Följ oss på sociala medier:
”Att läsa det som utlovas vara en första del av hennes memoarer...”Läs mer
”IB – som i inhämtning Birger är spännande och intressant ... Mycket lä...”Läs mer
”Spännande, lättläst, rolig, intelligent spänningsroman ... I del två h...”Läs mer
”Det är en mycket spännande bladvändare i samma klass som Unni Lindells...”Läs mer
”... slarvar inte fram sina gestalters öden. Haawind beskriver målande ...”Läs mer
”Liza Marklund i sitt esse.”Läs mer
”När de stora dragen i feelgoodromaner nästan alltid följer en välbekan...”Läs mer
”En spännande, lärorik roman... Betyg 4, Mycket bra”Läs mer
”... med "Det elfte manuset" visar hon åter vem som är Norges...”Läs mer
”Varmt, hjärteknipande och med en gåta som gör läsningen till en riktig...”Läs mer
”Det här är en spännande berättelse förlagd till dagens hårdnande samhä...”Läs mer
”Thunberg Schunke lyckas åter förmedla en intressant och skrämmande ber...”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Tredje Monikaboken är om möjligt ännu bättre än de två tidigare. Perfe...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”En mordgåta rullas upp, långsamt och nervkittlande… En verklig bladvän...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Jagformen har gjort Jan Guillou gott. Riktigt gott. ... Guillous som a...”Läs mer
”Härlig spänningsroman med en sympatisk medelålders hjältinna och många...”Läs mer
”Historieskrivningen ... är en kulturgärning av rang.”Läs mer
”Det här måste vara den bästa roman hon skrivit hittills.”Läs mer
”Projekt jul är en välskriven feelgood om känslor av utanförskap och hu...”Läs mer
”Björn Paqualin är också manusförfattare. Det märks. Hans formuleringar...”Läs mer
”"Vem fan är du" borde läsas i alla politiska partier idag. Förutom att...”Läs mer
”Romanen är en riktigt fartig och rolig skröna ... Här finns några rikt...”Läs mer
”Wollin skriver på ett sätt som jag skulle kalla effektfullt. Varje men...”Läs mer
”Här får ni massor av spänning i en underbar förpackning. Passar alltså...”Läs mer
”Boken handlar om sorg, depression, psykoser och övernaturliga fenomen....”Läs mer
”Att bokens undertitel är "Skriftställning 2005-2021" måste förstås läs...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Wow vilken fantastisk bok! Birgitta tillhör en av mina favoritförfatta...”Läs mer
”Romandebutant som imponerar.”Läs mer
”Intrigen fängslar från början till slut trots många förgreningar. Det ...”Läs mer
”Thunberg Schunkes kriminalromaner är alltid ambitiösa med intriger som...”Läs mer
”Rappt och trovärdigt berättat om en tragisk verklighet som snart ingen...”Läs mer
”Detta är en gripande skildring om det sociala arvet, barnlängtan, hopp...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer
”Intressant och angelägen läsning är det, för än finns förhållanden att...”Läs mer
”Idag Dör Alla Gudar av Mattias Leivinger och Johannes Pinter är en spä...”Läs mer
”...kapitel för kapitel skruvas spänningen upp och till slut är jag hel...”Läs mer

Ann-Marie Skarp skriver om debatten kring Liza Marklunds Gömda (2009)

Just nu rasar en häftig debatt i såväl medierna som i bloggvärlden om sanningshalten i Liza Marklunds dokumentärroman ”Gömda”. Rent sakligt är det fråga om en ständigt återkommande diskussion i litteraturvärlden. Förra året ifrågasattes exempelvis författarna Maja Lundgren och Unni Drougge på samma sätt, dessförinnan Åsne Seierstad och Per Gunnar Evander. Och om man vill kan man gå tillbaka ända till Daniel Defoes ”Robinson Crusoe” (år 1722). När publiken upptäckte att berättelsen inte var ”sann” blev det ett herrans liv.Men vad som är nytt är hettan i den ilska och upprördhet som nu strömmar mot Liza Marklund och Piratförlaget från alla håll. Det manar till eftertanke.Att ”Gömda” är en roman och inte ett reportage har hela tiden varit självklart från våra utgångspunkter. Både ”Gömda” och uppföljaren ”Asyl” har sålts som romaner och också självklart legat på bästsäljarlistan för skönlitteratur och inte facklitteratur. Det står inte ”ett sant reportage” på bokens omslag utan ”en sann historia” av det enkla skälet att ett reportage definitionsmässigt måste vara sant.”En sann historia” är alltså något annat än ett reportage. Blandar författaren in fiktiva inslag i sitt reportage blir det nämligen fiktion. Eller ”faktion”, som den nya litteraturvetenskapliga termen lyder, alltså en blandning av fakta och fiktiva inslag.

Det är ändå vanligt att skönlitterära författare beskriver sina verk som sanna. Ernst Brunners bok om Karl XII härom året sägs vara ”sann”. Liksom Jan Myrdal på sin tid ”skruvade upp verkligheten till fiktion” i sina lovordade och, på sina håll, häftigt kritiserade och lögnstämplade barndomsskildringar. Det är en vanlig föreställning att litteraturen kan åstadkomma en annan sanning än den faktabaserade journalistiken. Man kan tänka sig en litterär sanning eller, som i Liza Marklunds fall, en politisk sanning.

Liza Marklunds mångåriga och djupa engagemang för misshandlade och förföljda kvinnor är väl känt. Berättelsen om ”Mia” följer till punkt och pricka den politiska linjen och Liza Marklund skapade en allmängiltig bild av hur vidrig verkligheten kan te sig och skruvade på så sätt upp verkligheten till fiktion med Mias berättelse som ramhandling.

Den politiska effekten av boken uteblev till en början, när den gavs ut på Bonnier Alba 1995. Men efter Liza Marklunds dundergenombrott med romanerna ”Sprängaren” och ”Studio sex” föreföll det som en bra idé att göra ett nytt försök med ”Gömda”. Den här gången lyckades det och boken fick ett mycket stort politiskt genomslag.

Ingen har bestridit den generella, ”politiska” sanningen i ”Gömda”. Allt borde därmed vara frid och fröjd. Liza Marklund skrev en bok som gjorde världen något bättre och mer kan en politiskt syftande författare inte önska sig.

Ändå svallar nu indignationsvågorna höga mot alla de faktiska ”sakfel” som journalisten Monica Antonsson med imponerande flit grävt fram genom att jämföra den journalistiska verkligheten kring personen ”Mia” med den litterära verkligheten kring dokumentärromanens ”Mia”.

Det är en lika ovanlig som omöjlig granskning. På samma sätt skulle man, om man hade tid, kunna upprätta protokoll över ett stort antal samtidsromaner i såväl den dokumentära stilen som den mer litterärt fiktiva. Alla författare som jag räknat upp, utom möjligen Defoe, har i sina lanseringsintervjuer och liknande sammanhang intygat att deras romaner är ”sanna”. Det är en vedertagen del av denna litterära genre. Men hur vore det möjligt att granska eller kontrollera allt detta?

Förmodligen bygger hela detta missförstånd på orden ”en sann historia” på bokens omslag. För oss i förlagsvärlden var uppenbarligen den signalen (dokumentärroman) mycket tydligare än för allmänheten. Det misstaget kommer nog varken vi eller andra förlag att göra om i framtiden.

Ann-Marie Skarp
Förlagschef Piratförlaget

Mer läsning:

Liza Marklund skriver själv på debattsajten Newsmill.