”De tyckte jag lät för mycket som Carl Bildt”
Helge Skoog har läst in ljudboksversionen av Doktor Proktors Pruttpulver. Helge gillade historien – men fick bakläxa när han lät för mycket som Carl Bildt.Hur var Doktor Proktors pruttpulver att läsa in?
– Doktor Proktor var väldigt rolig! Den påminner till stilen om Kalle och chokladfabriken som jag också läst in som ljudbok. En lite Roald Dahl-aktig berättelse.
Vad tycker du om historien?
– Det är en blandning av skräck och barnbok i med de där läskiga scenerna med ormen i kloakerna. Det är ju kul och lite ovanligt också att den utspelar sig i Oslo. Man är van vid att läsa böcker om Stockholm, men Oslo och hela sjuttonde maj-paraden och det där var spännande!
Var det någon karaktär du hade problem med?
– Nja, det stod att Doktor Proktor skulle skorra, och de tyckte att jag lät lite som Carl Bildt, en halländning, när jag läste på det sättet så det fick jag göra om. Men det är alltid en balansgång när man läser in, hur mycket dramatiska friheter man kan ta sig. Vissa menar att man inte ska färga karaktärerna alls utan bara läsa in boken rakt av, men jag är skådespelare och gillar att dra på lite! Till vissa böcker brukar jag faktiskt skapa ett röstgalleri med kända personers röster, både levande och döda som får ”vara” olika karaktärer i boken.
Du läser ju in många böcker, finns det någon skillnad i att läsa in barn- och vuxenböcker?
– Njae, det beror mer på bokens karaktär. Det är kanske lite våldsammare karaktärer i barnböckerna. Men det är roligt med barnböcker, de kan ofta lyssnas på av de vuxna i familjen också på längre bilresor och dylikt. Så var det med Kalle och chokladfabriken och så är det med Doktor Proktor tycker jag. Det är en bok och ljudbok som hela familjen kan tycka om.
Vilken tycker du är tidernas bästa ljudboksinläsning?
– Jag vet inte om det finns någon som sticker ut… Men jag minns en inläsning av Frithiof Nilssons ”Piraten” som Ernst Hugo gjorde. Den var väldigt bra.
– Doktor Proktor var väldigt rolig! Den påminner till stilen om Kalle och chokladfabriken som jag också läst in som ljudbok. En lite Roald Dahl-aktig berättelse.
Vad tycker du om historien?
– Det är en blandning av skräck och barnbok i med de där läskiga scenerna med ormen i kloakerna. Det är ju kul och lite ovanligt också att den utspelar sig i Oslo. Man är van vid att läsa böcker om Stockholm, men Oslo och hela sjuttonde maj-paraden och det där var spännande!
Var det någon karaktär du hade problem med?
– Nja, det stod att Doktor Proktor skulle skorra, och de tyckte att jag lät lite som Carl Bildt, en halländning, när jag läste på det sättet så det fick jag göra om. Men det är alltid en balansgång när man läser in, hur mycket dramatiska friheter man kan ta sig. Vissa menar att man inte ska färga karaktärerna alls utan bara läsa in boken rakt av, men jag är skådespelare och gillar att dra på lite! Till vissa böcker brukar jag faktiskt skapa ett röstgalleri med kända personers röster, både levande och döda som får ”vara” olika karaktärer i boken.
Du läser ju in många böcker, finns det någon skillnad i att läsa in barn- och vuxenböcker?
– Njae, det beror mer på bokens karaktär. Det är kanske lite våldsammare karaktärer i barnböckerna. Men det är roligt med barnböcker, de kan ofta lyssnas på av de vuxna i familjen också på längre bilresor och dylikt. Så var det med Kalle och chokladfabriken och så är det med Doktor Proktor tycker jag. Det är en bok och ljudbok som hela familjen kan tycka om.
Vilken tycker du är tidernas bästa ljudboksinläsning?
– Jag vet inte om det finns någon som sticker ut… Men jag minns en inläsning av Frithiof Nilssons ”Piraten” som Ernst Hugo gjorde. Den var väldigt bra.
Doktor Proktors pruttpulver är Jo Nesbøs första barnbok. Den utkom i mars på Lilla Piratförlaget som ljudbok och inbunden.
Mer läsning: