Författarskolan del 3: Mikael Fant om trovärdig dialog
Med en tafflig dialog riskerar man att urholka både bokens känsla och karaktärernas trovärdighet. Här guidar författaren Mikael Fant dig förbi de värsta fallgroparna när det gäller att skriva dialog.
– I idealfallet ska läsaren en bit in i en roman kunna förstå bara genom hur en karaktär uttrycker sig vem som sagt en viss replik i en bok utan att författaren behöver skriva ”säger Jakob” eller ”berättar Anders”, säger Mikael Fant.
Dialogen utgör en viktig del i de flesta böcker, men hur den används varierar. Enligt Mikael Fant, författare till Grundläggande genetik – en roman om blåögdhet och halva sanningar, finns det framförallt tre saker dialogen kan användas till. De är:
• Att föra handlingen framåt genom att en karaktär berättar om något som hänt.
• Gestaltning av karaktären genom vad han/hon säger och hur han/hon pratar.
• Att sätta stämningen i boken. Pratar karaktärerna stressat, lugnt, otrevligt eller otydligt? Det kan betyda mycket för stämningen i en viss scen. Samtalsämnen kan också prägla ”bakgrundsklangen”.
– Man måste tänka igenom vad man i det aktuella fallet vill göra och om dialog passar för detta. Till exempel om det i det här läget är okej att föra handlingen framåt genom dialog, återberätta ett skeende som en replik eller ett replikskifte eller borde jag hellre gestalta scenen? Den typen av överväganden. Just att föra handlingen framåt med hjälp av dialogen kan kännas konstruerat och distanserat om det används för mycket.Skriver först skräpdialog
När Mikael Fant skriver brukar han ofta först skriva ett slarvigt utkast i dialogpartierna, ”skräpdialog” kallar han det. Det innebär att han då inte lägger något krut på hur karaktärerna uttrycker sig utan bara vad de ska få sagt i varje stycke.
– På så sätt undviker jag att lägga krokben för mig själv, det hjälper mig att inte tappa flytet när jag skriver. Annars är det lätt hänt att du sitter och filar på dialogpartierna för länge.
När han känner sig klar med ett stycke går han tillbaka till dialogpartierna och skriver dem på riktigt. Då kommer till exempel saker som talspråkliga särdrag in i bilden. I Grundläggande genetik har till exempel karaktären Anders ovanan att slänga in engelska uttryck titt som tätt.
– Det är viktigt att ge karaktärerna dialogmässiga särdrag och språkliga egenheter. När man läser har man inte karaktärerna framför sig, man hör inte deras tonfall eller ser deras gestik till skillnad från film och då kan det hjälpa enormt för gestaltningen om en karaktär pratar på ett visst sätt.Lär känna dina karaktärer
För att kunna skriva sådana särdrag på ett trovärdigt och konsekvent sätt gäller det att man verkligen känner sina karaktärer. Ett tips är att skriva ner kortare stycken om varje karaktär för sig själv. Författaren ska veta mer om karaktärerna än vad som framkommer i texten.
– En äldre Östermalmsdam pratar på ett visst sätt, en yngre läkare pratar på ett annat. Sunt förnuft räcker ganska långt här, men skriver du historiska romaner kan det ibland vara läge att slå upp ord i etymologiska ordböcker för att ta reda på när de kom i bruk. Det skadar inte heller att lyssna på olika människor med olika bakgrund och ålder.
Att få till trovärdig dialog handlar inte om att lyckas skriva exakt som man pratar. Att skriftspråk och talspråk skiljer sig mycket åt vet alla som sett en transkribering av ett riktigt samtal.
– När man snackar är det mycket ”öööh” och ”liksom” och avbrutna fraser som du måste tvätta bort när du skriver dialog. Man kan ”färga” lite med talspråklighet men karaktärerna skulle bara framstå som dumma om man försöker skriva exakt som ett samtal i verkliga livet går till. Man ska sikta på trovärdighet snarare än extrem realism.Talspråk ger köttigare känsla
Men frågan om talspråk eller inte är en vattendelare. Mikael Fant är inte främmande för att skriva ”mej” i stället för det mer korrekta ”mig” och andra talspråksvarianter i just dialogpartierna. Fördelen är att dialogen på så sätt i bästa fall ges mer kött och blir mer naturtrogen, nackdelen är att det kan låta dumt. Det är viktigt att vara medveten om att det är de skriftspråkliga varianterna som av läsaren uppfattas som neutrala. Samma fallgropar finns med dialekter, som enligt Mikael Fant gärna kan användas, men bör användas sparsamt.
– Det kan bli häftiga effekter både med talspråk och utskriven dialekt, men det är något man kan krydda med snarare än använda genomgående.
Något man däremot måste göra är att läsa dialogen högt för sig själv, tycker Mikael Fant.
– När du läser dialogpartierna högt hör du om något låter helt fel. Det kan rädda de värsta misstagen.
Dialogen utgör en viktig del i de flesta böcker, men hur den används varierar. Enligt Mikael Fant, författare till Grundläggande genetik – en roman om blåögdhet och halva sanningar, finns det framförallt tre saker dialogen kan användas till. De är:• Att föra handlingen framåt genom att en karaktär berättar om något som hänt.
• Gestaltning av karaktären genom vad han/hon säger och hur han/hon pratar.
• Att sätta stämningen i boken. Pratar karaktärerna stressat, lugnt, otrevligt eller otydligt? Det kan betyda mycket för stämningen i en viss scen. Samtalsämnen kan också prägla ”bakgrundsklangen”.
– Man måste tänka igenom vad man i det aktuella fallet vill göra och om dialog passar för detta. Till exempel om det i det här läget är okej att föra handlingen framåt genom dialog, återberätta ett skeende som en replik eller ett replikskifte eller borde jag hellre gestalta scenen? Den typen av överväganden. Just att föra handlingen framåt med hjälp av dialogen kan kännas konstruerat och distanserat om det används för mycket.Skriver först skräpdialog
När Mikael Fant skriver brukar han ofta först skriva ett slarvigt utkast i dialogpartierna, ”skräpdialog” kallar han det. Det innebär att han då inte lägger något krut på hur karaktärerna uttrycker sig utan bara vad de ska få sagt i varje stycke.
– På så sätt undviker jag att lägga krokben för mig själv, det hjälper mig att inte tappa flytet när jag skriver. Annars är det lätt hänt att du sitter och filar på dialogpartierna för länge.
När han känner sig klar med ett stycke går han tillbaka till dialogpartierna och skriver dem på riktigt. Då kommer till exempel saker som talspråkliga särdrag in i bilden. I Grundläggande genetik har till exempel karaktären Anders ovanan att slänga in engelska uttryck titt som tätt.
– Det är viktigt att ge karaktärerna dialogmässiga särdrag och språkliga egenheter. När man läser har man inte karaktärerna framför sig, man hör inte deras tonfall eller ser deras gestik till skillnad från film och då kan det hjälpa enormt för gestaltningen om en karaktär pratar på ett visst sätt.Lär känna dina karaktärer
För att kunna skriva sådana särdrag på ett trovärdigt och konsekvent sätt gäller det att man verkligen känner sina karaktärer. Ett tips är att skriva ner kortare stycken om varje karaktär för sig själv. Författaren ska veta mer om karaktärerna än vad som framkommer i texten.
– En äldre Östermalmsdam pratar på ett visst sätt, en yngre läkare pratar på ett annat. Sunt förnuft räcker ganska långt här, men skriver du historiska romaner kan det ibland vara läge att slå upp ord i etymologiska ordböcker för att ta reda på när de kom i bruk. Det skadar inte heller att lyssna på olika människor med olika bakgrund och ålder.
Att få till trovärdig dialog handlar inte om att lyckas skriva exakt som man pratar. Att skriftspråk och talspråk skiljer sig mycket åt vet alla som sett en transkribering av ett riktigt samtal.
– När man snackar är det mycket ”öööh” och ”liksom” och avbrutna fraser som du måste tvätta bort när du skriver dialog. Man kan ”färga” lite med talspråklighet men karaktärerna skulle bara framstå som dumma om man försöker skriva exakt som ett samtal i verkliga livet går till. Man ska sikta på trovärdighet snarare än extrem realism.Talspråk ger köttigare känsla
Men frågan om talspråk eller inte är en vattendelare. Mikael Fant är inte främmande för att skriva ”mej” i stället för det mer korrekta ”mig” och andra talspråksvarianter i just dialogpartierna. Fördelen är att dialogen på så sätt i bästa fall ges mer kött och blir mer naturtrogen, nackdelen är att det kan låta dumt. Det är viktigt att vara medveten om att det är de skriftspråkliga varianterna som av läsaren uppfattas som neutrala. Samma fallgropar finns med dialekter, som enligt Mikael Fant gärna kan användas, men bör användas sparsamt.
– Det kan bli häftiga effekter både med talspråk och utskriven dialekt, men det är något man kan krydda med snarare än använda genomgående.
Något man däremot måste göra är att läsa dialogen högt för sig själv, tycker Mikael Fant.
– När du läser dialogpartierna högt hör du om något låter helt fel. Det kan rädda de värsta misstagen.
3 tips från Mikael Fant:
• Lär känna dina karaktärer. Du ska veta mer om dem än vad som framkommer i texten, på så sätt blir det lättare att föreställa sig hur de pratar, och dessutom hur de skulle reagera/vad de skulle säga i en viss situation.
• Tänk på vad dialogen används till i det aktuella stycket – persongestaltning, intrigdrivande eller stämningssättande?
• Läs högt för dig själv. När du läser dialogen högt märker du om du skrivit på ett sätt som ingen skulle prata. I samband med detta, ställ dig själv frågorna: 1. Är det här en trovärdig replik, och 2. Skulle person X uttrycka sig på det här sättet?
