Bloggarna knyter nya band mellan författare och läsare

Sommaren 2005 fick bloggen sitt definitiva genomslag i Sverige. Från att ha levt en ganska undanskymd tillvaro i internets mörkare hörn blev bloggen (ordet kommer från engelskans ”web log”) accessoaren alla skulle ha. Vid bloggens genombrott handlade debatten om en ny superdemokratisk möjlighet – plötsligt kunde alla göra sina röster hörda på nätet. Journalisternas monopol över agendan var brutet. Och bloggande var inte längre något som bara tonåringar sysslade med utan politiker, direktörer, musikfreaks, journalister och en stor mängd modeorakel startade egna bloggar. Det tog inte lång tid innan även en annan yrkesgrupp började dyka upp i bloggosfären – författarna.
I dag är författarbloggar en lika självklar del av bloggvärlden som modebloggarna. Piratförlaget har pratat med två av sina bloggande författare, Malin Persson Giolito och Katerina Janouch, om varför de bloggar och hur det påverkar det övriga skrivandet. Båda är överrens om att skillnaden mellan att skriva romaner och blogga är milsvid. Eller med Malin Persson Giolitos ord:
– Det är som att jämföra klotter på en skoltoalett med att måla sixtinska kapellet. Skillnaden är enorm eftersom formaten är så olika varandra.
Katerina Janouch menar att bloggande är mer som att prata, medan romanskrivande är ett gediget hantverk som kräver koncentration.
– Blogginlägg gör man i förbifarten, att skriva en roman tar tid, kraft och uthållighet.
Vilka likheter ser du mellan romanskrivande och bloggande?
– Att man arbetar med det skrivna ordet. Men bloggen är så fragmentarisk. En roman kräver kontroll och överblick och hantering av enorma textmassor, säger Katerina Janouch. Stärker det egna varumärket
Men om bloggen är så annorlunda från att skriva romaner och kan liknas med att ”klottra på en toalett”, varför driver då så många författare egna bloggar?
En starkt bidragande anledning är viljan att stärka det personliga varumärket, enligt både Malin Persson Giolito och Katerina Janouch. En blogg kan knyta befintliga läsare närmare författaren och generera nya läsare som blir intresserade av författarens böcker genom bloggen. Men frågan är om bloggen också kan få rakt motsatt effekt, att den kan rasera författares varumärken? Kulturjournalisten Jan Gradvall skrev en i en artikel i Dagens industri sommaren 2005 om hur journalisten och författaren Jan Olof ”Jolo” Olsson hade kommits ihåg av eftervärlden om han bloggat:
”Vi vill ha Jolo sittandes ensam på en pubstol i Dublin, med en Irish Times under armen. Om vi däremot – i en tillhörande blogg – kunnat läsa att Jolo efter pubbesöket gick till hotellet, åt en ostmacka på rummet, ringde mamma, tappade upp vatten i tvättstället och gned kalsongerna rena med en påse Y3, så hade Jolo inte varit Jolo i dag.”
Kontentan i artikeln är att författare riskerar att rasera den mystik som omgärdar dem och deras verk om de vid sidan av böckerna skriver bloggar. Det är bättre att hålla det privata privat för att behålla spänningen i böckerna. Varken Katerina Janouch eller Malin Persson Giolito ser dock några sådana risker, tvärtom tror Persson Giolito att hennes blogg kan underlätta för läsarna att skilja på vad som är självupplevt och helt och hållet uppdiktat i hennes böcker:
– Jag har skrivit en bok, Dubbla slag, som många tror handlar om mig själv. Då är det befriande att styra det där själv på bloggen, där kan jag måla upp en bild som verkligen handlar om mig, i stället för att göra det i böckerna. Men jag tycker inte att jag är särskilt privat i min blogg, jag har inga bilder på mina barn eller så. Däremot försöker jag vara personlig.
Katerina Janouch har varit en offentlig person länge, säger hon själv, och därför ser hon inga risker i att något ”mystiskt skimmer” skulle försvinna från hennes romaner på grund av bloggen.

”Nya Horace” en bloggfanatiker
Men en lika viktig anledning till att författare bloggar som det personliga varumärkesbyggandet är helt enkelt att det är roligt. Katerina Janouch uppskattar att det för henne närmre läsarna:
– Jag får en bra kontakt med mina läsare genom bloggen. Jag får feedback och insyn i läsarnas tankar och känslor.
Att blogga kan också underlätta den egna skrivdisciplinen, enligt Malin Persson Giolito:
– Bloggen är bra för att man disciplinerar sitt skrivande bättre och tvingas låta ”lustskrivandet” ta lite tid varje dag.
Samtidigt går det inte att sticka under stolen med att det tar mycket tid att driva en blogg. Katerina Janouch lägger omkring en timme om dagen på sin blogg, berättar hon. Malin Persson Giolitos tidsåtgång varierar. När hon har mindre tid över skriver hon kortare inlägg och vill hon skriva något ”mer genomtänkt” gör hon det på helgerna. En annan svensk författare som driver en populär blogg är Peter Englund, nyligen utsedd till Horace Engdahls efterträdare som ständig sekreterare för Svenska Akademien. Peter Englund verkar ha drabbats av en obotlig ”bloggfeber”. I en intervju som han gjort med sig själv på sin blogg frågar han sig om han kommer att hinna skriva böcker när han tar över sekreterarrollen på Svenska Akademien:
”Jag: Så det blir inga nya böcker nu?
Mig: Nej, inte på ett tag. Att vara ständig sekreterare är ett heltidsjobb, som kräver allt man har. Att tro att man skall fortsätta med sitt skrivande är bara att bedra sig själv, tror jag. (Hoppas dock kunna fortsätta blogga.)”
Oavsett hur länge Malin Persson Giolito, Katerina Janouch och Peter Englund fortsätter att blogga, och oavsett hur bloggande hade påverkat Jolos eftermäle, verkar fenomenet vara här för att stanna. Så länge någon vill läsa författarnas bloggar kommer de att fortsätta skriva dem.

Mer läsning: Här hittar du författarbloggarna
Läs mer om Katerina Janouch
Läs mer om Malin Persson Giolito