Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Lästips inför alla hjärtans dag

Lördagen den 14 februri är alla hjärtans dag. Det är långt ifrån alla som går igång på denna högtidsdag, men vi tänkte ändå ge alla romantik-suckers där ute några tips på romantiska böcker. Vem vet, kanske kan författarnas tips förvandla den allra bittraste alla hjärtans dag-hatare till en våt pöl av kärlek och romantik?
 
Frågan vi ställde var: Vilken bok är den mest romantiska du läst?
 
Lena Ebervall: Jane Eyre av Charlotte Brontë.
– Spontant kommer att tänka på Jane Eyre. Det innehåller alla ingredienser som romantiken hyllade: galningar på vinden, gamla slott, djupaste sorg och smärta sammanflätat med djupaste lycka och kärlek. Det är dimma och fukt, blixtar som slår ner i mossbelupna träd, fruktansvärda hemligheter som hindrar de älskande, missförstånd, misstankar, olust och lust. Det fantastiska med den boken, som en gång för alla gör att Charlotte Brontë skrivit in sig i litteraturhistorien, är att Jane Eyre aldrig för ett ögonblick blir ett pekoral utan ännu efter tionde omläsningen är lika gripande och äkta som vid första läsningen, som många, liksom jag, nog gjorde i tonåren. Hur lyckas hon med det? Varför blir det inte Mitt Livs Novell av detta? Och lyckas inte människan slänga in en feministfackla dessutom? Hur höjer sig Brontë, med en sådan operamässig intrig, över det ordinära och förblir sublim, storartad? Säg det, den som kan.
 
Helene Tursten: Juloratoriet av Göran Tunström.
– Han skriver om tron på kärlekens styrka. I boken beskriver han många olika sorters kärlek: den mellan föräldrar och barn, den första kärleken, kärleken till musiken, till ordet och kärleken som inte känner några geografiska begränsningar. Samtidigt beskriver Tunström sorgen som löper jämsides med kärleken. Sorgen kan deformera människor men också liksom kärleken vara en källa till kraft.

Elin Lindqvist: Tristan och Isolde (keltisk saga)
– Tristan och Isolde; tidernas kärlekshistoria som säkert lagt grunden till många av våra sagor och berättelser om den omöjliga, förtrollade kärleken. Kanske är kärleken som starkast just i det ouppnåeliga skedet, kanske är Romeo och Julia en symbol för romantik just därför att de aldrig får varandra… I litteraturens värld behövs ofta magiska drycker, trollformler och dödens skugga för att skapa känslofylld passion och dramatik. Är det i sökandet efter det trollbindande, upplyftande och förskönade som vi smyckar våra bord med rosor, champagne, ostron och choklad? Njut i varje fall!

Malin Persson Giolito: Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
– Det är en banal historia. Handlingen är inte originell, vare sig i förhållande till andra romaner eller i förhållande till författarens egen produktion. När romanen kom ut kallades den ”konkursrealisation” av de samtida kritikerna.
En sommarförälskelse, en tonårsflirt, en ung man som är rädd för att binda sig och en flicka som är rädd för det mesta. De möts igen tio år efter den fumliga och ofullbordade romansen och missnöjda som de är med det liv de fick så drabbas de av Passionen.
Så klart. Jag var naturligtvis en av de som försvarade Lydia redan innan jag läste Till Lydia. Men jag tyckte ändå synd om Arvid, jag tyckte inte att han svek henne, i alla fall inte lika mycket som hon svek honom. Det är annorlunda nu. Numera tycker jag rätt illa om huvudpersonerna och att historien är ett riktigt pekoral. Förmodligen säger det något om mig och mitt lyckliga äktenskap. Men jag undrar om det inte säger en del om boken också. Och kanske om författaren. Som jag fortfarande älskar. Reservationslöst.
Boken ja. Den allvarsamma leken. Naturligtvis. Kan man svara något annat?

Mikael Fant: Pappersdrakar av Romain Gary
– Pappersdrakar av Romain Gary är i alla fall den senaste bok jag läst som varit riktigt romantisk. Om en fransk hantverkarson som möter dottern i en lätt bedagad polsk adelsfamilj med sommarnöje i Frankrike. Tycke uppstår efter mycket besvär, men sedan bryter dessutom andra världskriget ut. Gary har en fantastisk förmåga att laborera med känslor och krydda med ett visst mått av sentimentalitet som visserligen är på gränsen men aldrig trillar över i det värsta manipulativa Kay Pollack-schmalzet. En fantastisk författare.