Julen med Monika
– Jag och många med mig vill nog ha lite förändring på julbordet. Andra kryddor, en ny färs i köttbullarna och några lättare vegetariska alternativ.
Att Monika Ahlberg skulle bli kokboksförfattare var det få som kunde tänka sig för 20 år sedan. Mitt uppe i en framgångsrik balettkarriär och med siktet inställt på att bli filmstjärna var det tillfälligheterna som förde Monika till hennes nuvarande yrke. Fast samtidigt, när man hör henne berätta historien om hur hon gjorde Rosendals trädgårdskafé till en succé och påverkade hela Sveriges kafékultur känns det ändå som om yrket var förutbestämt.
I mitten av 1980-talet bodde Monika och hennes man, skådespelaren och regissören Thommy Berggren, precis som nu på Djurgården. På sina joggingturer runt ön hade hon lärt känna trädgårdsmästarna Pål Borg och Lars Krantz och förälskat sig i deras projekt: de skulle restaurera förfallna Rosendals trädgård.
Tillsammans åkte Monika och Lars runt i diverse bagerier i Stockholm på jakt efter en lämplig bagare. Vart de än kom användes färdiga mjölblandningar och halvfabrikat. Efter att Monika dragit ut Lars från ett ovanligt misslyckat bageribesök där bagaren använde nedfrysta färdigskivade äpplen från Holland till sin äppelkaka, konstaterade han att det bara fanns en person som skulle kunna driva Rosendals Trädgårdscafé: Monika Ahlberg. Till historien hör att Monika, trots alla sina åsikter om bakning, aldrig själv bakat tidigare.
– Lars visste att jag var envis och att jag älskade Rosendal och visst hade han rätt. När vi öppnade kaféet den första dagen fanns det inte tre sorters kakor utan femtio. Alla var kladdiga och sneda men folk älskade det. I sanningens namn så lärde jag mig snabbt att laga en perfekt tårta men jag förstod att det var den hembakta känslan folk gillade. Så om kakorna kom ut ur ugnen felfria så kraschade jag dem lite. Det ser så mycket godare ut, säger Monika.
Hon tror att hennes ”brist” på utbildning ger henne större frihet i köket och kallar sig en glad amatör som struntar i regler och i stället
skapar helt fritt. Vid det här laget har hon egentligen lärt sig många av reglerna men väljer ändå att bryta mot dem.
– Som att reducera såser! Oftast blir det lika gott utan att göra det, för vem har tid? Samma sak med egengjord fond, hur ska vanliga människor hinna göra det? Många som köper mina kokböcker börjar laga något och blir sedan fast när de upptäcker hur lätt det är.
Den inställningen till matlagning gör Monika Ahlberg till den perfekta guiden genom julmatens djungel av krav och förväntningar.– Det är många som säger att de inte orkar med pressen kring jul och inte tänker anstränga sig, men sedan står de där vid grytorna i alla fall eftersom de har så höga krav på sig själva. Jag är likadan. Med hjälp av den här boken ska det inte vara så svårt att få den perfekta julen, allt går snabbt och lätt!
Boken innehåller alla klassiska julrätter och bakverk, fast på Monikas sätt. Vad sägs om granrisgravad lax eller ”lutfiskpuddingsufflé” som inte ens de mest inbitna lutfiskhatare kan motstå. Namnet kräver en förklaring:
Monika försökte upprepade gånger få till en luftig lutfisksufflé, men den vägrade resa sig och blev i stället en alldeles perfekt pudding, närmare bestämt en… lutfiskpuddingsufflé.
I boken finns också julklappar du kan laga själv, tips på vad du kan göra med alla rester och på hur man arrangerar ett enkelt julmingel om man vill bjuda hem släkt och vänner men inte orkar slå på stortrumman och bjuda på middag.
– Man måste våga göra det lätt för sig och man får inte glömma att ens gäster är där för att de vill träffa dig, det är ju det julen handlar om. Ett annat sådant exempel är mellandagarna då man ofta har middagar men då det inte är läge att göra världens finmiddag. I boken har jag därför recept på enkla storkok som en julig boeuf bourguignon, vilket passar perfekt för en mellandagsmiddag.