Följ oss på sociala medier:
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”"Handbok för språkpoliser" är en fin liten bok som förmedlar en massa ...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Recensioner av Jan Guillous nya bok: Ordets makt och vanmakt – mitt skrivande liv

Onsdag 2 september är recensionsdag för Jan Guillous Ordets makt och vanmakt. Här är utdrag ur några av de första recensionerna. Klicka  på länkarna för att läsa hela recensionerna.

”Jag betraktar Jan Guillou som en av våra bästa svenska journalister. … en av de mest underhållande memoarböcker jag har läst. Guillous jovialiska sarkasmer vinner poäng efter poäng, väcker fniss efter fniss. … Boken kommer knappast att bli anbefalld på journalisthögskolorna – därtill är författaren nog för uppriktig vad gäller arbetsmetodiken – men jag råder studenterna att skaffa den. Den väcker nämligen genuin lust till yrket … Man måste vara helt förblindad av ressentiment mot Jan Guillous offentliga framtoning och politiska åsikter för att inte ha genuin glädje av dessa lustfyllt formulerade minnesbilder från 40 år i den publicistiska hetluften.”
Nils Schwartz, Aftonbladet (vanligtvis litteraturkritiker i Expressen)
”Jan Guillou skriver bättre än andra svenska journalister. Men har han någonsin skrivit så bra som i Ordets makt och vanmakt?” Stefan Jonsson, Dagens Nyheter
Det är en bok så lysande, upplysande, träffsäker och välskriven att man vill anbefalla den till läsning för var och en som reflekterar över att bli journalist. Låt de hugade tentera på den! /…/ Ordets makt och vanmakt är spännande som en thriller att läsa, ­ibland som en spionroman. På snart sagt varje sida nya avslöjanden, intressanta personporträtt, minnesbilder som etsat sig fast.” Björn Widegren, Gefle Dagblad
”Tidningarna, tiden och politiken. Allt hör ihop, som sig bör, i den här boken. Jan Guillous roll i sammanhanget kan man ha olika åsikter om. Men man kan inte säga att han inte gjort skillnad.” Bodil Juggas, Arbetarbladet
”Vandringen från de första extraknäcken på herrtidningen FiB/aktuellt till de exempellösa framgångarna med Hamilton och Arn är en intressant och stundtals mycket underhållande läsning.” Anders Jacobsson, Västervikstidningen
”Att läsa Ordets makt och vanmakt är intressant – samt en aning nerslående när man ser hur lätt sanningen kan förlora. Men Jan Guillou leder oss igenom en hel rad intressanta ämnen och affärer. Allt skrivet med journalitisk effektivitet och skärpa /…/ oerhört roande läsning om journalistik, politik och dess sammandrabbningar.” Lars Böhlin, Västerbottens Folkblad
”Men under den muntra ytan anas en samhällsformation, som när rådande maktförhållande utmanas och kommer i gungning, visar sig mer auktoritärt än vad vi egentligen vill tillstå.
Jag kan inte riktigt säkert sätta fingret på hur Guillou konsekvent spelar fram den här motsättningen, den växer i huvudsak fram som en känsla, bara konstatera att det är rasande skickligt gjort.” Leif Larsson, Västerbottens-Kuriren