Jag tror att granen är ond

av Sara Kadefors

I helgen hade 25 stycken i klassen bakat pepparkakor eller lussebröd. Tolv hade julpysslat. Hälften hade varit ute med sina föräldrar och haft en mysig dag på stan eller besökt en julmarknad. Flera hade varit på Skansens julmarknad. Där är det verkligen julstämning, säger de i klassen som varit där. Där säljer de karameller i en strut. Nästan alla i klassen har en strut med karameller i hemma. Eller någon tomte gjord av halm. Det finns hobbyaffärer på stan där man kan handla pyssel, säger Emma K. Hennes mamma hade pysseldag i helgen, med bomull och flirtkulor. Nästan alla har haft pysseldagar med sina föräldrar, alla utom min son. Och Kevin. Men hans föräldrar har typ problem. Stackars mitt barn. Stackars, stackars, att vara den ende förutom Kevin som inte pysslat eller har en julstjärna i fönstret hemma. Är det mitt fel då eller? De finns faktiskt andra som kan lägga julstjärnor i fel låda. Ändå verkar det bara vara jag som tänker på hur tomt det är i köksfönstret hemma. Ändå verkar det bara vara jag som tänker på att det måste bakas snart.
Sedan tänker jag på huset. Jag tror att det blir kladdigt i köket och att man bränner fingrarna på sockret när man ska göra ett hus. Jag tänker att bitarna går sönder väldigt lätt och att den mest proffspyssliga person kan misslyckas någonstans på vägen. Jag tror att risken är stor att man blir irriterad när man gör ett pepparkakshus. Kanske börjar man skrika åt sina barn för att de är klumpiga och jäkligt osmarta. Jag tror att ett pepparkakshus kan förstöra relationerna i familjen. Liksom småkakor och hemmagjord sill. Och jättemånga påhittiga julklappar inslagna i lika påhittiga, glittrande paket. Jag tror att granen är ond. Och jultomten en psykopat. Och att hon i Bingolottos uppesittarkväll vill oss illa, liksom rimstugan, Carola och julgudstjänsten i P1.