Följ oss på sociala medier:
”Den här boken ligger i tiden på många sätt. Inte bara genom...”Läs mer
”Jacob har verkligen lyckats fånga den tid vi befinner oss i, men...”Läs mer
”Romanen dröjer sig kvar i det som gör ont, men har även...”Läs mer
”Det är intressant, hemskt och sorgligt. Men samtidigt viktigt, det var...”Läs mer
”Fin skildring...”Läs mer
”Boken är välskriven och lättläst med ett språk som flyter fint. En ep...”Läs mer
”Vilken dramatik Birgitta Bergin skapar på det lilla skäret, man hör vi...”Läs mer
”På många sätt en ordens och musikens tvillingsjäl till Patti Smith, be...”Läs mer
”Berättelsen om det journalistiska arbetet att avslöja IB och det polit...”Läs mer
”Spännande, lättläst, rolig, intelligent spänningsroman ... I del två h...”Läs mer
”Ur en odramatisk start i en villaidyll bygger Unni Lindell ut en...”Läs mer
”Malin Haawind tecknar ett säkert porträtt av miljön, mellan raderna hö...”Läs mer
”Nu har hon verkligen nytänt! Hon har ett kolossalt driv i sitt...”Läs mer
”En roman vars första mening är "Min terapeuts samtalsrum är också henn...”Läs mer
”En spännande, lärorik roman... Betyg 4, Mycket bra”Läs mer
”Det blir kriminellt spännande när ett värdefullt manuskript försvinner...”Läs mer
”Varmt, hjärteknipande och med en gåta som gör läsningen till en riktig...”Läs mer
”Lisa Bjerre och Susan Casserfelt hittar rätt med mycket i boken. Karak...”Läs mer
”Thunberg Schunke lyckas åter förmedla en intressant och skrämmande ber...”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Tredje Monikaboken är om möjligt ännu bättre än de två tidigare. Perfe...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”... extremt spännande och välskriven. ... Totalt sett visar ändå boken...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Guillou när han är som bäst.”Läs mer
”Appelqvist bevisar att man kan skapa spänning utan blodigt våld. En or...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer

Jan Guillou tippade rätt – ännu tidigare

Redan i romanen Fienden inom oss från 2007 förutsåg Jan Guillou att JMG Le Clézio skulle bli Nobelpristagare inom kort. Aftonbladet uppmärksammar detta i en artikel med titeln Guillou och kristallkulan.

Fienden inom ossHär följer ett utdrag ur Fienden inom oss, en scen med Ewa och Pierre Tanguy:

”Berätta i stället om böckerna på den där listan”, passade hon på medan de fortfarande skrattade. ”Vad var det rikets säkerhetstjänst hade konfiskerat i Capitaine Bouhassans bokhylla?”
   Distraktionen fungerade, han sken upp och gjorde en svepande gest över en liten hög med böcker som han staplat upp på glasbordet.
   ”Den där Capitaine Bouhassan skulle jag vilja bjuda på middag”, sa han. ”Jag inser att det kanske är lite olämpligt just nu, men i alla fall. Så här ligger det till med hans bibliotek … ”
   Han gjorde en medvetet parodisk militär avrapportering och började med de sex böcker han lagt fram i en liten hög på glasbordet. Dem hade han nämligen hittat i sina egna bokhyllor.
   Han höll upp bokomslagen allteftersom han redogjorde för författare och innehåll. De första titlarna rörde en marockansk motståndsman som hette Ben Barka som enligt Pierre närmast var att betrakta som en sorts socialdemokratisk politiker, knappast upphetsande och definitivt inte terroristiskt, även om Ben Barka mördats av den franska underrättelsetjänsten 1965.
   Mer uppiggande var nästa storhet som således fanns i såväl hans egen boksamling som hos officerskollegan Bouhassan. Det var Marockos internationellt mest kände författare Tahar Ben Jelloun, som fått Goncourtpriset 1987 för romanen L’enfant de sable, som mycket riktigt beslagtagits. Förmodligen därför att ordet sable, sand, förde tanken till någonting skumt som hade med araber eller islam att göra.
   Men så kom vi till beslagslistans verkliga pièce de résistance, Pierres absoluta favoriter. Nämligen två verk av Frankrikes sannolikt näste Nobelpristagare J M G Le Clézio. Den ena boken hette La guerre, misstänkt titel onekligen, även om texten knappast handlade om krig. Den andra hette rätt och slätt Désert, och där hade vi förstås den där misstänkta öknen igen.