Jan Guillou tippade rätt – ännu tidigare

Redan i romanen Fienden inom oss från 2007 förutsåg Jan Guillou att JMG Le Clézio skulle bli Nobelpristagare inom kort. Aftonbladet uppmärksammar detta i en artikel med titeln Guillou och kristallkulan.

Här följer ett utdrag ur Fienden inom oss, en scen med Ewa och Pierre Tanguy:

”Berätta i stället om böckerna på den där listan”, passade hon på medan de fortfarande skrattade. ”Vad var det rikets säkerhetstjänst hade konfiskerat i Capitaine Bouhassans bokhylla?”
   Distraktionen fungerade, han sken upp och gjorde en svepande gest över en liten hög med böcker som han staplat upp på glasbordet.
   ”Den där Capitaine Bouhassan skulle jag vilja bjuda på middag”, sa han. ”Jag inser att det kanske är lite olämpligt just nu, men i alla fall. Så här ligger det till med hans bibliotek … ”
   Han gjorde en medvetet parodisk militär avrapportering och började med de sex böcker han lagt fram i en liten hög på glasbordet. Dem hade han nämligen hittat i sina egna bokhyllor.
   Han höll upp bokomslagen allteftersom han redogjorde för författare och innehåll. De första titlarna rörde en marockansk motståndsman som hette Ben Barka som enligt Pierre närmast var att betrakta som en sorts socialdemokratisk politiker, knappast upphetsande och definitivt inte terroristiskt, även om Ben Barka mördats av den franska underrättelsetjänsten 1965.
   Mer uppiggande var nästa storhet som således fanns i såväl hans egen boksamling som hos officerskollegan Bouhassan. Det var Marockos internationellt mest kände författare Tahar Ben Jelloun, som fått Goncourtpriset 1987 för romanen L’enfant de sable, som mycket riktigt beslagtagits. Förmodligen därför att ordet sable, sand, förde tanken till någonting skumt som hade med araber eller islam att göra.
   Men så kom vi till beslagslistans verkliga pièce de résistance, Pierres absoluta favoriter. Nämligen två verk av Frankrikes sannolikt näste Nobelpristagare J M G Le Clézio. Den ena boken hette La guerre, misstänkt titel onekligen, även om texten knappast handlade om krig. Den andra hette rätt och slätt Désert, och där hade vi förstås den där misstänkta öknen igen.