Intervju – Mystiska Milla och spökskolan
Med Mystiska Milla-serien presenterar sig teamet Unni Lindell och Fredrik Skavlan för den svenska barnbokspubliken. Mystiska Milla som är en tuff men lite vilsen spöktjej som utmanar omgivningen med sin kaxiga attityd och aldrig säger nej till ett äventyr.
– Själva idén är unik och väldigt omfattande. Spöket Mystiska Milla bor på en syfabrik tillsammans med andra spöken. Om dagarna ligger de inne på materiallagret och om nätterna svävar de ut och lever. De vuxna spökena spökar för människorna medan de små går på spökskolan, berättar Unni Lindell.
I Mystiska Milla och spökskolan, den första boken i en planerad serie om tio, måste Milla åka till Paris för att rädda sin kompis Flinka Fiola som hamnat där av misstag. Tillsammans med pojken Pinneus Mysac åker hon till den franska huvudstaden och träffar där bland annat Edith Piaf och Victor Hugo – i spökform!
– Victor Hugo har en massa kunskap om litteratur och om människor. Om kärlek, lidelse och meningen med livet och döden. Meningen är att man, på egen hand, ska vilja ta reda på mer om Victor Hugo, hans liv och hans böcker, när man läst Mystiska Milla.
Fredrik Skavlan är nog mest känd som skicklig programledare i tv, men faktum är att han började sin karriär som illustratör och är en av Norges mest erkända tecknare. Att rita Mystiska Milla var dock ett ovanligt besvärligt uppdrag:
– Enligt Unni bestämmer jag allt det visuella, men hon ljuger. Milla, till exempel, hade jag tecknat helt annorlunda först. Alla var nöjda förutom Unni. Då fick jag rita hundra nya skisser. Jag kände mig som en fantomtecknare hos polisen och Unni var vittnet som sett det där spöket på riktigt.
Illustrationerna i Mystiska Milla har en lite naivistisk ton, är den typisk för dig?
– Haha! Det är inte meningen att det ska vara ”naivistiskt”, kanske kan jag inte rita bättre? Men jo, stilen som du ser är min. Främst av allt är nog Millateckningarna lite nostalgiska. Jag använde vissa tekniker för att skapa en känsla av hur barnböcker såg ut när jag själv var barn.
Vad ville du förmedla med illustrationerna?
– För mig handlar tecknandet mycket om att skapa hela personligheter, karaktärer – det rätta leendet, den rätta blicken. Den här gången var utmaningen att jag skulle teckna något som redan fanns inuti Unnis huvud, och som hon var väldigt bestämd med hur det såg ut.
Unni Lindell gör inga försök att revidera den historien:
– Fredrik är inte van vid att få synpunkter på det han gör, men det fick han när han skulle uppfinna Milla. Jag blev aldrig nöjd och Fredrik blev surare och surare, fast han låtsades som om allt var okej… Till slut ”hittade” vi ändå Milla och då var det bara för mig att börja skriva. Fredriks teckningar är verkligen fantastiska!
Även Jo Nesbøs första barnbok utkommer i Sverige i vår, är barnböcker en chans för deckarförfattare att balansera sitt skrivande? Lite mord i deckarna, lite gulligt i barnböckerna?
– Ha ha, nej. Jag gav ut min första barnbok redan 1986 så jag är egentligen en gammal räv i detta sammanhang. Av mina 56 böcker är bara sju kriminalromaner, 22 är barnböcker. Men det är ju intressant att tänka på till exempel Roald Dahl som också har skrivit både fantastiska barnböcker och kriminalhistorier. Man måste kanske vara lite barnslig för att skriva kriminalhistorier och lite vuxen för att skriva barnböcker?
säger Unni.
Mystiska Milla och spökskolan är den första boken om Milla. Nästa bok, Mystiska Milla och Sjustjärnan, utkommer i oktober på Lilla Piratförlaget. Där åker Milla till London och träffar William Shakespeare, Sylvia Plath och Florence Nightingale. Därefter fortsätter hennes resa över världen till Ryssland – för att träffa Fjodor Dostojevskij. De kulturella och historiska referenserna tillför en dimension som gör läsningen av Millaböckerna roligare även för föräldrar och äldre barn.
– Eftersom det är så många lager och en humor och visdom i böckerna som kan tilltala vuxna har vi sagt att de lämpar sig för 6–102-åringar. Men de passar nog bäst för barn som är över åtta år, tror Unni Lindell.