Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

En manisk boksamlares bekännelser

Malin Persson Giolito och bokhylla
Malin poserar framför hyllan med skönlitterärt på svenska, s-w.

Författaren Malin Persson Giolito har antagligen en av Bryssels största boksamlingar. Hennes nästan maniska samlande har lett till att mannen hotat med både skilsmässa och tvångsvård. Genom intervjun fick vi en fascinerande inblick i en riktig boksamlares psyke.

Det sägs att du har många böcker – hur många böcker har du?
– Ja, du. Jag har försökt att göra någon sorts uppskattning av hur många det kan vara. Jag har nittio hyllmeter böcker hemma och om det får plats fyrtio stycken böcker på en hyllmeter så är det alltså ungefär 3600 böcker. Utöver det har jag tre kartonger med böcker på vinden. Och två stycken stora kassar med olästa böcker i min garderob. Min man tycker att det är ett säkert tecken på att jag behöver vård.
Tog du med dig alla dina böcker när du flyttade till Bryssel?
– Nej, de första två åren utomlands, när jag bodde i Luxemburg och Brygge, hade jag inga böcker alls utan letade upp svenskar som jag lånade böcker av. Men när jag skaffade lägenhet i Bryssel började jag flytta på riktigt. I olika omgångar har de allra flesta letat sig ner till mig. Nu är det väl bara ungdomsbiblioteket som fortfarande står kvar i mitt gamla barndomsrum hemma hos mamma: Lotta-böckerna, Vi fem-serien, Kitty, Puss-och-kram, Ture Sventon, allt sådant. Men min äldsta börjar snart närma sig den där åldern, så det är snart dags att hämta dem också.
Hur är böckerna sorterade?
– Jag har bokhyllor i nästan alla rum i huset. Till och med hallen och trapphuset. Tanken är att allt ska stå i alfabetisk ordning. Och utöver den alfabetiska sorteringen så är böckerna också indelade i kategorier: svenskt skönlitterärt för sig, ett rum med enbart utländsk skönlitteratur, (vilket betyder i huvudsak franskt och engelskt, någon enstaka bok på italienska och kanske något ryskt som Christophe påstår att han kan eller har kunnat läsa), barn och ungdomsböcker står också för sig, kokböcker i köket, juridiskt och annan facklitteratur (som inte är historia eller litteraturhistoria) står i mitt arbetsrum tillsammans med ordböcker, lexikon och Nationalencyklopedien (både den brittiska och den svenska). Ett gästrum huserar konsthistoriska, historiska och litteraturhistoriska romaner (bland annat all gammal kurslitteratur från universitetet) och så vidare.
Men med tanke på att det kommer till en hel del nylästa böcker hela tiden, så är det svårt att hålla koll på det. Sedan finns det folk i min närhet som envisas med att organisera komplicerade städoperationer som innebär totalhaveri för min sortering. Så röran blir bara värre och värre. Jag försökte hitta mitt tummade exemplar av Mystic River häromdagen, men det var helt omöjligt. Sådant gör mig galen. Helt galen. Jag kan ligga sömnlös och tro att mitt kreativa skapande kommer att lamslås för all framtid av att jag inte kan hitta en speciell bok. Ja, du hör, jag är knäpp.
Skiljer du på pocketböcker och fina inbundna böcker med läderryggar eller står allt huller om buller, oavsett typ?
– Nej, de står huller om buller. En annan sak är ju att jag gärna grupperar de fina tillsammans om det bara passar in i sorteringen i övrigt. Fast jag älskar pocket. Storpocket nästan ännu mer.
Vissa sorterar sina böcker efter färg – är du för eller emot färgsortering?
– Jag vet inte om jag kan åstadkomma några upprörda känslor mot färgsorterade bokhyllor. För eller mot? Jag är för fred i mellanöstern, mot misshandel och incest. Världen skulle säkert vara en trevligare plats om vissa människor ägnade mer tid åt att färgsortera sina bokhyllor. Men jag skulle aldrig färgsortera förstås. Jag inbillar mig att innehavaren av en färgsorterad bokhylla inte bekymrar sig så mycket om att kunna hitta en viss bok snabbt. Eller att de kanske har ett överutvecklat färgminne, väldigt snygga färger på sina kläder eller en väldigt liten bokhylla, vad vet jag? Om jag skulle sortera mina böcker efter färg så skulle jag bli galen på en vecka. Det viktigaste för mig är att kunna hitta en bok jag letar efter. Vilken bok som helst, oavsett hur länge sen det var jag läste den. Och snabbt ska det gå.
Hur många exemplar av din egen bok har du hemma?
– Två. Men jag får snart 25 exemplar av pocketupplagan.
Har du några böcker du skäms över?
– Jag har en hel del skräplitteratur som jag inte skulle drömma om att skämmas över. Däremot hade jag under några plågsamma månader massvis med böcker av Hans Holmér och naturligtvis också Ebbe Carlssons Liket i lådan i min bokhylla efter att pappa gjort någon utrensning hemma hos sig och gett mig allt han inte ville ha. Men de skämdes jag för och därför slängde jag ut dem. Eller ja, skämdes och skämdes, jag slängde dem framför allt för att Christophe hotade med skilsmässa om jag inte slängde ut en del av mina böcker och då plockade jag bort sådant jag visste att jag aldrig skulle sakna. Nej, jag tror inte att jag är typen som skäms för det jag läser, oavsett kvalitet. Den sämsta bok jag har läst har en hedersplats i min bokhylla, jag skulle aldrig drömma om att gömma den eller göra mig av med den.
Har du någon skrythylla – böcker du ställer fram på en extra synlig plats för att folk som kommer på besök ska se dem?
– Nej. Jag vet att jag någon gång – när jag har panikbäddat sängen medan gästerna ringer på dörren – har tänkt att mitt nattygsbord ser ut som om det är arrangerat och därför slängt ner alla döda poeter och Booker-listade böcker i någon låda för att de inte ska synas. Jag tycker skrytböcker som folk lägger fram för att de ska synas är oerhört pinsamt. Så vänta nu, det här svaret hör nog hemma i föregående fråga. Märkligt. Jag undrar vad det här säger om mig, att jag kanske skäms mer för pretto-litteratur än chicklitt? Trots att jag läser både och.
Har du läst alla böcker du har hemma?
– Jag har läst ytterst få av de läderinbundna exemplar som jag har ”vanliga” kopior av. Sådana böcker är rena inredningsdesignen. Men jag har väldigt lite sådant. Så förutom de två överfulla kassarna med olästa böcker som står i min garderob har jag nog läst det mesta. Böcker som jag verkligen inte gillar läser jag inte klart.
Sparar du alla böcker du köper?
– Ja. Vad gäller böcker är jag som en sådan där som måste få besök av en städpatrull på reality-tv-mission för att få hjälp med att kunna komma in i sin egen hall. Jag sparar trasiga böcker, dåliga böcker, dubbletter, allt. Men jag gjorde som sagt ändå en jättelik utrensning härom året när min man sa att han skulle skilja sig från mig (eller ringa till det där reality-tv-programmet) om jag inte skapade lite plats i bokhyllorna. Det mesta gav jag bort, men det var ändå svårt. Det kändes som om jag stod och eldade mitt eget bokbål, ordens magi och vem är jag att döma Ebbe Carlsson, liksom.
Vilken författare har du flest böcker av?
– Strindberg, tror jag. Jag fick hans samlade verk i halvfranskt band när jag fyllde femton år (det stod högst på min önskelista) och då hade jag ändå redan det mesta i enklare upplagor. Så jag har fyllt ett helt bokskåp med bara Strindberg. Och jag är inte ens speciellt förtjust i honom, i alla fall inte på det viset. Ed McBain tar upp en del plats också. Och Joyce Carol Oates.


Malin Persson Giolito är aktuell med debutromanen Dubbla slag. Hon bloggar på Piratförlaget.se,
du hittar bloggen här.