Julskildringar vi minns…

I kapitlet ”Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand” får vi läsa om vikingarnahjältarnas julfirande. 48 slaktade ollonsvin, blodkorv med timjan i, varmt öl och halshuggning utgör kärnan. Ett firande som hör till de mustigare inom den svenska litteraturen, där läsaren har svårt att inte själv känna stanken av kött och öl och blod. På gott och ont, förstås.
Charles Dickens – En spökhistoria vid jul (A christmas carol, 1843)
Den snåle, sure affärsmannen Scrooge hatar julen. Den är ”humbug”, tycker han. När han på julaftonskvällen får besök av tre spöken som visar honom olika scenarior kring hans liv tänker han till sist om. Scrooge förvandlas från gammal surkart till godheten personifierad. Dickens julsaga från 1843 räknas som en av de riktiga julklassikerna och har fungerat som ramverk för många efterföljande berättelser.
Helen Fielding – Bridget Jones Dagbok (1996)
Bridget har svårt att hålla dieten och cigaretterna i styr under den kaotiska engelska julhelgen. Mammans älskare Julio från Portugal dyker upp aggressiv och full på sherry, polisen anländer och det bråkas om vem som gör bäst skysås. Vännerna lyser med sin frånvaro. Tur då att den gode Mark Darcy till sist drar iväg henne till en champagnelunch på lyxhotell.
Hjalmar Söderberg – Pälsen (1898)
Om den fattige och sjuke doktor Henck som får låna en päls av sin rika vän, direktören Richardt. Spatserande genom ett vintrigt Stockholm i sin lånta päls känner sig Henck upplyft, som en ny man. När han kommer hem får han ett betydligt ömmare mottagande av sin hustru än brukligt, men kanske inte av en helt önskvärd anledning. Söderbergs bitterljuva novell från 1898 har tagit sig in i den svenska julens absoluta litteraturkanon.
H.C Andersen – Flickan med svavelstickorna (1848)
Förvisso utspelar sig H.C Andersens tragiska berättelse på nyårsafton, men julstämningen ligger ändå solid över den. När den fattiga lilla flickan ligger och fryser i gränden och genom att tända svavelstickor drömmer sig bort från kylan och mörkret ser hon en saftig gås, en julgran och ett präktigt fyrverkeri för sin inre syn. Och till sist sin mormor, som tar henne med till gud.
Nick Hornby – Om en pojke (1998)
Den inbitne ungkarlen Will Freeman hatar julen av en väldigt specifik anledning: hans pappa skrev jullåten ”Santa’s super sleigh” som spelas på alla varuhus i England från november till nyår, till Wills stora plåga. Royaltys från låten är också hans enda inkomstkälla. Men när Will, förvisso med blandade känslor till en början, tar pojken Marcus under sina vingars beskydd märker han att julen kan vara riktigt trevlig bara man har någon att fira den med.
Bret Easton Ellis – American psycho (1991)
Psykopaten och massmördaren Patrick Bateman går också på julfest. Men han gör det berusad på vodka martini-drinkar och i sitt konstanta pillerrus. Precis innan Bateman går till festen mördar han en japansk budkille. På den extremt överklassiga julfesten har arrangören Evelyn hyrt in dvärgar, som stör Bateman. ”För mycket rött” mumlar han. ”Det gör mig nervös”. American Psycho kan endast rekommenderas som julläsning för den riktigt magstarke som verkligen inte är sugen på de traditionella, och oftast betydligt mysigare, julhistorierna.
När du efter trettonhelgen någon gång tröttnat på att läsa om griljerad skinka och överdosering av julsnaps rekommenderar vi att du