Följ oss på sociala medier:
”Boken kallas en psykologisk thriller och är oerhört lättläst, med ett ...”Läs mer
”En riktigt bra berättelse om ett verkligt livsöde som är mer fascinera...”Läs mer
”När himlen faller ner är en personlig berättelse, baserad på författar...”Läs mer
”Kort och gott så är Stormskörd av Mattias Leivinger och Johannes Pinte...”Läs mer
”Samtidsfrågor i ruggig bladvändare.”Läs mer
”Det här är en klassiker ... om man verkligen vill lära sig...”Läs mer
”Lövestams tredje bok i serien om grammatik är likt de andra skriven på...”Läs mer
”Marie-Louise Ekmans pregnanta noteringar har en poetisk kvalitet som s...”Läs mer
”Deckardrottningar finns i överflöd, men inte många kan skriva storslag...”Läs mer
”Trovärdigt om gängkriminalitet.”Läs mer
”Samtidigt som berättelsen drar in mig och får mig engagerad så lär jag...”Läs mer
”Författaren är en fena på tidsmarkörer och detta tillsammans med bra s...”Läs mer
”Det är driv i berättelsen.”Läs mer
”Jag tyckte den var skojig. Underhållande, lättläst och, precis som inn...”Läs mer
”Det är nära till leende när man läser boken. ... Boken visar...”Läs mer
”Sweet Lolita är en stark och viktig bok ... Detta är en...”Läs mer
”Denna gång hamnar skrupellösa flyktingsmugglare och andra samtida feno...”Läs mer

Jular jorden runt

av Elin Lindqvist

Elin LindqvistMin mamma har alltid sett till att vart vi än har åkt eller bott i världen så har vi firat Lucia och sedan svensk jul med jultomte. Jag tyckte bäst om Luciatraditionen. På med linnen, kronor och glitter och inte skämmas, utan ut och sjunga Luciasånger för uppskärrade franska grannar. Därför har jag också alltid försökt fira Lucia på något sätt, vart jag än befunnit mig i världen. Jag har sökt mig till en svensk ambassad, sjungit sångerna högt för alla som orkat lyssna, plockat fram en liten Lucia med guldlockigt hår och ställt på skrivbordet. Julen däremot, den tycker jag kan firas på många olika sätt.

För några år sedan firade jag jul med tre vänner från Vietnam i staden Trat i Thailand. Vi hade tagit ledigt från dykningen i Nha Trang och Thin var gravid. Meningen var väl att vi skulle åka vidare till Koh Chang eller någon annan vacker och lugn ö, men Thin var orolig efter de skakiga vägarna genom Kambodja. Så vi stannade i Trat. En stad som folk passerar men inte gärna övernattar i. Vårt hotell låg mitt i en stor vägkorsning med många bussar, tuk-tuks, färggranna bilar och lastbilar. Grant önskade sig pizza i julklapp. Jag hade hellre ätit något enkelt på marknaden, men vi enades om att vi skulle göra något som vi inte gjort på länge. Det blev pizza och ett dammigt rödvin. Ovanför våra huvuden hängde en liten röd plastskylt där det stod Mery Kristmas. Den snurrade runt i takt med fläkten och glitter regnade ner över våra tallrikar. Vi var de enda gästerna på restaurangen och kocken satt och tittade på en liten kornig TV-skärm. Thin var trött och vi gick hem. Från karaokebaren bredvid hotellet hördes någon sjunga sentimentala amerikanska julsånger. Vi satte oss ner på de fuktiga sängarna och gav varandra våra oinslagna julklappar.

Senare den kvällen fick jag ett mejl från min farbror. Han berättade om sin första jul ensam utomlands. Han gick till sjöss som 14-åring och skulle fira många jular i olika hamnar runt om i världen. De äldre sjömännen drack sig redligt berusade och min farbror försökte hålla sig undan och tänkte på de världar som fanns utanför båten. Hur såg det ut i Rio, Manilla, Marseille, Yokohama en julaftonskväll?

I Manilla firas julen ordentligt. En stor majoritet filipinos har varit katoliker ända sedan den spanska kolonialtiden och kyrkorna blir så fullsatta att det sätts upp skärmar utomhus för att fler ska kunna följa mässan. Jag var där och firade jul med familjen som 18-åring. Först i Manilla och sedan ute på en liten ö. Jag väntade barn med en gift man. God jul. De tyckte inte de andra. Jag satte mig ner i sanden och tyckte att Filippinerna kändes som ett litet Centralamerika mitt i Asien.

Något år senare kom jag också till Centralamerika. I Mexiko började man tänka på julen strax efter att festligheterna för Día de los Muertes var över. Från att fira döden vände man sig till födelsen. Cirkeln var aldrig sluten. Detsamma sker i New York. Från Halloween till Thanksgiving till jul. Vackra dekorationer, kalla vindar, skimrande skyltfönster och starka lyktor. Skridskoåkning, varm cider, polkagrisrandiga käppar och stora paket. Jag var ensam och gick och såg Mamma Mia-musikalen på julaftonskvällen. Många muslimer, judar och icke julfirande familjer satt och sjöng med i ABBA:s sånger. Jag köpte CD:n och åkte hem, lagade pilgrimsmusslor, drack två flaskor vitt vin och dansade glatt naken till musiken halva natten. Våra två katter stirrade misstroget på mig.

En gång for jag till Virginia för att fira jul med pojkvännens familj. Hos modern bad vi bordsbön och gick till kyrkan och satt prydligt i hemmets finrum och öppnade vackert inslagna presenter som prasslade och glänste. På juldagen åkte vi över till faderns familj. Han satt med fötterna på bordet och rökte på. Merry Christmas! ropade han glatt och hans fru tittade ut från köket med en vegetarisk kalkon i händerna.

Pojkvännen och jag firade jul i Tokyo tillsammans en gång när vi bodde där. Det var bara vi två omringade av miljoner små glada figurer och gulliga små leksaker och leende dockor, och överallt stod det mely kulisumasu med de japanska katakanatecknen. Det skimrade och sprakade och rasslade och pep. Vi åt fantastiskt god mat på en liten restaurang. Massor av olika skålar med utsökt tofu och algsallad. Runt omkring oss satt par och såg generade ut. Julafton är parens dag i Tokyo, en romantisk högtid som man firar med den man älskar, en extra Alla hjärtans dag.

Att fira just hjärtats dag på julen kanske egentligen känns mer naturligt än att fira det den konstruerade 14 februari. Julen är ju för många redan laddad med nostalgi och melankoli, familjekaos och sann kärlek, varm och givande gemenskap, gräl och frustrationer. En sann Alla-hjärtans-dag. Så ska i alla fall jag tänka i år. Joyeux Noël!