Bok & bibliotek: från bibliotekarieträff till monstermässa
Det har gått 25 år sedan två kulturentreprenörer lyckades samla 5000 bibliotekarier till en mässa i Göteborg. Nu är den jubilerande bok- och biblioteksmässan en självklar punkt i almanackan för såväl den läsande allmänheten som författare och proffsen i förlagsvärlden.
Bokmässan – en litterär motsvarighet till Kiviks marknad, firmafest för bokbranschen eller ett kulturellt och opinionsbildande forum? Svaret är nog alla tre, och mycket mer därtill. Med 2600 programpunkter fördelade på fyra dagar finns det utrymme för det mesta.
– Och det är ju egentligen bara de programpunkter vi har blivit informerade om. Ibland ordnar ju förlagen överraskningar i sina montrar, vad som helst kan hända, säger Anna Falck, vd för mässan.
Hennes pappa Bertil Falck var en av grundarna, tillsammans med Conny Jacobsson. Bägge jobbade med biblioteksverksamhet – Falck i Göteborg, Jacobsson i Hagfors – och fann varandra i den ganska dämpade, kvinnodominerade miljö som 80-talets olika bibliotekskonferenser bjöd på.
– Conny och Bertil satt och drack whisky på kvällarna och fick helt enkelt för sig att göra något roligare. De hade en personkemi som har präglat organisationen sedan dess, allt är professionellt skött men man ska ha roligt också, säger Ulf Roosvald, journalist och författare till jubileumsboken Boken om bokmässan.
Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer gästade den första mässan och har följts av ett flöde prominenta gäster med olika hög kulturell status: José Saramago, Jean M Auel, Mickey Spillane, Doris Lessing. Av förklarliga skäl är de gästande författarna en grundsten i bokmässan och inbjudningarna görs med fingertoppskänsla, och ibland lite tur.
– Jag minns Kenzaburo Oe, han var här 1992 och jag visste knappt vem han var men två år senare fick han Nobelpriset, säger Anna Falck.
Nu för tiden är bok- och biblioteksmässan okontroversiell och totalt ledande i Sverige. Försöken att etablera liknande arrangemang i Stockholm har misslyckats. Men det har inte alltid varit lika friktionsfritt, såväl 1991 som 1997 bojkottade de stora förlagen mässan, bland annat för att man inte tyckte man fick tillräckligt för marknadsföringspengarna. Författarna åkte dock ner ändå, och vid båda tillfällena varade bojkotten inte mer än ett år, sedan var förlagen tillbaka i fållan. Ulf Roosvald, som har studerat mässans historia för sitt arbete med jubileumsboken, menar att bokmässans position är ohotad.
– Det enda molnet som jag kan se på himlen är den allmänna konjunkturen, att kommunerna får mycket sämre ekonomi och inte kan skicka personal för fortbildning och så vidare. Bokmässan har en stabil organisation och har klarat stormar tidigare, säger han.
Numera ligger man och pendlar runt 100 000 besökare under de fyra dagarna och vd:n Anna Falck säger att man inte är säker på att man vill växa så mycket mer, det känns lagom. Fast så har man sagt tidigare också.
– Jag har gått igenom pressklippen sedan starten och ledningen brukar säga att ”nej, större än så här kan vi knappast bli”, även om det har varit 5000, 30000, 50000 eller 100000 besökare, säger Ulf Roosvald.