glädjepojkar”. Tack för en bra bok!
/Peter Nordström
SVAR:
Hej Peter! Roligt att Du tyckte om boken!
Festandet bland den tidens kändisar och Gustaf V:s glädjepojkar är mycket väl belagt, annars hade vi inte skrivit så. Det fanns en hel subkultur i Stockholm kring förra sekelskiftet och långt in på 1950-talet, med homosexuella, som ju på den tiden var tvungna att smyga och därför skulle allt vara hemligt och mystiskt. I denna subkultur ledde – inte bara i Sverige – överklassen stort, alltså riktigt fin överklass med grevar, baroner och även kungliga. Att de hade ”kotterier” där bland annat Karl Gerhard och Gustaf V ingick och där man broderade och kallade varann vid kvinnonamn kan man läsa om i exempelvis den fantastiska antologin ”Sympatiens hemlighetsfulla makt” som finns med i vår litterarurlista. Det är också så att HBT-forskningen numera på ett mycket seriöst sätt kartlagt dessa ”hemliga” klubbar och att de kungliga namnen förekommer där. Samtidigt ingick det i de oskrivna reglerna att om man fick vara med, så skulle man vara diskret och inte berätta något för någon utomstående. Därför fick aldrig vanligt folk reda på något. Vi har som författare dessutom haft turen att via bekantas bekanta fått bekräftelse på att just dessa pikanta supéer ägde rum ute på Waldemarsudde! Visst är det intressant!
Med vänlig hälsning/Lena o Per
* * *
Göteborg 25 okt 2008
Hej Lena och Per,
Jag har precis avslutat läsningen av er fascinerande bok om Kurt Haijby. Otroligt intressant och kusligt livsöde som ni beskriver.
För någon vecka sedan var jag inne i bokhandeln o botaniserade i hyllorna, och fick se boken, som jag köpte direkt. Haijbyaffären var något som diskuterades när vi var små och unga. Det gick inte riktigt att förstå vad det handlade om och de vuxna var inte särskilt angelägna om att förklara det hela. Därför hade jag bara en sån där vag uppfattning om konstiga affärer med Gustaf V och om rättsröta. Boken kom alltså att fylla en lucka. På något sätt fick det samma dignitet här som McCarthy fick i USA.
Tack för en intressant läsupplevelse!
Gustaf Olsson
* * *
Växjö 28 okt 2008
Efter att med stor glädje läst er bok om Johansson-Haijby vill jag berätta följande.
Min mormor född 1886 blev änka 1912. Som änka flyttade hon tillbaka till sitt föräldrahem, Drottningholm. Mormor hade 2 flickor, min mamma och hennes lillasyster. Föräldrar till mormor var gammelmorfar som var fiskare i Mälaren. Siklöjan gick till, fisken såldes inne i Stockholm på torget. Sagde Johansson-Haijby sökte arbete hos gammelmorfar som fiskardräng, om han fick jobb vet jag ej. Min äldre syster bekräftade att han sökte jobbet. Att Haijby sedan friade till mormor minns jag bestämt. Fick nej. Mormor hade fått nog av äktenskap. Jag tror att Haijby trodde att mormor var förmögen. Till saken hör att min mamma fick dockmöbler av Haijby. Min dotter äger möblerna, en soffa, bord m.m. De har alltid kallats för Haijby-möblerna. Min mamma, född 1908, var kanske 10 år när hon fick dockmöblerna. Mormor var alltså mer än 10 år äldre än Haijby. Detta brev kan kanske vara av intresse för er.
/Gerd W, Växjö
* * *
FRÅGA:
Angående tidigare inlägg om Nothins dotter: Jag tycker inte att ert resonemang håller! Ni beskriver den exakta platsen för Torstens bostad i Småland, beskriver vad hans hustru led av och vilket år hon dog samt påstår att dottern tynade bort vid ungefär samma tid. Där jag bor känner man väl till Nothins dotter. Hon är gravsatt på vår kyrkogård. Hon var en verklig person som dog av hög ålder så sent som oktober 2007. Den bok ni har skrivit är bra, det kan jag inte säga något annat om. Men även om ni i förordet förklarar att den är baserad på verkliga fakta och att ni sedan förskönat, lagt till och dragit ifrån, känner jag mig ändå liksom lurad. Jag trodde att det var minspel, kläder, viss ordväxling och liknande som skulle vara fiktion. Nu verkar det som om det kan vara vad som helst. Jag har insett efter att ha läst Patrik Kajson går igen att mycket är baserat på Haijbys bok och att ett flertal utredningar och dokument stärkt hans påståenden. Jag befarar att er bok kommer att framställas som ”bevisning”. Det har faktiskt redan skett. Då i synnerhet på den ort jag bor. Vinklingen på de artiklar som gjordes då er bok nyss släppts visade på att detta var en dokumentär roman. Jag kan i och för sig inte skylla er för det (hoppas jag!).
/Jenny
SVAR:
Det var roligt att du tyckte att vår bok var bra Jenny. Det är lika roligt att så många andra också tycker det. Att folk reagerar på att vi blandar fakta och fiktion kan bero på att den här sortens böcker fortfarande är ganska ovanliga i Sverige. I USA och England är den här nischen stor och inom filmindustrin likaså, tänk bara på filmen JFK där fakta och fiktion blandas friskt utan att tittaren ges en möjlighet att kontrollera vad som är sant och vad som är påhittat. När det gäller Nothins dotter så förstår vi din kritik. Det är klart att folk som vet att hon dog den 31 oktober 2007 kan tycka att boken på den här punkten innehåller ett allvarigt ”sakfel” . Vi får ta på oss ansvaret för att folk utgår från att varje faktauppgift som skrivs är helt sann. Men å andra sidan har vi hela tiden framhållit att boken är en roman med verklighetsbakgrund. Vi är övertygade om att boken i sina stora drag är sann – vår forskning visar det – men vi har också varit tydliga med att vi har ändrat några detaljfakta (dock bara på ett fåtal ställen varav du har hittat ett) för att få boken litterärt tydlig. När det gäller Nothins dotter tänkte vi så här: Bokens huvudtema är att beskriva hur makten i Sverige i närtid har behandlat en misshaglig invånare, Haijby. Nothin har här en viktig roll, och vår forskning visar att resultatet av alla hans intriger – mot Haijby och mot andra – bland annat blev att han i slutet av sitt liv var ensam och isolerad. Vi ville peka på att ”svinhugg går igen” och att den som sysslar med intriger och maktmissbruk också får sitt straff. Då tyckte vi att det var på sin plats att berätta att han var ensam på det privata planet också, och för att göra det litterärt tydligt skrev vi ut både hans fru och hans dotter ur historien på ett definitivt sätt. Alternativet hade varit att beskriva Nothins ensamhet genom att återge hur han umgicks med sin dotter under resten av sitt liv. Det tyckte vi var otydligt och onödigt. Det är alltså ingen miss av oss utan ett medvetet val. Vi vet vad hon hette, när hon föddes, när hon dog, vi har ytligt följt debatten om arvet och den kritik som riktats mot dem som hade hand om hennes förmögenhet.
Med de bästa hälsningar från Lena Ebervall och Per E. Samuelson
* * *
FRÅGA:
Hej! Jag undrar om det finns en chans att man kan få läsa faktautkastet till boken? Alltså det som var innan det skönlitterära lades till.
/Maria
SVAR:
Hej Maria och tack för Din fråga!
Nej, det låter sig tyvärr inte göra – ”faktautkastet” består av en hel bokhylla full av pärmar! Det är en enorm massa handlingar och anteckningar, tidningsartiklar och avskrifter av rättegångsprotokoll och så vidare, med en tjock pärm per ämne. Det går alltså inte att ta ut en viss del och läsa. Men vi svarar gärna på frågor om Du undrar över någon specifikt!
Med vänliga hälsningar Lena o Per
* * *
FRÅGA:
Vad gjordes för research när det gäller Nothins dotter? Är ni medvetna om att hon avled 2007? Jag är glad för hennes skull att boken kom ut efter hennes död, dels för de sanningar som kommit i dagen, men också för att hon inte behövde läsa om sin egen död! Kan det vara så att ni var så pengahungriga likt de olika karaktärerna i boken att ni helt enkelt valde bort att kolla upp en del väsentliga fakta?
/Jenny Arvidsson
SVAR:
Hej Jenny,
Tack för din fråga. Det är väldigt roligt att ha så engagerade och kunniga läsare. Vi har gjort mycket research men ändrat en del detaljer för att historien ska bli logisk. Vi har skrivit för vårt nöjes skull och absolut aldrig menat att såra någon. Nothins dotter är inte en karaktär i boken och varken hennes namn eller verkliga livsöde är därför med.
Med vänliga hälsningar
Författarna
* * *
FRÅGA:
Tack för en otroligt bra bok. Trodde i min enfald att Sverige var en rättsstat. Planerar Ni att skriva fler liknande böcker?
/Kenneth
SVAR:
Vi har flera idéer som på olika sätt kommer att ta upp problemen i rättsstaten, hur illa det kan gå för enskilda individer! Tack för berömmet! Det blir vi väldigt glada för!