Följ oss på sociala medier:
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”"Handbok för språkpoliser" är en fin liten bok som förmedlar en massa ...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Jan Guillou tippade rätt – ännu tidigare

Redan i romanen Fienden inom oss från 2007 förutsåg Jan Guillou att JMG Le Clézio skulle bli Nobelpristagare inom kort. Aftonbladet uppmärksammar detta i en artikel med titeln Guillou och kristallkulan.

Fienden inom ossHär följer ett utdrag ur Fienden inom oss, en scen med Ewa och Pierre Tanguy:

”Berätta i stället om böckerna på den där listan”, passade hon på medan de fortfarande skrattade. ”Vad var det rikets säkerhetstjänst hade konfiskerat i Capitaine Bouhassans bokhylla?”
   Distraktionen fungerade, han sken upp och gjorde en svepande gest över en liten hög med böcker som han staplat upp på glasbordet.
   ”Den där Capitaine Bouhassan skulle jag vilja bjuda på middag”, sa han. ”Jag inser att det kanske är lite olämpligt just nu, men i alla fall. Så här ligger det till med hans bibliotek … ”
   Han gjorde en medvetet parodisk militär avrapportering och började med de sex böcker han lagt fram i en liten hög på glasbordet. Dem hade han nämligen hittat i sina egna bokhyllor.
   Han höll upp bokomslagen allteftersom han redogjorde för författare och innehåll. De första titlarna rörde en marockansk motståndsman som hette Ben Barka som enligt Pierre närmast var att betrakta som en sorts socialdemokratisk politiker, knappast upphetsande och definitivt inte terroristiskt, även om Ben Barka mördats av den franska underrättelsetjänsten 1965.
   Mer uppiggande var nästa storhet som således fanns i såväl hans egen boksamling som hos officerskollegan Bouhassan. Det var Marockos internationellt mest kände författare Tahar Ben Jelloun, som fått Goncourtpriset 1987 för romanen L’enfant de sable, som mycket riktigt beslagtagits. Förmodligen därför att ordet sable, sand, förde tanken till någonting skumt som hade med araber eller islam att göra.
   Men så kom vi till beslagslistans verkliga pièce de résistance, Pierres absoluta favoriter. Nämligen två verk av Frankrikes sannolikt näste Nobelpristagare J M G Le Clézio. Den ena boken hette La guerre, misstänkt titel onekligen, även om texten knappast handlade om krig. Den andra hette rätt och slätt Désert, och där hade vi förstås den där misstänkta öknen igen.